Kategoriarkiv: Bild

MMCCXLVIII FDFK 20 år

Jag behövde på allvar tänka efter och räkna flera gånger innan jag kunde acceptera att bokcirkeln FDFK (Före Detta FrukostKlubben) i år firar 20-årsjubileum. Men så är det alltså. Och i dag har vi haft jubileumslunch i form av knytkalas hemma hos mig. Det skulle man ha vetat när man satt och pratade böcker på ett korridorsrumsgolv i Flogsta på 90-talet.

Det var Julia, Frida och jag från Stockholm och Malin från Örebro som sågs, Erica som skulle ha kommit från Uppsala fick förhinder, så även om vi ofta säger att det inte borde gå så lång tid mellan träffarna så tror jag att vi kan vara lite extra motiverade den här gången, för att göra ett nytt försök att ses allihop under jubileumsåret. Ett förslag var att ha picknick i Uppsala, där allt började.

MMCCXLVI En Krogveckan-kväll på Drottninggatan i New York

Sofia föreslog häromsistens att vi skulle passa på att utnyttja ett Krogveckan-erbjudande, jag sa att jag gärna skulle vilja testa den New York-stajlade restaurangen på Playhouse Teater och så fick vi med oss Anna och Christian också. De grillade grönsakerna till förrätt får en halvdan 3:a, kalkonen till varmrätt en schyst 4:a, chokladtryffeln likaså. Lokalen är värd en 5:a. Sällskapet får stora A.

Fast en incident uppstod när Christian upprepade gånger åt från Annas tallrik utan att fråga. ”Jag ska hacka dig i huvudet med en gaffel!” var hennes hot. Det sattes aldrig i verket, men här är en simulering.

Det fanns en liten matsal, där vi satt, med fönster ut mot Drottninggatan, en inre bardel där det också fanns små bord att äta vid och däremellan en gång kantad av ett par bordsvarianter, som det här stiliga runda.

Vi kikade också in i teatersalongen. Mycket smakfull.

MMCCXLV Våra fördomar om deras fördomar

Har tillbringat större delen av dagen här uppe på Kungsklippan, på Stadsarkivet. Svåra frågor om Stockholmskällan har avhandlats, om att applicera dagens värderingar på historiskt material. Frågar man mig hittar man visserligen förlegade föreställningar som lyser igenom i vårt äldre databasinnehåll och mår bra av att tas upp till diskussion, men dels bör vi akta oss för att skriva om historien och dels lever vi i en mycket ängslig tid, där ”Vi gillar olika” och ”Gör inte skillnad på människor” basuneras ut i välvillig motsägelsefullhet.

Eftersom vi är så snabba att demonisera det förflutna kan jag tycka att det är riktigt bra att ett av den svenska barnlitteraturens mest kända exempel på användandet av n-ordet har Astrid Lindgren som upphovskvinna. Alla vet hur hon såg på människors rättigheter och lika värde, särskilt barns, och att hon var sällsynt skicklig på att skildra deras värld. Det var alltså varken fråga om illvilja eller slarv. Det främsta skälet till att det blev så fel är att sättet vi pratar om hudfärg på, och vilka formuleringar som anses nedvärderande, har förändrats. Dagens gäst på vår mötesdag på Stadsarkivet föreläste om hur personer med funktionsnedsättning syns, eller inte syns, i museers material och tog upp exempel på hur barn och unga med psykisk eller kognitiv funktionsnedsättning – ”sinnesslöa”, med tidens språkbruk – hanterades vid förra sekelskiftet. Det var upprörande historier, men jag ville inte köpa dem rakt av utan att i alla fall försöka ta på mig samtidens glasögon. Viss behandling av barnen var utan tvekan en konsekvens av skandalös avhumanisering och annan utfördes sannolikt i uppriktig tro att man såg till barnens bästa. Okunskap kan ställa till med mycket elände, och medvetenheten om det, och om normers föränderlighet, bör göra att vi inte sätter oss på särskilt höga hästar. Vi vet att vi kommer att dömas av vår framtid.

    Till exempel kommer framtiden att undra hur jag hade mage att sätta ett sådant kränkande ord som ”funktionsnedsättning” på pränt.

    MMCCXLIV Fikalåda

    Det här måste jag göra fler gånger. När jag kom fram till jobbet, kall och blöt efter någon knapp halvtimmes promenad med ett Shakespeare-program i öronen och snö i ögonen, tog jag fram min guldtermos med varm choklad (som fick åka en vända i micron, termosen är snyggare än bra) och mitt lilla kit med minimarshmallows att lägga i och parmesankex att knapra till. Ah. Matlåda i all ära, men underskatta inte fikalådan!

    MMCCXLI Big Tom Spiced Tomato Juice

    Hjälp! Tomatjuice med salt, peppar, Worcestersauce, citron och/eller något annat kryddstarkt och smakrikt är bland det bästa jag vet, men Big Tom Spiced Tomato Juice (köpt på Urban Deli vid Nytorget) går bortom allt jag tidigare smakat. Det sticker i hela systemet. Men det är gott. Men det sticker. Men det är gott. Kan inte sluta.

    MMCCXL Gemensamma nämnare

    Det började visserligen med att Lotta berättade om den gång då hon fick håret klippt av Jean-Pierre Barda, medan jag stod och fixade enkel kvällsmat (”norrländska crêpes”, fyllda och ugnsgratinerade tunnbrödsrullar), men vi var snabbt inne på de stora, svåra frågorna. Det var väntat. Så blir det alltid. Om mänskligt lidande, rätt och fel, politisk korrekthet och den trygga för att inte säga skyddade tillvaro vi båda växt upp i, med kyrkan som främsta sociala sammanhang. Det är så mycket man slapp vara med om under en särskilt formande tid i livet. När vi började prata om personer som tvärtom hamnat i ovanligt skadliga sammanhang under uppväxten och får lida av det som vuxna visade det sig finnas riktigt brutala exempel, omöjliga för oss att sätta sig in i. Årechokladbiten jag fått gratis från Coop växte i munnen, vi sörjde det faktum att det är så tabu att prata om att det finns en god Gud att vända sig till, nämnde att det för Obama inte är någon omöjlighet att säga ”God bless you” i ett tal, föreställde oss hur det skulle tas emot om Stefan Löfvén gjorde något liknande, kanske skulle det tolkas som ett uttalande om Israel, Margot Wallström kom på tal och vi var tvungna att avbryta för att inte bli sittande vid mitt bord hela natten.

    Fortsättning följer en annan gång. Vi sitter egentligen inte och pratar för att höra vad den andra tycker i en viss fråga, vi har för det mesta liknande uppfattningar och har också ovanligt lika erfarenheter, jag från biblioteksvärlden, Lotta från Konstfack, men bara det faktum att det förhåller sig så är intressant.

    MMCCXXXIX Jobblördagslyx

    Thelins semlor. Fin, mjuk konsistens på bullen, god kardemummasmak. Grädden började få lite tråkig yta på kanterna, men det hade förmodligen att göra med att jag köpte semlorna vid lunch och Salomon och jag åt dem på varsin sen eftermiddagsrast. På det hela taget ett gott semmelfika i Sturebibblans arbetsrum med en kopp citronte.

    MMCCXXXVIII Dagens tips: Ge blod!

    Det var ett och ett halvt år sedan jag gav blod sist och nu ville jag verkligen att det skulle bli av i och med den kommande resan till Nepal, som jag misstänkte skulle innebära blodgivarstopp ytterligare ett tag framöver (fast det visade sig vara bara 28 dagar, om vi inte åker till ett malariaområde, då blir det ett halvår).

    Jobbar man på Stadsbiblioteket – det vi kallar Asplundhuset på Sveavägen – kan man gå till Blodcentralen i Hötorgets tunnelbanestation på arbetstid, så det gjorde jag i morse. Lugnt och fridfullt, bara jag vid fikabordet med en macka från den fina fikabuffén, mer personal på golvet än blodgivare på britsar. Vilket gjorde att allt gick väldigt smidigt, även om man önskar att blodgivarna var fler, naturligtvis.

    Som vanligt annonserade jag så snart jag låg på britsen att jag ogillar stick och inte kommer att titta i riktning mot högerarmen, och sjuksköterskan distraherade genom att ställa frågor om Nepalresan, som jag också nämnt, och det gick hur bra som helst att bli stucken och kopplad till en maskin och en blodpåse. Någon annan gång när jag sa att jag har svårt för att bli stucken, trots att det känns väldigt larvigt, fick jag höra att kroppen gör rätt i att vilja undvika att bli stucken med en vass nål och förlora blod. Det tycker jag låter rimligt.

    Som blodgivningspresent valde jag en Viveca Sten-deckare. Den verkade minst brutal bland deckarna i stället och jag kan inte minnas att jag läst någon av henne. Ju fler deckarförfattare man provat på desto lättare att ge våra deckarläsande biblioteksbesökare boktips.