Hjälp! Tomatjuice med salt, peppar, Worcestersauce, citron och/eller något annat kryddstarkt och smakrikt är bland det bästa jag vet, men Big Tom Spiced Tomato Juice (köpt på Urban Deli vid Nytorget) går bortom allt jag tidigare smakat. Det sticker i hela systemet. Men det är gott. Men det sticker. Men det är gott. Kan inte sluta.
Det började visserligen med att Lotta berättade om den gång då hon fick håret klippt av Jean-Pierre Barda, medan jag stod och fixade enkel kvällsmat (”norrländska crêpes”, fyllda och ugnsgratinerade tunnbrödsrullar), men vi var snabbt inne på de stora, svåra frågorna. Det var väntat. Så blir det alltid. Om mänskligt lidande, rätt och fel, politisk korrekthet och den trygga för att inte säga skyddade tillvaro vi båda växt upp i, med kyrkan som främsta sociala sammanhang. Det är så mycket man slapp vara med om under en särskilt formande tid i livet. När vi började prata om personer som tvärtom hamnat i ovanligt skadliga sammanhang under uppväxten och får lida av det som vuxna visade det sig finnas riktigt brutala exempel, omöjliga för oss att sätta sig in i. Årechokladbiten jag fått gratis från Coop växte i munnen, vi sörjde det faktum att det är så tabu att prata om att det finns en god Gud att vända sig till, nämnde att det för Obama inte är någon omöjlighet att säga ”God bless you” i ett tal, föreställde oss hur det skulle tas emot om Stefan Löfvén gjorde något liknande, kanske skulle det tolkas som ett uttalande om Israel, Margot Wallström kom på tal och vi var tvungna att avbryta för att inte bli sittande vid mitt bord hela natten.
Fortsättning följer en annan gång. Vi sitter egentligen inte och pratar för att höra vad den andra tycker i en viss fråga, vi har för det mesta liknande uppfattningar och har också ovanligt lika erfarenheter, jag från biblioteksvärlden, Lotta från Konstfack, men bara det faktum att det förhåller sig så är intressant.
Thelins semlor. Fin, mjuk konsistens på bullen, god kardemummasmak. Grädden började få lite tråkig yta på kanterna, men det hade förmodligen att göra med att jag köpte semlorna vid lunch och Salomon och jag åt dem på varsin sen eftermiddagsrast. På det hela taget ett gott semmelfika i Sturebibblans arbetsrum med en kopp citronte.
Det var ett och ett halvt år sedan jag gav blod sist och nu ville jag verkligen att det skulle bli av i och med den kommande resan till Nepal, som jag misstänkte skulle innebära blodgivarstopp ytterligare ett tag framöver (fast det visade sig vara bara 28 dagar, om vi inte åker till ett malariaområde, då blir det ett halvår).
Jobbar man på Stadsbiblioteket – det vi kallar Asplundhuset på Sveavägen – kan man gå till Blodcentralen i Hötorgets tunnelbanestation på arbetstid, så det gjorde jag i morse. Lugnt och fridfullt, bara jag vid fikabordet med en macka från den fina fikabuffén, mer personal på golvet än blodgivare på britsar. Vilket gjorde att allt gick väldigt smidigt, även om man önskar att blodgivarna var fler, naturligtvis.
Som vanligt annonserade jag så snart jag låg på britsen att jag ogillar stick och inte kommer att titta i riktning mot högerarmen, och sjuksköterskan distraherade genom att ställa frågor om Nepalresan, som jag också nämnt, och det gick hur bra som helst att bli stucken och kopplad till en maskin och en blodpåse. Någon annan gång när jag sa att jag har svårt för att bli stucken, trots att det känns väldigt larvigt, fick jag höra att kroppen gör rätt i att vilja undvika att bli stucken med en vass nål och förlora blod. Det tycker jag låter rimligt.
Som blodgivningspresent valde jag en Viveca Sten-deckare. Den verkade minst brutal bland deckarna i stället och jag kan inte minnas att jag läst någon av henne. Ju fler deckarförfattare man provat på desto lättare att ge våra deckarläsande biblioteksbesökare boktips.
I går blev det äntligen tillkännagivet, under festliga former på rotundans scen, att årets Stockholm läser-bok är Det hemliga namnet av Inger Edelfeldt. Den finns nu i ny pocketutgåva med nyskrivet förord av Annina Rabe, snart på ett bibliotek nära dig, och även som e-bok att ladda ner från biblioteket.se. Till publikens munterhet lästes de på förhand publicerade ledtrådarna upp – de hade varit så svåra att ingen lyckats gissa rätt.
Det bästa av allt är att jag nu kan sluta bekymra mig för att råka försäga mig. Någon som vill komma och prata om boken med oss på Sture bibliotek torsdagen 31 mars?
Tova lärde jag känna i Korskyrkan för några år sedan, framför allt i samband med luncherna för hemlösa. Ska man hälsa på henne på jobbet finns flera adresser att välja på, men den hon rekommenderade var Kungsträdgårdsgatan 8, där Skandinaviska Enskilda Banken haft lokaler sedan 1915. Vi började med att titta in i mötesrum, jämföra inredningar och betrakta några av många tavlor med Stockholmsmotiv.
Gemensamt för alla rum var den föredömliga beredskapen för fika.
Det här preparerade mötesbordet tog priset – en bricka med semlor och varsin assiett.
I flera montrar fanns pengar från olika tider.
Sötsaksutbudet i matsalen var sällsynt generöst.
Jag blev bjuden på årets första semla och Tova svarade på mina frågor.
Vilken är din titel?
IT-arkitekt.
Hur länge har du jobbat på SEB?
Sedan 2002.
Finns det någon särskild arbetsuppgift som du gillar, eller sammanhang där du kan bli riktigt nöjd?
Jag gillar att skapa och det är viktigt att det blir vackert. Jag ritar kopplingar mellan system och på en kurs jag gick var jag den enda som fick höra att det jag gjort var vackert.
Vad innebär ”kopplingar mellan system”?
Det handlar om information som går mellan dem. Vi ska hålla koll på effektiviteten, att vi inte har flera system med samma funktioner. Det finns standardsystem, men ibland vill en kund ha en specialrapport som man bygger en särskild applikation för. Det är viktigt att kunden blir nöjd!
Hur ser fikakulturen ut på jobbet?
Fika ska man göra. Kaffet är gratis. Vi har jättemånga olika kaffemaskiner, hur många som helst, så alla kan hitta någon kaffesort man gillar, och matsalen har ett stort godisutbud. Det finns ingen särskild fikatid, det sker mer spontant. Men på fredagar har vår enhet fika halv tre. Då finns det bullar.
Finns det någon särskild fritidsaktivitet som är gemensam för personer som jobbar på bank?
Golf, segling, ridning. Kvinnor i hög ställning har ofta sysslat med ridsport.
Har du något boktips?
Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho. Det är den bok som har gjort störst intryck på mig.
Vad ska du göra i kväll?
Gå på body balance. Bli mjuk, smidig, stark och harmonisk.
Jag trodde faktiskt att jag skulle hitta ännu fler titlar när jag letade reseskildringar i Sture biblioteks bestånd till tipsaffischen, jag vet att jag har satsat lite extra på det området, men de måste ha utrangerats. Kanske dags att fylla på.
Det är riktigt kul att efter ett antal års uppehåll vara med och uppdatera Stockholmskällans Facebook-sida igen. Facebook-sidor i stort är mycket mer etablerat nu och det finns många stockholmshistoriskt intresserade där ute. Inte sällan vill de vara med och kommentera och diskutera, bidra med egna minnen, säga emot – de är helt enkelt väldigt stimulerande att ha att göra med.
Anledningen till att jag ville vara med och publicera uppdateringar var att jag känner ett ansvar för att göra den stockholmshistoriska litteraturen mer synlig, den del av databasens innehåll som vi inom Stockholms stadsbibliotek jobbar med. Strindberg var ett givet tema i dag och tidigare har jag skrivit om jazzklubben Gazell Club på Österlånggatan, i och med att den förekom i TV-serien Gentlemen & Gangsters, de fräsiga frisyrerna på 60-talets mods, Stockholms biohistoria och annat, med lämpliga tips på lånbara böcker.
Följ oss gärna!
Theomis 