Fika med 1500-talsänka

Man skulle, som sagt, kunna fylla hela dagarna med digitalt publicerad kultur nu i coronatider och först i dag har jag tittat in på stängda Stadsmuseet, som sänder små livefilmer, eller bjuder in till ”livefika”. En tidigare Stockholmskällekollega filmade en annan tidigare Stockholmskällekollega, som presenterade den sovande Katarina Bökman, en av många väldigt naturtrogna dockor i museets utställningar. Den verkliga Katarina Bökman var gift med bokbindare Hans Bökman och när han dog, i samband med Stockholms blodbad, gifte hon om sig med en man som tog över inte bara Hans hustru, utan också hans affärsverksamhet. När hon även miste make nummer två gjorde hon samma sak en gång till. Fenomenet, populärt på 1500-talet, kallas ”änkekonservering”.

MDCCXCV Djupdykning i Hötorgets historia

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/33a/22621664/files/2014/12/img_0205.jpg

Min näst sista arbetsdag på Slussens bibliotek. Jag började lite på måfå bläddra i en bok om Hötorget där i informationsdisken och den allra första bilden, ett foto taget 1855, gjorde mig förvirrad. Vad var det för väderstreck, gata, byggnader? Jag kollade kartor från olika tider på Stockholmskällan men fick bara fler frågor, så jag vände mig till Faktarumskollegan Maria, som inte kunde svara på rak arm, men tog fram både fler foton och böcker som bringade klarhet. Det här självklara nörderiet, bara utifrån en nyfiken undran, kommer jag att sakna. Det var Västra Hötorgsgatan, motsvarande en del av Kungsgatan, som syntes där intill torget.

Det ena ledde som vanligt till det andra, och snart läste jag i en av böckerna en dotters beskrivning av hur hennes mor brukade vara klädd under arbetet som köttmånglerska på Hötorget på 1880- och 1890-talet: ”På fötterna hade hon grova, höga kängor. Utanpå kängorna bar hon om vintrarna stickade damasker, långa som strumpor samt stora ryska galoscher av tjock kvalité med rött yllefoder. Utanpå galoscherna kunde hon ha halmskor.” (Sankt Eriks årsbok 1962, s. 103.) Hur kunde tanten gå?

Medan vi sökte information om Hötorgets historia åt vi fruktvarianten av Turkisk peppar, som Maria tagit med just för att vi två skulle bemanna i dag. Vi är båda svaga för Turkisk peppar (som egentligen är ett dåligt jobbgodis, med tanke på att man ofelbart behöver hjälpa en besökare just när man stoppat in en hård karamell i munnen).

Under andra hälften av öppettiden jobbade jag med Klas, som innan vi skildes åt gav mig ett nyårskort, i form av ett broderi han gjort som knappt fem år 1955. ”Jag la det i scannern”, sa han och förklarade att det föreställde en tunnelbanevagn (inte en buss, som man kan tro) och ett höghus i Vällingby.

Konstigt att den här tiden med de nygamla kollegerna, från mina år med Stockholmskällejobb, nästan är över.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/33a/22621664/files/2014/12/img_0206.jpg

MCDXXXIII Skuggsidan invigd

20140202-003046.jpg
I dag invigdes utställningen ”Skuggsidan” på Stadsmuseet, om brott och straff i Stockholm förr och nu, från häxprocesser till spritsmuggling.

I går var det personalvisning och jag förstår nu att en av höjdpunkterna när man jobbar på museet är att titta på foton i utställningen och se vilka i personalen som använts som modeller. Det här är min kollega Annika, som inte ser ut så här till vardags. Hon föreställer Siri Thunström, ”börsdrottningen”, som 1921 bestraffades med åtta månaders straffarbete för bedrägeri.

MCDXXIX Brödbod vid Köpmantorget

20140131-104636.jpg
Dagens roligaste fråga i Faktarummet & Slussens bibliotek kom från kvinnan som undrade vad det tidigare var för verksamhet i hennes butikslokal vid Köpmantorget i Gamla stan. Hon hade hört talas om ett schweizeri, alltså café med alkoholservering.

Det närmaste min kollega kom var den här sekelskiftesbilden där det framgår att bröd från Karl Fribergs ångbageri sålts i lokalen, men de tittade också på en hel del annat material. Kollegan och frågeställaren överträffade varandra i entusiasm och pratsamhet. Tur att det var en lugn kväll, så att nästan obegränsat med tid och arbete kunde läggas på frågan.

MCDVII Personalförmån

20140109-003546.jpg
Vilken skattkammare som just öppnat sig! På Stadsmuseet finns förutom forskarsalen Faktarummet också ett synnerligen välsorterat specialbibliotek ett par trappor upp som inte är öppet för allmänheten att botanisera i, men man kan beställa ner böckerna till Faktarummet och läsa dem där.

Men nu är jag museipersonal. Jag får botanisera bland böckerna. Och låna. Med ett charmigt lappsystem registrerar man sitt lån och markerar i hyllan varifrån man plockat ut boken.

Detta är lycka.

MCCCLXXXII Stadsmuseet från insidan

20131215-152021.jpg
Jag har sagt det förr och kommer att säga det igen: Det är kul att jobba på museum. Just nu sitter jag här i Faktarummet och följer två medarbetare som platsbestämmer den stora bilden ovan. Det söks i databaser och slås i böcker. En spännande process som pågått en bra stund.

20131215-152033.jpg
Häromsistens var jag, som obligatorisk fortbildning, tyckte museikollegan jag jobbade med den dagen, på en av de öppna visningarna av utgrävningen som pågår precis här utanför museet. Nere i gropen finns flera lager kullerstensgator från olika århundraden och en välbevarad bakugn från 1600-talet, men allra mest spännande var kakelugnsbiten från 1500-talet, som guiden hade i sin hink med fynd. På framsidan syntes en del av ornamenteringen i form av en fjäril och på baksidan fanns tre gropar, där kakelugnsmakaren tryckt till med fingrarna. Biten gick runt bland åhörarna, och jag tror att nästan alla tog av eventuella handskar och vantar och satte dit fingrarna där kakelugnsmakaren haft sina.

När jag skulle gå hem samma dag upptäckte jag att fyndhinken stod i ett personalutrymme på väg mot utgången, och jag kunde inte låta bli att plocka fram kakelugnsbiten för att känna på den en gång till. En häftig tidsresa.

Men häftigast hittills kan vara besöket i Stadsmuseets magasin i Frihamnen, där vi Slussens bibliotek-bibliotekarier bland mycket annat fick titta på föremål till den kommande utställningen om brott i Stockholm, kallad ”Skuggsidan”. Vid gamla handfängsel och andra obehagliga redskap, som det som användes för att spänna fast en person vid en skampåle, fanns ett bödelssvärd från 1600-talet.

”Man skulle vilja lyfta det!” sa kollegan Annika om svärdet. ”Man blir nyfiken på tyngden.” ”Vill du lyfta det? Jo, det går bra”, sa antikvarien varpå Annika direkt sträckte sig mot svärdet. ”Nej!” ropade antikvarien och sträckte fram ett par vita handskar.

Jag tog också chansen att hålla i svärdet (var vänlig ignorera dubbelhakan på bilden, där jag med största fokus balanserar klingan). En läcker känsla, om man tänker på svärdets ålder, men inte om man funderar närmare på användningsområdet.

Alldeles nyss kom mina begåvade medarbetare för övrigt fram till att fotografiet ovan föreställer Kungsgatan från Kungsholmssidan, med en skymt av Kungsbron längst till vänster.

MCCCLI Möte i Stuckatörens våning

20131116-090716.jpg
En av förmånerna med att ha blivit museimedarbetare är alla speciella miljöer som bjuds, innanför och utanför Stadsmuseets väggar. I dag ägde ett möte rum i Stuckatörens våning, en av museets specialinredda lägenheter som visas upp för allmänheten i olika sammanhang. Det handlade om ett möjligt samarbete mellan Stadsmuseet och två skådespelare, som eventuellt kan utmynna i en aktivitet där vi på Slussens bibliotek också passar in. Jag blev hejdlöst inspirerad.