Stretching i Mirador-tornet

Om man med semester menar att man är ledig och tar dagen som den kommer är jag riktigt dålig på semester. Dagens höjdpunkt var därför att boka in och sedan delta i ett stretchpass som ägde rum i tornet ”Mirador” på hotellet – Meliá Jardines del Teide. En tid att passa, en aktivitet att genomföra.

Mamma, svägerskan och jag var de enda deltagarna i instruktörens lista, så därför låg bara våra och hans mattor i tornrummet, med varsin liten handduk och müslibar. Sedan kom tre finska kvinnor vars bokning hade kommit bort. Det blev en lagom grupp till slut. Vi stretchade i en dryg halvtimme med utsikt över hav, berg och hotellanläggning.

Framme vid bananplantagen

Sju personer mellan sju och sjuttioett gick upp fruktansvärt tidigt i morse, flög från Arlanda, mellanlandade i Köpenhamn och flög vidare till Teneriffas södra flygplats, Aeropuerto de Tenerife Sur Reina Sofía.

Sedan tidig kväll är vi framme vid Hotel Rural El Patio vid bananplantagen, som föräldrarna har pratat mycket om efter deras tre tidigare besök. I morgon utforskar vi området i dagsljus.

Blandade vänner kring ett litet ovalt bord

En bildlärare, en apotekare, en socionom, två läkare och jag, bibliotekarie, åt varma mackor och glass hos mig i kväll. Min kompiskrets kanske inte är enorm, men tillräckligt stor för att jag ska kunna variera sammansättningen, vilket jag roas av. Av personerna jag bjöd in – enbart kvinnor – var det två som inte kunde komma, men en, läkaren, bjöd med en kollega hemifrån Riga som just nu är på Sverigebesök, så gruppen blev extra unik och konversationen hölls på engelska.

Apotekaren berättade bland annat att hon och kollegerna konstaterat att det går att identifiera olika läkemedel utifrån lukt, och den ena läkaren fyllde i att odling av streptokocker ger ifrån sig en härlig kolaaktig arom. Det hade jag aldrig någonsin gissat.