MDCXLIII Engelska praliner med posten

”Did you enjoy your recent order?” undrade Hotel Chocolat i ett mail i dag. Ja tack, det gjorde jag, very much! Där låg jag i hängmattan på det lilla hotellet vid Mekongflodens kant och knappade in min beställning på den uppkopplade mobilen med vietnamesiskt sim-kort. Jag utnyttjade de nedsatta priserna på julbetonade chokladsorter, men det blev ändå kostsamt, så jag hörde av mig till Lena och frågade om hon ville samsas om en beställning. Det ville hon, så vi delade på frakten och fick några sorter var i paketet. Vilken fest att få de engelska pralinerna levererade! Det kan jag tänka mig att göra om.

MDCXLII ”Opartiskhet, saklighet och Israel”

IMG_0092

När Lars Adaktusson bjuder in till ett seminarium i Europahuset med rubriken ”Opartiskhet, saklighet och Israel – om Mellanösterns enda demokrati i politik och medier” är det klart att det finns en agenda och gästerna representerar mer eller mindre samma synpunkt ur olika perspektiv – nämligen den att själva opartiskheten brister i rapporteringen – men jag uppskattar verkligen konceptet ändå.

Vi i publiken fick höra många exempel på hur kritik mot den palestinska sidan i konflikten tystas medan kritik mot den israeliska sidan lyfts fram, från Lars Adaktusson under hans tid som SVT-korrespondent, från en palestinsk journalist som skriver för Jerusalem Post och från prästen och författaren Annika Borg, som skrivit en rapport om svenska mediers förhållningssätt till Israel, på uppdrag av Kristdemokraternas Brysselkansli.

Om inte annat spetsar jag öronen på ett annat sätt när jag hör rapportering i svenska och utländska medier framöver.

Ur beskrivningen av kvällens medverkande:

Den prisbelönte journalisten Khaled Abu Toameh växte upp i en arabisk by i Israel med en arabisk pappa och en palestinsk mamma. Genom sin rapportering i ansedda Jerusalem Post är han välkänd, men också hotad. Hans journalistiska avslöjanden om allvarlig korruption inom Palestinska myndigheten har gett honom mäktiga fiender.

Som korrespondent för Sveriges Television i Mellanöstern lärde Lars Adaktusson känna Khaled Abu Toameh – nu möts de igen. Vid seminariet i Europahuset kommer den arabisk-israeliske journalisten att ge sin syn på nyhetsrapporteringen om Mellanöstern och bilden av Israel i medier och politik.

Vid seminariet presenteras också en nyskriven rapport om svenska mediers förhållningssätt till Israel. Rapporten är sammanställd av prästen och författaren Annika Borg på uppdrag av Kristdemokraternas Brysselkansli.

MDCXLI Anne of Green Gables Super Feast

IMG_0075

Hur entusiastiska kan två medelålders kvinnor bli inför en filmkväll med ett antal Anne på Grönkulla-avsnitt i ett vardagsrum i Nacka? Det finns inga gränser. Jag hade med mig min mysigaste långkofta och choklad från Hotel Chocolat, Maria stod för resten av sötsakerna, vi tände ljus, gjorde Fortnum & Mason-te och svävade iväg till det sena 1800-talets Prince Edward Island.

Ah.

Gårdagens Anne of Green Gables Super Feast kommer att gå till historien.

IMG_0076

MDCXXXIX Knaprat skorsten framför julhelgs-TV

IMG_0064

Det är trevligt med jultraditioner som ramlar in efter jul, som att krossa och äta upp Lenas pepparkakshus. Den här gången gjorde vi det framför tredje säsongen av Fröken Frimans krig, som alltid om förra sekelskiftets kvinnohistoria. Turen har kommit till prostitution – viktigt, intressant, förfärligt, välgjord TV, men med en märkligt förvirrad plot. Det var uppenbart vilka orättvisor TV-serieskaparna ville lyfta fram, men väldigt oklart vilka åsikter. Nä. Får se om det blir någon Fröken Friman även nästa julhelg och om de gör ett bättre jobb då.

MDCXXXVIII Efterhandsrapport från Vietnam 3: Klart vi ville åka godsbåt

I dag har jag suttit på Östasiatiskas café mittemot Helena, som låtit mig prata ohämmat om Vietnamresan. I detalj. Även om vi båda gillar att resa har vi lite olika smak och stil, där jag är den som mest uppskattar att lämna komfortzonen. Åt turen med godsbåten, en av de absoluta höjdpunkterna, skakade Helena bara på huvudet. Inte hennes kopp te. Jag har inga problem att leva mig in i det, jag har ju trots allt för vana att om och om igen återkomma till mina upptrampade stigar i turisttrygga städer, men behöver ibland komplettera det bekväma med att släppa taget. De riktiga äventyrsresenärerna skulle skratta åt mina små avsteg från stigen, men ändå, principen är att de mest intressanta upplevelserna kräver något av mig i utbyte.

När det gäller mina och Jennys dagar i Mekongdeltat är det bara att erkänna att allt praktiskt var förenat med större ansträngningar än i Ho Chi Minh City. Och självklart kommer våra favorithistorier från resan just från de dagarna, för att allt var så annorlunda och för att vi gång på gång tvingades lita på våra medmänniskors hjälpsamhet.

Här ger jag en sammanfattning av resan med godsbåten, som tog oss mellan Bến Tre och Tra Vinh, men upplevelsen är värd lite fylligare rapportering.

IMG_9181

Vi softar på det lilla hotellet i Bến Tre, drivet av en äldre herre från Nya Zeeland, innan vi slits upp ur vår ro när det kommer fram att båten glömt oss och vi behöver skoterskjuts till nästa brygga, med våra stora ryggsäckar och allt.

IMG_9216

Här tillbringade vi sedan våra knappa fem restimmar, bland diverse gods. Besättningen, bestående av två personer, talade inte engelska. Det gjorde inget.

IMG_9214

Om någon undrar hur tuppar fraktas på en flodbåt så är det i den här typen av flätad väska.

IMG_9991

Det lastas och lossas.

IMG_9993

Stänker genom fönstergluggarna ibland.

IMG_9257

Härligast var att sitta i fören. Jag lyckades somna, men trillade inte i.

SONY DSC

Kokosnötshantering längs stora delar av sträckan.

IMG_1950

Framme! Hotellpersonalen hjälpte oss inte bara med att ha kontakt med kaptenen och skjutsa oss till båten, de såg också till att kaptenen lagom lång stund före ankomst ringde en taxi åt oss, som stod och väntade i närheten och tog oss ut bland risfälten. Men det är en annan historia.