Soffvisningar och annan digital kultur

Det delas mängder av digitala kulturtips i sociala medier just nu, sådant som funnits länge, som Litteraturbankens alla resurser och Play-kanalerna från Konserthuset och andra större institutioner, och sådant som produceras specifikt för coronaisoleringens tid. Det kan vara spelningar och föreläsningar som hålls online istället för inför åhörare och livesändingar från olika museer som visar valda delar av samlingarna eller filmar bakom kulisserna.

Nu har jag haft så mycket läsning att sysselsätta mig med att jag har inte behövt ytterligare litterära tips och inte prioriterat inspelade eller livesända föreställningar, men några av Moderna museets ”soffviningar” vid lunchtid har jag prickat in. Klicka på bilden ovan för att komma till spellistan på Facebook (just nu inte helt uppdaterad, ser jag, men med ett flertal filmer). Beroende på tycke och smak kan man titta live klockan tolv på Instagram med flygande hjärtan och kommentarer eller på Facebook utan. De frågor som ställs av tittarna läses högt av den som står där i någon av museets salar och filmar en pratade kollega med sin mobil. Opretentiöst och kul.

Själv har jag i all enkelhet satt ihop tre tipslistor med e-böcker på biblioteket.se, vi får se om och hur de kommer till användning. Den med rubriken ”‘Armchair travel’ – res från fåtöljen” har i alla fall delats på Facebook och de andra är ”Klassiker du länge tänkt läsa” och ”Det var värre förr”.

Hyllning på beställning

Ni vet statyn av Gustav III på Skeppsbron, nedanför Slottsbacken? Jag har läst på lite om den. I give you:

Historien bakom Gustav III:s staty
eller
Anledningen till att vi inte har en äreport från 1700-talet vid Norrtull

1790. Ryska kriget är över.

Gustav III: Nu tågar jag, er segrande konung, in i Stockholm!
Stockholms borgerskap: —
Överståthållare Sparre: Hörni, borgerskapet, ni måste hylla kungen. Res en äreport vid Norrtull.
Stockholms borgerskap: Okej.
Gustav III: En äreport vid Norrtull! Vad är det för trams! Jag vill ha en staty, gjord av Sergel och betald av borgerskapet. Av marmor. Nej, vänta, brons.
Sergel: Nu är den klar! Jag är sjukt nöjd med ansiktet, det är på pricken.
Gustav III: Finemang! Var ska den stå?
Palmstedt: Här, här, här, här eller här!
Gustav III: Nej. Nej. Nej. Absolut inte. Nej.
Adelcrantz: Här?
Gustav III: Nej.
Palmstedt: Här då?
Gustav III: Nej.
Sergel: Jag håller med kungen. Inte bra.
Gustav III: Desprez tycker att den ska stå på en cirkelformad avsats vid Skeppsbron. Taget!
De andra: Desprez? Vem har frågat honom?
Gustav III: Jag. I hemlighet.

PANG! Maskeradbalen 1792. Kungen är död. Några år passerar.

De nya makthavarna: Okej, vi har inte jobbat så mycket med det här statyprojektet på sista tiden. Vi kan väl säga åt Palmstedt att han tar tag i det.
Palmstedt: Absolut! Jag tänker mig en balustrad och en strandmur …
Sergel: Suck, vilka dåliga idéer.

1808. Statyn avtäcks.

Hedvig Elisabet Charlotta: Vilken fantastisk ceremoni! Och vilken fest! Kungen [Gustav IV Adolf] på bra humör, det är han aldrig annars, och hela natten vill han partaja. Men fyrverkeriet vid slottet var ett misslyckande.
Årstafrun: Mycket folk, kul att träffa bekanta. Men fyrverkeriet var inget vidare.
Sergel [plötsligt anspråkslös]: Var icke Gustav III en stråle av det eviga ljuset! Den bild jag gjort av honom är smörja, men vi ha hans bild i våra hjärtan, och där ska den leva så länge vi ha en droppe blod i våra ådror. Skål!*

*Hans egna ord. Övriga mina.

Fri tolkning ur Krigens och hjältarnas Stockholm i skulpturer och minnesstenar (1998) av Bengt Järbe.

Statyfoto: Oleg Yunakov.

Vår på Norr Mälarstrand 1953

Inför mars blev jag sen med månadens Stockholmskällebildspel på Stadsbibliotekets entréplan. Inför april är jag nu klar med förarbetet, själva hopplockandet av bilder inom temat, som den här gången är ”Vår i Stockholm”. Publikfriande, tänker jag mig. Alla gillar väl vårbilder – även om de flesta är i svartvitt och inte precis förmedlar skir grönska och färgglada vårblommor.

Här är i alla fall en från mina hoods, Norr Mälarstrand 15 april 1953, tagen av Sven Goliath till en artikel i Kommunalbladet.

Lovande digital start på kursen ”Stockholm i litteraturen”

Nu har den börjat, kursen ”Stockholm i litteraturen”. Den första föreläsningen hölls online i går. Så roligt! Höjdpunkten kan ha varit när den kursansvarigas valp började skälla – i bild – och hon lämnade datorn för att ge den ett ben.

Vi fick en presentation av ämnet och vad vi förväntas lära oss av kurslitteraturen, och själva föreläsningen om den epok vi börjar med, Bellmans tid, får vi ta del av i form av en kommenterad PowerPoint. Vi studenter kunde ställa frågor och komma med glada tillrop (jo, faktiskt!) via chatt.

Så vi tillämpar ”social distansering” (ett begrepp få av oss använde fram till för ett par veckor sedan), men som åhörare på första föreläsningen i en kvällskurs på 7,5 poäng hade vi knappast känt sig så fria att fråga och kommentera om vi hade suttit i en föreläsningssal ute på Frescati, och vi hade definitivt inte fått träffa valpen hemma hos kursansvarig lärare.

Ämnesord och varm choklad är faktiskt bland det bästa jag vet

Än så länge räknas biblioteken som tillräckligt samhällsviktiga för att hålla öppet (i mån av frisk personal). Därmed är jag mestadels på plats, men i dag jobbar jag med Stockholmskällan hemifrån. Just nu gör jag det enklare för den som söker historiska kläder och skor i databasen (jag tycker till exempel inte som den arkivarie som en gång slog fast ämnesorden för Stadsmuseets fotosamling, att ”fotbeklädnader” är den bästa termen i sammanhanget).

I övrigt får man göra sin arbetsdag framför skärmen så glamorös man kan.

PressReader i 60 dagar!

Jag vet att jag älskar PressReader mer än normalt. Min lycka var enorm när nyheten nådde mig att PressReader-appen – som en coronaanpassning, antar jag – är aktiv för nedladdning av tidningar och tidskrifter i hela 60 dygn, istället för tre, efter att man varit uppkopplad mot Stockholms stadsbiblioteks wifi.

Använder man PressReader via biblioteket.se kan man göra det när som helst och med vilket slags uppkoppling som helst, så egentligen har det inte så stor betydelse. Men det är smidigare att läsa i appen. Och jag älskar PressReader-appen! Och det galet stora utbudet av kvalitetspublikationer!