MDCCCXXIX Ugnsrostat

2015/01/img_1089.jpg

Andelen potatis skulle ha varit större – det blir ganska sött med så mycket rödbeta, morot och kålrot – men färgerna är fina.

Det blev en stor batch gjord i kväll, mer än på bilden, och händerna ser ut att ha grävt i jord hela dagen efter allt skalande och skärande av rotfrukter i olika färg. Nästa gång ska jag ha handskar.

Lyssning vid köksbänken: Ekots lördagsintervju, Medierna, Vetenskapsradions veckomagasin och Vetenskapsradion Historia. Det sistnämnda var kanske allra mest intressant eftersom det handlade om mikrohistoria, enskilda, vardagsnära, okända företeelser som är minst lika intressanta som de stora skeendena och profilerna, ett område där vi nog kan bidra rätt bra på Stockholmskällan.

Tittande under flera plåtars ugnsrostning: Historiska personligheter om Henrik VIII, Marie Antoinette och Napoleon. Lite mycket rock’n’roll i min smak, men lärorikt.

MDCCCXXVIII Flippin’ Burgers-premiär

2015/01/img_1080.jpg

Så har man äntligen testat Flippin’ Burgers. Systersonen Felix studentpresent i somras var Flippin’ Burgers kokbok och ett framtida besök på restaurangen, vilket ägde rum först i dag. Vi var sex personer kring bordet – syrran med Felix och Rosita, mamma och pappa och jag.

Läste just en recension i Svenska Dagbladet från i våras, där det står om hur köandet, trängseln och ”den svajiga servicen – med borttappade rätter och lång väntan – även om personalen är positiv” är det som drar ner intrycket av stället som annars har god mat, även om menyn saknar andra tillbehör än pommes frites. Det beskriver dagens upplevelse på pricken. Det fick bli fika på Nybergs konditori under den trekvartslånga väntan på bord, att röra sig i lokalen var nästan omöjligt, Rositas barnburgare saknades när den övriga maten kom ut och jag, som inte var så jättehungrig, konstaterade snabbt att hamburgare och pommes frites var det enda på menyn. Men servitrisen var glad och trevlig, hakade på alla pappas knasiga kommentarer, kom ut med sugrör vid förfrågan och var allmänt serviceminded.

Sedan har de ju en onödigt ful logga. Men trivsam inredning.

MDCCCXXVII Svartvit sång och dans och färgglad undervattensmiljö

2015/01/img_1082.jpg

Lena och jag fick till en riktigt bra filmkombo och en överjordisk fudgedito under gårdagens film- och fudgekväll.

Först For Me and my Gal från 1942, med Judy Garland, 19-årig stjärna, och Gene Kelly, 29-årig filmdebutant, en inte jättefantastisk men intressant sång- och dansfilm om vad första världskriget ställde till med tillkommen under andra världskriget, och därefter Hitta Nemo. Ja. Vi står för att det blir barnfilm ibland. Inspirationen kom från att vi av någon anledning sjöng på Havet är djupt ur Den lilla sjöjungfrun i köket när vi gjorde potatis- och purjolökssoppa och varma mackor.

Under en paus mitt i den första filmen kokade vi fudge och under andra filmen åt vi av den. Det blev en med choklad och jordnötssmör, lite smulig i konsistensen men den höll ihop fint, och en fantastiskt len och mjuk variant med choklad och kaffe.

Den traditionella post-film-och-fudge-promenaden var snöig och grann och gick via Katarina kyrkogård i natten.

MDCCCXXV Fram för vidare kjolar

2015/01/img_1065.jpg

Ett exemplar av Vi tonåringar syr själva från 1959 återlämnades i dag på Sturebibblan, och det är kö på den. Kan inte låta bli att tycka att det här är den snyggaste kjol- och klänningsformen, särskilt med båtringad överdel, men få skulle få för sig att bära stärkt underkjol 2015. Å andra sidan – det kan komma tillbaka. Stringhyllor är ju hett, och Stig Lindberg-porslin. Kanske kommer tjejer inom kort att gå runt som kyrkklockor på stan.

MDCCCXXIV Tillbaka till Källan

Namnlös

Stockholmskällan – I’m back! Inte sedan början av 2011 har jag jobbat med den stockholmshistoriska webbplatsen och databasen, men nu ska jag alldeles snart börja igen, efter en initieringsrit i form av en sextimmarsworkshop på Medioteket i Liljeholmen. En hel del har förändrats, det är nya människor och nya målsättningar, och tekniken har jag inte ens tittat på. Några människor är förstås desamma. Det är ett häftigt fenomen det där med att inte ha kontakt på några år, träffas igen och bara återuppta snacket.

Trendordet på Stockholmskällan är för närvarande ”minoriteter”, i vid betydelse. Oväntat nog har jag själv blivit sugen på att tolka begreppet lite extra brett och fokusera på ungdomars subkulturer genom tiderna. Vi får se vad det blir av det.

MDCCCXXIII Första Release Me 2015

2015/01/img_1062.jpg

Från och med årsskiftet har Release Me-kvällarna flyttat från Studion till Foajé 3. Minus: Räta stolsrader, lite stelt och korrekt, inte lika mycket partykänsla. Plus: Seriös och intellektuell inramning, fokus på böcker och samtal, inte lika mycket partykänsla.

Ola Nilsson, Marit Sahlström, Hans Gunnarsson och Alex Haridi berättade om sina nyutkomna romaner.

Kommande Release Me-kvällar hittas här.

MDCCCXXII Egen högläsning

De senaste par åren har jag läst ganska mycket högt för mig själv. Mina egna alster har jag alltid läst högt, men nu är jag min egen uppläsare av romaner och fackböcker, Bibeln, en och annan tidningsartikel. Nu senast Kjell Albin Abrahamsons reportagebok Ukraina, Ukraïna. Nästan varje gång dyker en tidig svenskalärares ord upp i bakhuvudet – när man sitter och läser ska man inte röra på läpparna och inte heller höra texten i huvudet. Sådant var tecken på att man ännu inte hade förmågan att läsa flytande. Vad skulle hon säga om mitt mässande?

Nu har jag jobbat med text och litteratur i ganska många år – jag vet att jag kan läsa, bombis – och ändå blir jag bekymrad över mitt eget beteende under den där lilla sekunden då lärarspöket hoppar fram. Det kan ju inte vara normalt att hellre läsa högt än tyst. Längre tid tar det också.

Men läser jag – bra – skönlitteratur på svenska upplever jag rytmen bättre när jag hör den, och på sätt och vis bestämmer över den. Läser jag på engelska förstår jag lite bättre. Läser jag facklitteratur lägger jag mer på minnet (inbillar jag mig, i alla fall).

Kanske inte något för alla, men för mig har läsningen fått en ny dimension. Undrar hur jag kommer att förnya läsupplevelsen härnäst.

MDCCCXXI Lite sömn, en del nytta, mycket nöje

2015/01/img_1053.jpg

Vilket dygn. Hade svårt att sova, så det blev bara tre timmar innan jag gav mig av i ottan för att ta mitt timslånga pass mellan sex och sju under Korskyrkans tvådygnsbön. Nästa gång måste jag ta ett dubbelpass, man hinner ju knappt sätta igång. Vidare till jobbet, där jag var flera timmar tidig och både hann måla naglarna och läsa ut kändiskocken Marcus Samuelssons självbiografi Oui, chef!, som jag hade pågående under New York-vistelsen. En vanlig jobbsöndag på det, med fokus på nya boktips till Sturebibblans informationsskärmar, vilket jag blev helt uppslukad av och inte kunde sluta med trots att vi stängt och att jag hade bråttom ut till busshållplatsen, men kom med den 2:a söderut som jag tänkt mig och i tid till Mamas and Tapas på Renstiernas gata. Vår tapasprovningsgrupp har utökats med en person, så vi var fem vid bordet, och det var gott och trevligt, Mireias före detta kollega från hennes tid på La Cucaracha på Bondegatan var vår servitör och bjöd på efterrättsshots (”jag noterade att ni inte beställde alkohol, så de är alkoholfria” – tack, uppmärksamma servitör!), men Mireias kommentar var den vanliga – vi betalar restaurangpriser för visserligen typisk men mycket enkel och ofta osofistikerat lagad mat. Potatis, ägg, tomatsås, lite kött och ost. Efter lite diskussion – vi vill ju ha kvar vår fina tradition, men ska vi äta något annat? – tror jag att vi trots allt kom fram till att vi vill fortsätta beta av Stockholms tapasutbud.