Ett exemplar av Vi tonåringar syr själva från 1959 återlämnades i dag på Sturebibblan, och det är kö på den. Kan inte låta bli att tycka att det här är den snyggaste kjol- och klänningsformen, särskilt med båtringad överdel, men få skulle få för sig att bära stärkt underkjol 2015. Å andra sidan – det kan komma tillbaka. Stringhyllor är ju hett, och Stig Lindberg-porslin. Kanske kommer tjejer inom kort att gå runt som kyrkklockor på stan.
Stockholmskällan – I’m back! Inte sedan början av 2011 har jag jobbat med den stockholmshistoriska webbplatsen och databasen, men nu ska jag alldeles snart börja igen, efter en initieringsrit i form av en sextimmarsworkshop på Medioteket i Liljeholmen. En hel del har förändrats, det är nya människor och nya målsättningar, och tekniken har jag inte ens tittat på. Några människor är förstås desamma. Det är ett häftigt fenomen det där med att inte ha kontakt på några år, träffas igen och bara återuppta snacket.
Trendordet på Stockholmskällan är för närvarande ”minoriteter”, i vid betydelse. Oväntat nog har jag själv blivit sugen på att tolka begreppet lite extra brett och fokusera på ungdomars subkulturer genom tiderna. Vi får se vad det blir av det.
Från och med årsskiftet har Release Me-kvällarna flyttat från Studion till Foajé 3. Minus: Räta stolsrader, lite stelt och korrekt, inte lika mycket partykänsla. Plus: Seriös och intellektuell inramning, fokus på böcker och samtal, inte lika mycket partykänsla.
Ola Nilsson, Marit Sahlström, Hans Gunnarsson och Alex Haridi berättade om sina nyutkomna romaner.
De senaste par åren har jag läst ganska mycket högt för mig själv. Mina egna alster har jag alltid läst högt, men nu är jag min egen uppläsare av romaner och fackböcker, Bibeln, en och annan tidningsartikel. Nu senast Kjell Albin Abrahamsons reportagebok Ukraina, Ukraïna. Nästan varje gång dyker en tidig svenskalärares ord upp i bakhuvudet – när man sitter och läser ska man inte röra på läpparna och inte heller höra texten i huvudet. Sådant var tecken på att man ännu inte hade förmågan att läsa flytande. Vad skulle hon säga om mitt mässande?
Nu har jag jobbat med text och litteratur i ganska många år – jag vet att jag kan läsa, bombis – och ändå blir jag bekymrad över mitt eget beteende under den där lilla sekunden då lärarspöket hoppar fram. Det kan ju inte vara normalt att hellre läsa högt än tyst. Längre tid tar det också.
Men läser jag – bra – skönlitteratur på svenska upplever jag rytmen bättre när jag hör den, och på sätt och vis bestämmer över den. Läser jag på engelska förstår jag lite bättre. Läser jag facklitteratur lägger jag mer på minnet (inbillar jag mig, i alla fall).
Kanske inte något för alla, men för mig har läsningen fått en ny dimension. Undrar hur jag kommer att förnya läsupplevelsen härnäst.
Vilket dygn. Hade svårt att sova, så det blev bara tre timmar innan jag gav mig av i ottan för att ta mitt timslånga pass mellan sex och sju under Korskyrkans tvådygnsbön. Nästa gång måste jag ta ett dubbelpass, man hinner ju knappt sätta igång. Vidare till jobbet, där jag var flera timmar tidig och både hann måla naglarna och läsa ut kändiskocken Marcus Samuelssons självbiografi Oui, chef!, som jag hade pågående under New York-vistelsen. En vanlig jobbsöndag på det, med fokus på nya boktips till Sturebibblans informationsskärmar, vilket jag blev helt uppslukad av och inte kunde sluta med trots att vi stängt och att jag hade bråttom ut till busshållplatsen, men kom med den 2:a söderut som jag tänkt mig och i tid till Mamas and Tapas på Renstiernas gata. Vår tapasprovningsgrupp har utökats med en person, så vi var fem vid bordet, och det var gott och trevligt, Mireias före detta kollega från hennes tid på La Cucaracha på Bondegatan var vår servitör och bjöd på efterrättsshots (”jag noterade att ni inte beställde alkohol, så de är alkoholfria” – tack, uppmärksamma servitör!), men Mireias kommentar var den vanliga – vi betalar restaurangpriser för visserligen typisk men mycket enkel och ofta osofistikerat lagad mat. Potatis, ägg, tomatsås, lite kött och ost. Efter lite diskussion – vi vill ju ha kvar vår fina tradition, men ska vi äta något annat? – tror jag att vi trots allt kom fram till att vi vill fortsätta beta av Stockholms tapasutbud.
I like the way min kollega thinks.
Välkomna! Själv leder jag träffen 28 februari. Informationen är nysläppt och anmälningarna börjar redan droppa in.
På kvällens ledarsamling i Korskyrkan pratade vi om de tjänstegåvor som nämns i Efesierbrevet. Vi kan som kristna vara apostlar (pionjärer), herdar (gemenskapsinriktade), profeter (de som kommer med gudsinspirerade specifika budskap till individer eller församlingen), evangelister (förkunnare av frälsningsbudskapet) eller lärare (de som kan undervisa utifrån Guds ord).
Vi gjorde allihop ett snabbt och enkelt test (av Veckorevyn-karaktär, enligt pastor Roger). Själv blev jag mest lärare och nästan lika mycket herde. Jag gillar att tala om för folk hur saker och ting ligger till. Och så gillar jag som tur är också när folk trivs och har det bra. När jag tänker efter är det rätt centrala delar i bibliotekarieyrket också.
Brorsan skickade den här bilden i kväll, föreställande första försändelsen från Världspolitikens Dagsfrågor – ett nummer, en tidskriftssamlare och en handskriven lapp som förklarar att mottagaren fått en betald årsprenumeration. Vilket han förstås visste, det är en julklapp. Men det är hemskt rart av dem att de gör ansträngningen att tala om hur det ligger till.
”Jag ska bara etikettera ekbordet, som ska till Medeltiden”, sa en Stadsmuseimedarbetare som kom in i Faktarummet & Slussens bibliotek där jag satt och jobbade med bokbeståndet. Med det menade hon att ekbordet under Stadsmuseets renoveringsperiod på kanske tre år ska användas på Medeltidsmuseet.
Att ha sin arbetsplats i ett 1600-talspalats som håller på att tömmas är speciellt, och att avveckla ett bibliotek, som råkar finnas i dess lokaler, är inte helt enkelt. Jag tröstar mig med att Slussens bibliotek bara hann finnas i ett och ett halvt år till skillnad från det bibliotek jag senast var med och avvecklade, nämligen Gamla stans, som öppnade 1937 och låg på samma plats i 76 år. Jag försöker vara effektiv vid genomgången av böcker som nu ska distribueras till andra bibliotek, men ibland måste man bara bläddra lite hastigt. Hittade till exempel det här receptet på syrensorbet i Stockholms skafferi.
Theomis 