MMCDXLIX Recensenterna smörjer kråset på Aqui Tapas & Bar

Tapasrecensenternas saga är all. Det känns så, i alla fall, eftersom gruppens spanjorska ska flytta från Stockholm, för att gå en tvåårig konstutbildning i obygden en och en halv timmes bilväg från Göteborg.

Sist i raden av tapasrestauranger blev Aqui Tapas & Bar på Kammakargatan och vi var nöjda redan från början. Maten dukades upp på bästa Tetris-manér, med de dubblerade rätterna genomtänkt placerade i varsin ände av bordet, och personalen interagerade på ett trevligt sätt, särskilt tjejen som liksom Mireia var katalansktalande. Dessutom hade de lagat riktigt god mat! Potatisen, aiolin, kycklingen, oliverna, tomaten med getost … Laxen föll visst inte alla i smaken, men det var nog det enda.

Vissa ställen vi varit på har serverat mer sofistikerade – och, enligt somliga, klart mindre genuina – versioner av tapas, medan de här snarare hamnar i den rustika änden av skalan. Sedan vet restaurangen att ta betalt. Men så var vi inte i Barcelona, utan på Kammakargatan.

MDCCCXXI Lite sömn, en del nytta, mycket nöje

2015/01/img_1053.jpg

Vilket dygn. Hade svårt att sova, så det blev bara tre timmar innan jag gav mig av i ottan för att ta mitt timslånga pass mellan sex och sju under Korskyrkans tvådygnsbön. Nästa gång måste jag ta ett dubbelpass, man hinner ju knappt sätta igång. Vidare till jobbet, där jag var flera timmar tidig och både hann måla naglarna och läsa ut kändiskocken Marcus Samuelssons självbiografi Oui, chef!, som jag hade pågående under New York-vistelsen. En vanlig jobbsöndag på det, med fokus på nya boktips till Sturebibblans informationsskärmar, vilket jag blev helt uppslukad av och inte kunde sluta med trots att vi stängt och att jag hade bråttom ut till busshållplatsen, men kom med den 2:a söderut som jag tänkt mig och i tid till Mamas and Tapas på Renstiernas gata. Vår tapasprovningsgrupp har utökats med en person, så vi var fem vid bordet, och det var gott och trevligt, Mireias före detta kollega från hennes tid på La Cucaracha på Bondegatan var vår servitör och bjöd på efterrättsshots (”jag noterade att ni inte beställde alkohol, så de är alkoholfria” – tack, uppmärksamma servitör!), men Mireias kommentar var den vanliga – vi betalar restaurangpriser för visserligen typisk men mycket enkel och ofta osofistikerat lagad mat. Potatis, ägg, tomatsås, lite kött och ost. Efter lite diskussion – vi vill ju ha kvar vår fina tradition, men ska vi äta något annat? – tror jag att vi trots allt kom fram till att vi vill fortsätta beta av Stockholms tapasutbud.

MDLXXXVII Tapasrecensenterna på Matkonsulatet

20140618-100934-36574036.jpg

20140618-100934-36574185.jpgDen här gången testade tapaskvartetten (Mireia, Jenny, Jenny och jag) Matkonsulatet på Kungsholms strand, med underrubriken ”Barcelona ℅ Stockholm”. De två mest Barcelonavana i gruppen ifrågasatte menyn som blandade svenska och katalanska och därefter själva rätternas tveksamma geografiska tillhörighet. Var syftet att komma så nära katalanska tapas som möjligt? Eller att svenskanpassa dem? Eller att modifiera av annan anledning?

Som svensk, hungrig tapasätare var jag själv mest intresserad av vad mina egna smaklökar sa om saken. Mums! om cecina med payoyo-ost och krasse (carpaccioartad köttanrättning), friterad sparris och potatis med goda såser. Nej! till olivoljan som hälldes kring chokladcremoson.

Ska det vara som i Barcelona borde bröd ingå som en självklarhet på varje bord, påpekade Mireia, och vi andra höll med, men vi var också eniga om trivselfaktorn i inredning och utformning. Det skulle nog faktiskt också vara främsta skälet till att jag återvänder.

MCCXXXI STHLM Tapas

20130806-231301.jpg
Nytt tapasställe med tapasvännerna (Jenny, Jenny och Mireia) i kväll, STHLM Tapas på Pontonjärsgatan. Trist att den afrikanska restaurangen på samma adress försvann, tapasrestauranger börjar det ju finnas en hel del i stan, men så är ju tapastrenden väldigt trevlig. Vi testade starkt kryddat lamm, manchego, chorizo, quesadillas, vitlökschampinjoner, minihamburgare och annat gott. Uteserveringen var full men vi hade det bra inomhus. Förutom att sorlet och musiken hade kunnat vara bra mycket lägre.

Dessvärre eskalerade kvällens halsirritation till halsont i slutet av middagen, så jag lämnade sällskapet och vet nu inget om ställets desserter.

MCLXIII Spontantapas, nästan som i Barcelona

20130609-002255.jpg
Jenny H är en mycket upptagen person med en full kalender. Min egen kalender är ungefär lika marginallös, framförhållning är a och o. Vi är vana vid den utdragna kampen när en gemensam lucka ska hittas, för ett möte, en fika, en promenad, och ju fler ytterligare personer som ska vara med, desto fler veckor får man räkna med att bläddra förbi. Att Mireia saknar den barcelonska spontaniteten bland sina svenska vänner är inte konstigt alls.

Så döm om allas förvåning när vi tre strax efter fem insåg att vi strax efter sex inte hade något bättre för oss än att träffas och äta tapas.

MXXIX Spansk mat

20130302-091721.jpg
När Mireia från Barcelona säger att Boquerias tapasrätter är bra så är de bra. Annorlunda och betydligt mindre än dem man får på barcelonska tapasbarer, men välsmakande och snygga. Servicen var dessutom mycket trevlig mitt i fredagsstimmet (där vi satt och var glada över vårt sedan länge tingade bord) och efterrätterna fem hack över förväntan.

För att inte tala om den barcelonska begivenheten förra veckan. Mireia hade besök av två vänner hemifrån, Antuan och Victor, och bjöd in till knytis i sin lilla lägenhet. Vi var sex personer som pratade, pratade, pratade och åt av en härlig kompott på svenskt fikabröd och katalanska delikatesser, som Mireias mamma skickat med grabbarna. En fantastisk kväll som jag skulle vilja återuppleva många gånger.

20130302-142120.jpg

20130302-142154.jpg