MDLXVI En annorlunda morgon med Tao Lin

Högläsning ur Taipei.

Intervjuaren: ”When did you last read this?”
Tao Lin: ”One year ago.”
”How did you feel reading it now?”
”I was impressed.”

Min relation till Tao Lin består främst i att jag köpte hans kortroman Shoplifting from American Apparel i en förlagsbutik i Brooklyn och trots att jag inte var så förtjust i den – och det är fortfarande det enda jag läst – blev jag sugen på att passa på när författaren nu är på besök i Sverige och gör flera framträdanden. Och så gillar jag ju verkligen The English Bookshops bokfrukostar, lite oavsett tema.

Ja, vad ska man säga att jag tog med mig från den här upplevelsen? Den stackars killen verkar ha drogat bort sin skärpa. Jag kan förstås inte med säkerhet säga att det förhåller sig så, men det handlade mycket om droger och om den fiktiva författaren han skrivit om i romanen Taipei som är ute på bokturné och går på olika droger under sina olika framträdanden. När man samtidigt satt och lyssnade på den ganska fåordiga och ordentligt sävliga verkliga författaren var det omöjligt att inte dra vissa slutsatser. Intervjuaren gjorde ett bra jobb och fick till ett intressant samtal ändå – han fick stå för mycket av det själv – och Tao Lins förmåga som författare ska jag inte på något sätt nedvärdera, han verkar ha en hängiven fan club över världen.

Uppläsningen var bra och frukosten var god. 30 kronor och en morgontimme well spent.

MMCDLIX Litet litterärt besök i Centralbadets park

Man kan ju tänka sig att regnväder innebär att bara de mest angelägna kommer till Centralbadets park för att lyssna på Stadsbibliotekets litterära programkavalkad, och i så fall har vi många angelägna kulturkonsumenter i vår stad. Jag begränsade mig till att lyssna under ett litet program, ”Paris i litteraturen/litteraturen i Paris”, som bland annat handlade om försvunna intellektuella sammanhang som det är så lätt att romantisera kring, som de caféer, salonger och hotell som frekventerades av tidens författare för hundra år sedan eller mer.

Men även den här dagens litterära miljö, av folkligare slag, hade sin charm. I den lilla parken fanns författare, läsare och ett antal av mina bibliotekskolleger och ute på Drottninggatan pågick ”Världens längsta bokbord”, lite som stranden längs Seine.

MMCDXXXV Hör Kim Thúy och andra världsförfattare

Kim Thuy

Kollat in Internationell författarscens höstprogram? Mest intressant tycker jag alltid att det blir när jag redan läst något av författaren i fråga, men det går förstås att vända på det också, upptäcka författaren först och verken sedan. Själv har jag skaffat biljett till samtalet med Kim Thúy, vars första bok jag läst, kortromanen Ru (här är ett litet stycke från min slumrande citatblogg), och vars andra och tredje, Mãn och Vi, står på min läslista.

MMCCCLXIX Lucia Berlin-hyllning på Rönnells

Här läser Lena Endre, med inlevelse, en novell om en skadad jockey som hamnat på akuten, ur Lucia Berlins novellsamling Handbok för städerskor. Jag hade sedan ett par dagar planerat att gå på det här programmet på Rönnells, både för att jag var nyfiken på den omtalade novellsamlingen och för att jag gillar Klas Östergren, som skulle vara med i samtalet om den, men efter en fullspäckad arbetsdag med tvära kast från det ena till det andra var det frestande att bara ta sig hem, trots att det är helt emot min personlighet att backa ur när jag väl bestämt mig. Nu är jag väldigt glad att jag tog mig i kragen och gjorde som jag brukar – går på det jag tänkt gå på för att ganska omedelbart upptäcka att det var värt det.

Lena Endres uppläsningar var fantastiska och diskussionerna mellan Klas Östergren och DN:s Malin Ullgren initierade och lagom kryptiska för en som inte läst boken, lagom på så sätt att man förstås vill kunna hänga med i vad de pratar om, men det gör ingenting om de som läst och gillat något blir så till sig att de glömmer bort publikens perspektiv och sätter igång ett åsiktsutbyte som bara de begriper, bara för en kort stund. Min sista arbetsuppgift i eftermiddags var att spela in en bokcirkelpodd med tre kolleger om Hjalmar Söderbergs novell Aprilviolerna. Det var min tredje poddinspelning av det slaget på ganska kort tid och jag kan absolut inte säga att jag har blivit proffs på att prata om något jag läst tillsammans med andra som läst samma sak med en lyssnarmålgrupp som ska kunna hänga med utan att ha läst, men det är en konst jag väldigt gärna skulle vilja utveckla.

Klas Östergren satte för övrigt stämningen redan från början genom att säga att han sällan stöter på döda kvinnor som han hade velat vara gift med, men Lucia Berlin var en sådan.

Här är Maria Schottenius recension av Handbok för städerskor i DN.