MDXXIII Höst-F’n’F

Jag var redan sen, men kunde inte låta bli att fota lite i Rosenlundsparken i det för årstiden optimala vädret. Om jag ska klaga på något är det att regndropparna var lite irriterande små.

Sedan kom jag in i värmen hos Lena på Södermannagatan. Kvällens filmer: Singin’ in the Rain – igen – och Polar Express. Kvällens fudge: Hallon och lakrits, en dubbelfudge i två lager, och choklad och sesamfrön. Fröna i smeten fungerade bra, de ovanpå blev lite väl generöst doserade. Vi är enormt erfarna fudgekokare, men eftersom vi nästan alltid testar nytt är vi ändå nybörjare varje gång.

MMCDXXII Jul i juli 2016

God jul i juli! Vad blev det för smaker på årets jul-i-juli-fudge? undrar ni. Det blev mörk choklad med mint (smulig) och en sort där vi smälte ner Marabous ljusa choklad med salta mandlar (slät och fin). Det blev gott, men nästa gång får det bli riktig pepparmintsolja istället för arom och mer av både mandlarna och saltet.

Jullunchen var lätt, kycklingsallad à la snöboll (minimozarella), på grund av den mäktiga efterrätten, nämligen ”Special French Toast”, som det stod på dinermenyn där Lena och jag åt en av frukostarna under decemberresan till New York. Det som var ”special” var att det äggsmetsdoppade brödet stekts som dubbelmackor med cream cheese och russin. Vi testade samma fattiga riddare-idé med familjen i julas. Väldigt gott. Serveras med kanel och lönnsirap.

Både Lena och jag bidrog till ett julpyntsbord, för stämningens skull.

Avslutningsvis en julpromenad.

MMCLXXVII Choklad- och jordnötssmörsfudge

Nu har jag räknat efter och konstaterat att alla julfirare bör kunna få i alla fall två bitar choklad- och jordnötssmörsfudge var. Brorsan och svägerskan har önskat julgodis med jordnötssmörsinslag och eftersom jag får svårt att hinna stå vid spisen och koka ihop något, med tanke på att jag snart reser bort och kommer tillbaka väldigt nära inpå julfirandet, var det ju tur att Lena och jag under film- och fudgekvällen i fredags valde just den smaken, plus Marianne-fudge, och av båda sorterna har jag ett antal bitar i kylskåpet.

Kvällens filmer blev för övrigt Stålmannen, originalet från 1978, och en version av The Miracle on 34th Street från 1973. Vi åt kycklingpasta och fudge, drack saffran- och chilite och marinerades i amerikanskt 70-tal.

MMXXIV Jul i juli 2015

Årets jul i juli har ägt rum och hemmet är julpyntat.

Mamma kom förbi under eftermiddagen, strax innan Lenas och mitt årliga julkalas skulle börja, och hade med anledning av högtiden med sig kanelmandlar, hallon (för att de är röda) och en röd kofta för att själv smälta in i miljön.

Tre paket grädde gick åt under kvällen, till två sorters fudge och gräddsåsen till julköttbullarna.

Det blev chokladfudge med krossade Marianne – smulig men god – och en klassisk saffransfudge, som jag tror blivit perfekt varje gång vi gjort den. Vi såg A Christmas Carol-versionen med Jim Carrey och Colin Firth som röster till Mr Scrooge och hans systerson, som också var tecknade med deras utseende, därpå Hermans historia från 1999 om Lucia-legenden och avslutningsvis A Christmas Without Snow, en amerikansk ”TV movie” från 1980, om en kör som repeterar Händels Messias. En helt okej blandning.

MDCCCXXVII Svartvit sång och dans och färgglad undervattensmiljö

2015/01/img_1082.jpg

Lena och jag fick till en riktigt bra filmkombo och en överjordisk fudgedito under gårdagens film- och fudgekväll.

Först For Me and my Gal från 1942, med Judy Garland, 19-årig stjärna, och Gene Kelly, 29-årig filmdebutant, en inte jättefantastisk men intressant sång- och dansfilm om vad första världskriget ställde till med tillkommen under andra världskriget, och därefter Hitta Nemo. Ja. Vi står för att det blir barnfilm ibland. Inspirationen kom från att vi av någon anledning sjöng på Havet är djupt ur Den lilla sjöjungfrun i köket när vi gjorde potatis- och purjolökssoppa och varma mackor.

Under en paus mitt i den första filmen kokade vi fudge och under andra filmen åt vi av den. Det blev en med choklad och jordnötssmör, lite smulig i konsistensen men den höll ihop fint, och en fantastiskt len och mjuk variant med choklad och kaffe.

Den traditionella post-film-och-fudge-promenaden var snöig och grann och gick via Katarina kyrkogård i natten.

MDCXI Ben-Hur och chokladfudge

20140707-100717-36437892.jpg
I går, när alla andra var ute och badade, i stängde jag och Lena in oss hemma hos Lena på Söder med mörkläggningsgardinen för fönstret och tittade på mastodontfilmen Ben-Hur från 1959, två och en halv timme lång. Mamma hade berättat om när hon såg den första gången, på 70-talet tillsammans med mormor på Vinterpalatset vid Norra Bantorget. En stor upplevelse med effektfullt ljud i salongen när hästarna rusar fram under den våldsamma kapplöpningen. Jag såg en ung mamma och en ung mormor framför mig när vi kom till kapplöpningsscenen med hjälten Judah Ben-Hur och romaren Messala.

Dagen innan hade jag laddat med lite bläddring i Östermalms biblioteks gamla exemplar av boken i svensk översättning, illustrerad med bilder ur filmen från 1925.

Ben-Hur-tittandet var förstås en del av ett F’n’F – film- och fudgekväll – då vi kokade fudge med mörk choklad och Non Stop och en med ljus choklad och jordnötter. Den första blev smulig men god, den andra riktigt len och med fin kontrast mellan sött och salt.

Vid ett F’n’F nöjer man sig aldrig med bara en film, så när Ben-Hur-musiken klingat ut satte vi på April in Paris med Doris Day från 1952. Sång, dans, skratt och glamour.

Efteråt tog vi den traditionella midnattspromenaden till slottet, där vi brukar säga att vi ska bråka med vakterna, vilket vi sällan gör, men det hela grundar sig på tillfället då vi råkade gå fram till en del av slottsområdet som var avstängt, vilket en av vakterna upplyste oss om genom att gå emot oss och med knappt målbrottsfri stämma ropa ett samtidigt ljudligt och osäkert: ”Halt!” Det där tyckte vi var skojigt. Under den här promenaden gick vi fram till en avspärrning där det i mörkret var svårt att se skyltarna över huvud taget och att läsa var nästan omöjligt. Medan Lena gick ända fram för att läsa att det rörde sig om ett ”skyddsobjekt” noterade jag att den unge vakten började närma sig och samtidigt höll upp sin handskbeklädda hand som en bestämd polis. En halv seger, tyckte vi. He he. Kalla oss ”midnattsligisterna”.

MCCCLXXIV Gamla amerikanska filmer och nykokt fudge

20131209-001950.jpg
”Wasn’t I lucky to be born in my favorite city?” är mitt favoritcitat från film- och fudgekvällen, sagt av Tootie i början av Meet me in St. Louis från 1944. Judy Garland har huvudrollen och sjunger, för lillasyster Tootie (Margaret O’Brian), Have Yourself a Merry Little Christmas, som skrevs till den här filmen.

Vi såg därefter The Belle of New York från 1952, med Fred Astaire och Vera-Ellen, och sedan Take Me Out to the Ball Game från 1949, med Frank Sinatra, Esther Williams och Gene Kelly. Alla tre filmer är alltså från mitten av 1900-talet och alla utspelar sig mellan 40 och 50 år tidigare, kring sekelskiftet.

Fudgesorterna för kvällen blev kanel och mandel respektive saffran.

Då så, då var det dokumenterat. Jag önskar att Lena och jag gjort en lista över alla filmer och fudgesorter sedan vi började med konceptet för … är det åtta år sedan nu?

Under tiden vi väntade på att fudgen skulle svalna åt vi två portioner lime-Jell-O var.