Författararkiv: Sandra

MDXXIV Söndagsbrunch på Hasselbacken

Brunchen på Hasselbacken – den anrika restaurangen på Djurgården – serveras 12-16, som på många andra ställen, och blir mer något slags lunchmiddag än frukostlunch. Så när jag i dag skulle bjuda Sofia på sen födelsedagsbrunch var det inte som start på dagen utan efter gudstjänsten i Korskyrkan. Lika bra, naturligtvis. Även om vi hade svårt att komma ifrån Linnésalen där fikat serveras, vi fastnade i samtal med en av de två missionärer som höll i predikan, ett gift par som bor på Cypern och bland annat arbetar med de stora mängder prostituerade kvinnor som finns där, för en längre tid eller under en mellanperiod inför vidare frakt – jag vill inte säga resa – till andra europeiska länder.

Så när vi väl satt till bords med vit duk, skön söndagsstämning, levande ljus och uppassning i ordets rätta bemärkelse gick det inte att bortse ifrån kontrasterna mellan människors förutsättningar. Vi satt och pratade om fattigdom och flykt, krig och politik, rättvisa och orättvisa, men steg inte upp och lämnade den lyxiga atmosfären med hängande huvuden och skam i blicken, utan utnyttjade de gåvor vi fått – frihet att göra sådant vi tycker om, pengar som räcker till utsvävningar som i vissas ögon skulle anses frekventa, vänskap som ger oss anledningar att fira bemärkelsedagar. Andra pengar och annan tid vi har till förfogande går till att motverka några av de missförhållanden vi diskuterade.

Maten var god, om någon undrar. Mycket att välja på, något för alla. Fräscht och vällagat, svenskt och amerikanskt och säkert influenser från andra håll. Det är inte gratis, men det är fin brunchmat för pengarna i en mycket trivsam miljö, på en plats som sett stockholmare äta och umgås i många, många år.

MDXXIII Höst-F’n’F

Jag var redan sen, men kunde inte låta bli att fota lite i Rosenlundsparken i det för årstiden optimala vädret. Om jag ska klaga på något är det att regndropparna var lite irriterande små.

Sedan kom jag in i värmen hos Lena på Södermannagatan. Kvällens filmer: Singin’ in the Rain – igen – och Polar Express. Kvällens fudge: Hallon och lakrits, en dubbelfudge i två lager, och choklad och sesamfrön. Fröna i smeten fungerade bra, de ovanpå blev lite väl generöst doserade. Vi är enormt erfarna fudgekokare, men eftersom vi nästan alltid testar nytt är vi ändå nybörjare varje gång.

MDXXI Hälsar på hos frimurarna

Redan i våras fick jag tipset av kollegan Salomon att man kunde anmäla intresse för en unik visning av Bååtska palatset, som ligger bakom Grand Hotel och sedan 1874 är Frimurarordens stamhus. Intresset var tydligen enormt, det utökades till tre visningar och trots det fick jag bara en reservplats – men i slutänden fick jag komma med på det tillfälle som gick av stapeln i morse.

Jag kan inte påstå att jag numera vet allt om Frimurarordern, tvärtom, hemlighetsmakeriet består, däremot var det både intressant att höra själva palatsets historia och gå runt i lokalerna där frimurare rört sig de senaste 140 åren. Rummet ovan, som används i ceremoniella sammanhang, var det enda vi fick fotografera i. Minst sagt fantasieggande.

I övrigt var den kanske mest intressanta uppgiften att trappstegens mått i huvudtrapphuset är anpassade för damer i krinolin.

MDXX Distinktion – före pausen tyll, efter pausen rave

En sådan här kväll är bland det bästa jag vet. Jenny F och jag har nästan gjort det till en tradition att pricka in premiärkvällen när det kommer något nytt intressant – även om det gärna får vara klassiskt – på Operan. Förbeställt pausfika är en självklarhet. Tredje nedre raden, det vill säga jämförelsevis billiga platser, har det blivit de senaste gångerna, så nu känner vi oss lite extra hemma där. Det är lite lågt i tak över fikaborden och går inte att jämföra med Guldfoajén, men dit hade vi anledning att gå ändå, på premiärsamtalet. Tur för oss att vi precis nyligen fräschat upp vår danskförståelse, när vi skulle höra Frank Andersen och Dinna Bjørn prata om ”Ponte Molle”, en dansk vaudevillebalett som inte framförts på över hundra år, men som de återskapat med hjälp av gamla anteckningar.

Verk nummer två, ”Bill”, som vi skulle se efter pausen, fick vi ingen introduktion till, men jag hade läst på och var inte helt övertygad om att jag skulle uppskatta dans i kroppsstrumpa till musik inspirerad av rave. Så fel jag hade. Medryckande och suggestivt och på sitt bisarra vis estetiskt tilltalande. Jag tänkte inte så mycket på rave som på tävlingsskridskoåkare (och Galenskaparna & After Shaves ”Knut på linjen”).

Här finns ett kort videosmakprov på ”Ponte Molle” och ”Bill”, här ett podcastavsnitt om desamma.

MDXVIII Inför Vietnam 6: En tio år gammal resa

Om man ignorerar den märkliga tyglösningen som täcker mina lucklösa skåp föreställer den här bilden ALB, som gjorde en resa till Vietnam för tio år sedan, över nyår, precis som JH och jag kommer att göra. Jag hade lagat något som skulle föreställa vietnamesisk nudelsoppa och vi tittade på bilder, vissa från delar av landet som vi vet att vi dessvärre inte kommer att komma till och andra från platser som står på vår lista.

Det fina med att vara med i en stor församling är att det alltid finns någon berättarglad Vietnamresenär att bjuda hem. Eller ja, det är en av de fina grejerna. Om vi känner varandra? Nu gör vi det!

MDXVII Aprilviolerna

Han blandade sig med de övriga gästerna. Han växlade några artiga ord med en liten prinsessa, vars pappa var en stor brännvinsbrännare. Han pratade en stund med en ung norsk diktare som inte var klädd i frack, ty han hade ingen, och som hade fått det excentriska infallet att besöka Stockholm, fast han inte hade något Nobelpris att hämta – han var för ung och i synnerhet för fattig till det. Han stötte på en svartskäggig litteraturprofessor med en näsa av gammal österländsk adel och diskuterade Beowulfproblemet med honom. Och mittunder denna diskussion kände han plötsligt en kraftig hand på sin skuldra, vände sig om med ett nervöst ryck och såg professor Grendel, som sade:

– Äntligen har jag hittat henne! Jag skall säga docenten, att hon hör inte till dem som man tar på den hylla där man har satt henne! Men här är hon, och håll till godo! Docenten Jerneld – min hustru!
– Men käre August, sade professorskan, inte behövs det någon presentation. Du vet ju att docenten Jerneld och jag är så gott som barndomsvänner. Och till Jerneld:
– Vad du är dig lik, Stefan, och vad det är roligt att se dig igen! Jag har tänkt på dig ibland, kan du tro!

I detsamma förkunnades: Supén är serverad!

På kvällens läsecirkelkursträff pratade vi om Hjalmar Söderbergs novell Aprilviolerna, som börjar med en fest i en våning på Östermalm,”i hörnet av Floragatan och Karlavägen”, där huvudpersonen Jerneld minglar och, ja, blir uppraggad av en annans fru. Det är en kort berättelse, men ytterst finurlig och sofistikerat litterär. Första gången HA och jag diskuterade den med andra var när vi satt med ytterligare två kolleger i stadsbibliotekariens rum en onsdagseftermiddag i våras och spelade in en cirkelpodd. Jag minns inte vad tidsmålet var, men definitivt kortare än det blev, och då bröt vi ändå just på grund av att tiden hade runnit iväg, inte för att diskussionen led brist på bränsle. Podden finns på SoundCloud och novellen på Litteraturbanken.

MDXVI Köpmannen i Venedig i varierande kostym

Är det tomt på Sture biblioteks utställningsvägg kan man sätta upp lite vad man känner för. Till läsecirkeln om Köpmannen i Venedig förra veckan hade jag skrivit ut olika bokframsidor och teateraffischer, föreställande Venedig, ett av Portias tre skrin eller, förstås, ”ett skålpund kött”. Nu sitter de på väggen, utan vidare förklaring. Hoppas någon tycker att de är intressanta ändå.

MDXV Psalm 956

En kort tur med färjan och vi var tillbaka i Helsingborg precis lagom till högmässan i Sankta Maria kyrka, på behagligt gångavstånd från färjeterminalen. Söndagens tema var samhällsansvar och psalmerna utvalda därefter. Det är sällan man sjunger om att ”slösa miljarder på vapen för slakt”, men inte för att det inte är relevant.