MDXXIV Söndagsbrunch på Hasselbacken

Brunchen på Hasselbacken – den anrika restaurangen på Djurgården – serveras 12-16, som på många andra ställen, och blir mer något slags lunchmiddag än frukostlunch. Så när jag i dag skulle bjuda Sofia på sen födelsedagsbrunch var det inte som start på dagen utan efter gudstjänsten i Korskyrkan. Lika bra, naturligtvis. Även om vi hade svårt att komma ifrån Linnésalen där fikat serveras, vi fastnade i samtal med en av de två missionärer som höll i predikan, ett gift par som bor på Cypern och bland annat arbetar med de stora mängder prostituerade kvinnor som finns där, för en längre tid eller under en mellanperiod inför vidare frakt – jag vill inte säga resa – till andra europeiska länder.

Så när vi väl satt till bords med vit duk, skön söndagsstämning, levande ljus och uppassning i ordets rätta bemärkelse gick det inte att bortse ifrån kontrasterna mellan människors förutsättningar. Vi satt och pratade om fattigdom och flykt, krig och politik, rättvisa och orättvisa, men steg inte upp och lämnade den lyxiga atmosfären med hängande huvuden och skam i blicken, utan utnyttjade de gåvor vi fått – frihet att göra sådant vi tycker om, pengar som räcker till utsvävningar som i vissas ögon skulle anses frekventa, vänskap som ger oss anledningar att fira bemärkelsedagar. Andra pengar och annan tid vi har till förfogande går till att motverka några av de missförhållanden vi diskuterade.

Maten var god, om någon undrar. Mycket att välja på, något för alla. Fräscht och vällagat, svenskt och amerikanskt och säkert influenser från andra håll. Det är inte gratis, men det är fin brunchmat för pengarna i en mycket trivsam miljö, på en plats som sett stockholmare äta och umgås i många, många år.

DCCCLXXXII I lördags

Sitter ni och undrar vad jag gjorde i lördags? Jag tänkte hur som helst tala om det, för det var så bra grejer som jag gärna delar med mig av.


Lördag del 1: Brunch. Brunch är en bra grej, både att äta ute (vilket visserligen kan vara omotiverat dyrt) och arrangera hemma. Även om man har kvällsplaner (eller, som i det här fallet, både eftermiddags- och kvällsplaner) kan man klämma in en brunch, som ett sätt att hinna träffa vänner. Hembjudna till mig var Tova, Lotta och Jenny F, vilket innebär att vi var samma lite oväntade kvartett som för ganska precis ett år sedan hade en maxad utflyktssöndag då vi åkte till Drottningsholms slott och runt i Svartsjötrakten och gjorde trevliga saker. En reunion, med andra ord, över smörgåsar, omelett, fruktsallad, amerikanska pannkakor och danska flödeboller (eller ”gräddbullar”, som är den märkliga svenska översättningen av chokladöverdraget ljust fluff).



Lördag del 2: Hallwylska palatset. Det hade blivit dags för Uppsalakompisen Ericas årliga besök i Stockholm och den här gången var önskemålet museum. Jag kom med flera förslag, men tryckte kanske lite extra på Hallwylska palatset, där dräkter från Downton Abbey just nu ställs ut. Vi blev riktigt imponerade av hur äkta de såg ut, tygerna verkade gamla och det var ingenting som – i lekmannaögon – antydde nyproduktion.


Kaffe på Non Solo Bar på det.


Lördag del 3: Spelkväll. Tack vare en trevlig uppsättning vänner blev det riktigt skön avslutning på dagen hemma hos Åsa, lika delar avslappnad och hysterisk. Själv var jag med och spelade två olika spel, varav det mest tidskrävande var Dominion, ett ”deck building game” med kort för guld, grevskap, vallgravar och annat som tillhör fantasimedeltid. Som nybörjare tog jag hjälp av spelledaren Annika nästan varje gång det var min tur och jag fick aldrig in någon vidare snits, men kom trots allt på andra plats av fem, även om det var helt utan egen förtjänst.

DCCCXIV Posh brunch

Brunchen på Cookbook Cafe på Hotel Intercontinental kan vara det poshaste jag upplevt någonsin. Sofistikerat sober miljö, elegant och uppmärksam personal, stor kall buffé, en liten köksdel där glada kockar stod och lagade omeletter och gräddade våfflor på beställning, och när man tagit del av detta skulle man säga till att man var redo för de tre små varmrätterna, varpå man gick till dessertbuffén.

Sofia och jag vandrade sedan många timmar längs Londons gator innan vi ens tänkte tanken att bli hungriga igen.

Det blev så småningom varsin liten pirog som såldes ut för 55 pence på en gigantisk Sainsbury’s här i närheten av hotellet. Vi åt dem på rummet framför TV:n och såg coola Oscar Pistorius sätta världsrekord i Paralympics.