Föll till föga och besökte Java Whiskers

Det är klart att det skulle bli av förr eller senare. Sveriges första kattcafé, Java Whiskers, öppnade för knappt ett år sedan ett stenkast från jobbet, men trots att kattcaféer är min grej kastade jag mig inte över besöksbokningen. Det blev så där som när Starbucks, Uniqlo och andra favoritkedjor kom till Sverige. Visst, jag kan gå dit, men jag är inte särskilt lockad, och så har mina utomlandsnöjen förstörts.

För kattcafébesök är ju ett av mina främsta utomlandsnöjen. I tretton länder har jag klappat katter, sådana som hålls beskyddade i en starkt avskärmad miljö under personalövervakning, medan man på nåder får vistas i samma rum, och sådana som rör sig fritt överallt och kråmar sig kring kassaapparaten när man köper sitt fika. På kattcaféet i mitt fjortonde land i listan, närmare bestämt i Vasastan, var det den avskärmade modellen, men ändå ganska avslappnat och väldigt vänligt. När H och jag var där förra veckan var det första dagen på kattcaféet för det nya gänget på nio katter och därmed släpptes bara fyra personer in i taget. Gästglesheten bidrog nog till trivselkänslan, det var lugnt och fridfullt – när katterna inte for som skottspolar under lek och jakt genom lokalen – och behagligt att sitta och fika eller gå runt och socialisera med de katter som var sällskapligt sinnade just för stunden.

Upplägget verkar genomtänkt, med en grupp katter som lärt känna varandra, ett besökarfritt rum de kan avvika till när som helst och arrangemanget att låta kattsugna gäster träffa möjliga nya familjemedlemmar. Caféets katter kommer antingen från ett katthem eller från privatpersoner och söker nya, permanenta hem. De olika kattcaféer jag besökt har haft olika upplägg och syften och den här varianten är nog den mest sympatiska, som i alla fall nästan motiverar avgiften på 149 kronor per person och timme. Fikat kostar förstås också pengar och ett besök kan bli ganska kostsamt.

Men om man går med på priset får man gott fika och trevligt kattumgänge i en för sammanhanget väldigt fin miljö, som både är katt- och människovänlig. Det var en riktigt mysig aktivitet en mörk januarikväll. Både en och annan förbipasserande stannade till och sökte kontakt med en svartvit katt som gillade att ligga i fönstret och själv var man glad att vara på insidan.

(För den som undrar har jag varit på kattcafé i Köpenhamn, Berlin, Vilnius, Wien, Barcelona, Nice, Amsterdam, London, Hongkong, Tokyo, Sydney, Christchurch och två i New York.)

Norr Mälarstrand i morgonpasteller

Man fick sig ett riktigt färgbad vid Norr Mälarstrand i morse. Efter obligatoriska Naturmorgon – i dag från snöiga Jokkmokk, jag blev lite avis – gick jag ner till vattnet lagom till soluppgången, utan att veta om det skulle bli någon märkvärdig sådan, men ljuset utanför fönstren var lovande.

Ingen snö, förstås, men för en gångs skull den här mjäkiga vintern var det i alla fall vit frost på mark och tak.

Jag satte på mitt nya favoritstycke, ur Dvořáks 9:e symfoni, som jag skrev om häromdagen, borstade bort lite frost från en bänk på bryggan snett nedanför Kungsholmstorgs allé och satt och lyssnade och tittade en liten stund. Det var inte särskilt kallt och jag hade till och med stjälpt ner en andra kopp frukostte i en termos att värma mig lite extra med.

Det där som det har skrivits om på sista tiden, att de vackra röda himlarna över Stockholm har med föroreningar att göra, väljer jag att inte tänka så mycket på en sådan här morgon.

Musikfyrverkeri

Gårdagens ”musikfyrverkeri”, arrangerat av Stockholms stad, var en imponerande show, synkroniserat, smakfullt, både måttligt och bombastiskt på samma gång. Om det stämmer att det var en fyrverkerivariant som kräver mindre pyroteknik än andra och dessutom håller lägre ljudvolym gillar jag det ännu mer. Jag fick inget intryck av att de höll något tillbaka. Folksamlingen var stor men höll sig i schack, i alla fall mer än jag hade förväntat mig. Två minus: Den ena av två poliser vid norra änden av Norrbro klättrade upp på något vid brofästet och viftade med ett sällsynt stort vapen på ett sätt som verkade väldigt onödigt. Och så fanns det så klart några enstaka dumbommar som avfyrade raketer på Gustav Adolfs torg. Men därutöver – en kort men intensiv nattlig folkfest mitt i stan.

img_0467

Nyårsfestvärdinnan S, från vars hem i Farsta vi tagit tunnelbanan allihop, hade med sig tomtebloss som vi tände vid Operatrappan. Festdeltagaren M hade min mobil och tog mängder av tomteblossbilder med skiftande kvalitet. Den här är en av mina favoriter.

MDLXI Kungsholms strand under 40 centimeter snö

Temat för Ericas årliga tur från Uppsala till mig i Stockholm har under de flesta åren varit att långpromenera för att upptäcka olika områden. Kungsholms strand hade vi inte bockat av så den stod på dagens program, med reservation för oframkomlig gångväg. Sträckan ovan var helt okej, men bitvis var det bara en smal upptrampad gång, där vi och alla andra promenerare gick på led.

Men i övrigt hade vi tur med vädret. Det var klart och fint och till och med dagen före supermåne.