MDCVII Inför Vietnam 8: En hälsning från Margaret Pemberton

I dag, tio dagar före Vietnamresan, öppnar jag den här begagnade boken jag beställt och upptäcker en hälsning från författaren till en Emma. Känner plötslig samhörighet med både den förra ägaren och författaren. ”Emma, Hope you find your trip to Vietnam as fascinating as I found mine. Margaret Pemberton, April 2012”.

MDLXXXII Inför Vietnam 7: Planen fastställs

Det börjar närma sig. Om precis en månad har vi vår första dag i Ho Chi Minh City. Under kvällens resplanering har vi både konkretiserat idéer vi haft länge och spontant kastat fram nya förslag för att strax därpå helt sonika maila iväg en bokning.

Även om Vietnam lär ha en stadig ström av både paketresenärer och backpackers – vi inbillar oss inte att vi är något slags pionjärer från våra breddgrader – är skillnaden ändå tydlig om man jämför möjligheterna att onlineboka boenden, transporter och aktiviteter med andra länder jag rest till. Hade vi haft ett par månader på oss att upptäcka landet hade vi kunnat improvisera, men nu blir det bara tio dagar på plats och ska vi kunna maxa dem behövs en plan i alla fall för de stora dragen, så förhandsbokad som möjligt. Av oss själva, alltså, inte en researrangör. Vi vill både behålla vår frihet och spara pengar. Flera kombinerade källor – guideböcker, Tripadvisor, privata bloggar och en av de två Airbnb-värdar vi bokat rum hos i Ho Chi Minh City – har nu gett oss de ledtrådar som behövdes för att också vår rundtur utanför storstaden ska börja ta form. Att upptäcka Mekongdeltat är ett måste.

MDXVIII Inför Vietnam 6: En tio år gammal resa

Om man ignorerar den märkliga tyglösningen som täcker mina lucklösa skåp föreställer den här bilden Anna-Lena, som gjorde en resa till Vietnam för tio år sedan, över nyår, precis som Jenny och jag kommer att göra. Jag hade lagat något som skulle föreställa vietnamesisk nudelsoppa och vi tittade på bilder, vissa från delar av landet som vi vet att vi dessvärre inte kommer att komma till och andra från platser som står på vår lista.

Det fina med att vara med i en stor församling är att det alltid finns någon berättarglad Vietnamresenär att bjuda hem. Eller ja, det är en av de fina grejerna. Om vi känner varandra? Nu gör vi det!

MDXI Inför Vietnam 5: Krigsdokumentär

screen-shot-2016-10-25-at-23-51-30-pm

Rubriken på den Youtube-uppladdade BBC-dokumentär Jenny H och jag såg i kväll, ”How Vietnam was Lost”, lovar egentligen för mycket. Jag fick inte Vietnamkriget förklarat för mig, däremot inblickar i dels ett slag mellan amerikanska och vietnamesiska soldater, som amerikanerna förlorade men mörkade för den amerikanska allmänheten, och dels en studentdemonstration mot Vietnamkriget på University of Wisconsin, den första i en demonstrationsvåg. Båda händelserna inträffade i oktober 1967. Personer som var inblandade – överlevande militärer, anhöriga till slagets offer, demonstranter, poliser som bröt upp demonstrationen med våld – kommenterade och berättade ur sina respektive perspektiv och händelserna rörde upp hemska minnen. Det blev känslosamt ibland. Bra. Det hände, det var fruktansvärt och människors trauman ska inte sopas undan. Även amerikanska militära befäl kan bryta ihop under en intervju.

MMCDXCIV Inför Vietnam 4: Fantastiska Kim Thúy

En flicka flyr kommunismens Vietnam med sin familj, hamnar via ett malaysiskt flyktingläger i Kanada där hon växer upp och in i ett nytt liv. Hon börjar skriva små anteckningar för att hålla sig vaken i bilen under långa rödljus, får tid att skriva vidare under några veckor när hon nyligen stängt sin restaurang, en tillbakadragen stamgäst visar sig vara en film- och TV-höjdare, han ber att få se anteckningarna, de hamnar hos en förläggare och blir en halvt självbiografisk bok, Ru (som jag skrev om här). Boken blir en succé och följs av flera och nu reser Kim Thúy, den före detta flyktingflickan, runt i världen för att prata om den senaste, Vi. Fast som den sprudlande, berättarglada människa hon är blir det prat om allt annat än den senaste boken. På Kulturhuset i kväll fick vi höra om hur en vietnamesisk familj äter middag, hur hon fick in en charmig italienare i ett katolskt biktbås, den osannolika historien om sin väg till författarskapet och en väldig massa annat under stora leenden och skratt, samtidigt som hon emellanåt stannade upp och frågade intervjuaren, som inte sagt ett knyst på en lång stund: ”Why am I telling this story?”

Det var inte utan nervositet jag ställde mig i signeringskön med Jenny H. Vi rörde oss långsamt framåt med varsitt exemplar av Vi i händerna, medan andra ur publiken pratade med författaren och tog bilder tillsammans med henne, sedan var det vår tur, och jag har nog sällan mött en mer lättpratad författare. Det var ju egentligen ingen överraskning. Förutom hälsningar i våra böcker fick vi tips på saker att upptäcka i Ho Chi Minh City om tre månader.

MMCDLXXIV Inför Vietnam 3: Vietnam Garden

Det är inte alla som vet det men i fredags, 2 september, var det Vietnams nationaldag, vilket Jenny H och jag uppmärksammade med en middag på Vietnam Garden på Upplandsgatan. Vi började med vårrullarna ovan.

Den här kycklingnudelsoppan presenterades som nationalrätt.

Den här blandningen var ”husets special”.

Avslutningsvis sött vietnamesiskt kaffe med kondenserad mjölk respektive en liten kanna grönt te med två småkakor.

Festligheterna var begränsade till vårt bord.


Efteråt stod vi ute i gatan och tog massor av bilder av oss själva och restaurangens skylt, varav de flesta ser ut så här.

Självporträtt framför fönstret var lättare.

MMCDLXII Inför Vietnam 2: Good morning, Vietnam

Good_Morning,_VietnamÄven om flera delar av Good morning, Vietnam var bekanta tror jag faktiskt att jag hittills inte hade sett den i sin helhet, men nu gick den på TV och jag passade på, som en del av Vietnam-laddningen.

Det som slog mig mest var visserligen den osympatiska kärlekshistorien. Den nyrekryterade DJ:en till den amerikanska militära radiostationen, Adrian Cronauer, anländer till Saigon och börjar genast spana på vietnamesiska tjejer, som han tycker är vackra, men så lika att han inte ser skillnad på dem. Så väljer han slumpmässigt ut en söt tjej han får syn på i myllret på gatan, hon avvisar honom, men han förföljer henne. Resten av filmen gör han stora ansträngningar för att få umgås med denna omkring femton år yngre kvinna och hon börjar acceptera hans närvaro, trots att hennes acceptans är ett kulturellt tvivelaktigt beteende i Vietnam. Han vet att de inte har någon framtid tillsammans men vill träffa henne ändå, hon vet också att de inte har någon framtid och talar efter några möten om för honom, med hjälp av den lilla engelska hon kan, att hon därför tycker att det är en dålig idé att träffas, även om han är en trevlig kille. Hjälten blir så ledsen att ögonen tåras, men det enda han mister är en vacker, exotisk, närapå identitetslös docka.

I övrigt – lite daterat, men visst, Robin Williams är, eller var, sorgligt nog, ett humorproffs. En viss del av den charmiga interaktionen med de lokala Sagionborna, på goddag-yxskaft-engelska, kan man undra om den inte är improviserad.

Men det allt överskuggande är förstås kriget, unga amerikanska soldater bussas iväg och man vet att alla inte kommer att återvända, risbönderna på fältet vänder sig om och ser sin by brinna, bomber och minor exploderar, vietnamesiskt och amerikanskt blod flyter.

Eftersom jag planerar att se mer om Vietnamkriget var det här ändå en light-introduktion. I de flesta skildringar kommer det inte att finnas en rapp amerikansk komiker i huvudrollen.