MDCXXVIII Thuan – en vietnamesisk renässansmänniska

Nudlar_i_Vietnam

Thuan är vår Airbnb-värdinna på vårt nuvarande och sista boende här i Ho Chi Minh City och förestår också det enkla etablissemang med ett antal gäststugor i Tra Vinh där vi bodde en natt. Hon föreslog att vi skulle träffas över en lunch och vi sa självklart ja. Över nudelsoppan med tillbehör på den anspråkslösa men tydligen väldigt populära restaurangen Bún bò Huế Đông Ba berättade hon om Airbnb-värdskapet och att hon bland annat ser det som ett sätt att skapa arbetstillfällen för några unga människor som hjälper henne med att ta emot gäster. Till vardags har hon egentligen ett helt annat jobb – hon är inredningsarkitekt och ritar köksinredningar.

Kommunikationen tog lite tid på begränsad engelska, och hon verkade undvika att ställa frågor som skulle leda in oss på nya samtalsämnen, men så frågade hon ändå vad vi jobbar med. Jag svarade att jag jobbar på bibliotek. ”Å, det skulle jag vilja starta ett”, sa hon, ”men min bokhandel fungerar litegrann som ett bibliotek.” Oj, kunde det här stämma, eller missförstod vi varandra? Nej, vi hade förstått rätt, Thuan driver också en bokhandel, och kunder som inte har råd att köpa får låna.

När vi hade ätit klart ville vi gärna se bokhandeln, så vi gick dit alla tre. Vilket fantastiskt ställe! Kafka Bookstore, böcker och sköna retromöbler i två plan, ett enkelt café på nedervåningen och en terrass på övervåningen. Thuan behövde snart gå, men Jenny och jag hängde länge på terrassen, över varsitt glas vietnamesiskt iskaffe.

IMG_9841

IMG_9838

IMG_9845

IMG_9848

MDCXXVII Vi bor i en gränd och lunchar flott

IMG_9715

IMG_9729

Höjden av privilegierat leverne är friheten att röra sig mellan olika miljöer.

Nu när vi har återkommit till Ho Chi Minh City efter några dagar i Mekongdeltat bor vi på ett nytt ställe, som ligger mer centralt, vilket vi var medvetna om, men att adressens läge långt in i en gränd skulle vara dess främsta förtjänst kom som en överraskning. Fasaderna som vetter mot gatan i innerstadskvarteren har alla butiks- och restaurangentréer i gatuplan, men det räcker med att sticka in näsan i någon av de trånga gränder som bryter upp kvarteren så kommer man rakt in i invånarnas boendemiljöer. Och de är inte blyga och låser in sig bakom anonyma lägenhetsdörrar, tvärtom. Det går utmärkt att titta rakt in i vardagsrummen genom dörröppningar och fönster och i själva gränden finns tvätten och skotrarna och husdjuren och människorna i en salig blandning. Visst kan man uppfatta det som lite ruffigt, om man har de glasögonen på sig, och ja, det finns kackerlackor och allsköns smuts, men det är definitivt ett ordnat kaos och en vänlig stämning. Och vår lägenhet, som är långsmal på höjden som på vissa håll i England, ger ett prydligt intryck, med en liten gemensam köks- och vardagsrumsyta längst ner och sovrummen på olika våningsplan. Vi bor två trappor upp.

Nu har vi valt att bo ganska enkelt och billigt, men som svensk i Vietnam är det oförskämt enkelt att unna sig lyx. Eftersom det här är Jennys 40-årsresa och själva födelsedagen inföll under en resdag, när vi var på väg söderut med långfärdsbuss mot första anhalten i Mekongdeltat, var det i dag dags att äta en bättre födelsedagsmåltid. Jag hade sett ut Shri Restaurant, för att det skulle vara kul att testa ett rooftopställe, och undrade om det skulle vara väldigt fullt när vi kom upp till kontorsskyskrapans högsta våning vid lunchtid. Det var det inte. Utöver personalen var det vi, en italiensk man som kom fram och ville ge oss Ho Chi Minh City-tips och några personer som var upptagna med en modefotografering på terrassen. Vi åt vår mat inomhus, den var vacker, vällagad, god och väldigt prisvärd, och bytte till ett utebord till desserten.

MDCXXVI Flytande marknader och fina små kanaler

IMG_9447

SONY DSC

Nu gör vi som alla andra turister, men det går faktiskt inte att undvika. Är man i Mekongdeltat måste man ta en tur på floden för att se de flytande marknaderna. Vi valde den långa turen, sju timmar, som började i gryningen för att man ska hinna se morgonkommersen på två flytande marknader, där frukt- och grönsaksgrossisthandel äger rum, och därefter glida runt i kanaler med några få stopp för att titta på olika saker och äta lunch.

Trots att vår båt var en av många med morgonpigga västerlänningar kunde man tänka bort det sammanhanget när vi väl vikt av till de tysta, explosivt grönskande kanalerna, folktomma sånär som på någon liten tant som satt och tvättade kläder i vattenbrynet. Turistbåtarnas förare tycktes medvetet hålla avståndet så att vi inte såg varandra alltför ofta. Rätt tänkt.

Överst syns vår förare vid turens början. Damen var en av handlarna på marknaden.

MDCXXIV Vi gör som man ska i Mekongdeltat – färdas på floden

SONY DSC

Vi höll på att missa godsbåten, som glömde plocka upp oss vid bryggan nära hotellet, men hotellpersonalen skjutsade oss på sina skotrar till nästa brygga. Efter den oväntat hektiska morgonen tillbringade vi knappt fem lugna timmar på flodsträckan mellan Bến Tre och Tra Vinh, tillsammans med en kapten, en lastnings- och lossningsassistent, sannolikt två tuppar i varsin flätad väska, kartonger med nudelpaket och annat gods. Bäst var att sitta ute på fören och iaktta allt som försiggick på och vid sidan av vattnet, bland annat kokosnötsindustrin. Hur många kokosnötter som helst plockades till och från båtar, hivades genom luften, skalades, hivades igen. Undrar om några av dem hamnar i flingform på ICA.

Färdmedelsalternativet godsbåt är inget vi hade övervägt om det inte hade varit för andra resenärers bloggande om saken. Det var en riktig höjdarupplevelse. Tack flitiga resbloggare runtom i världen.

MDCXXII Våra nya vänner i New Life Fellowship

IMG_8897

”How do we view the coming year and what do we want to do for the One who saved us? We can begin by thanking God for His grace and faithfulness throughout 2016 and look at the coming year through His eyes by spending time in prayer and in His word.”

IMG_8911

Att vi skulle gå på gudstjänst i den internationella kyrkan New Life Fellowship var planerat sedan länge, och jag hade kollat ordentligt att de verkligen skulle ha gudstjänst som vanligt 1 januari.

Lovsången kändes välbekant, pastor Dinh Quang Lap predikade utifrån budskapet ovan och stämningen var väldigt familjär. Flera i den lilla församlingen hade fyllt år, så till kyrkkaffet var det födelsedagstårta. Vi stod och pratade med ett par amerikaner när kvinnan som lett lovsång kom fram till oss med varsin tårtbit – hon var en av ganska många filippinier i församlingen – och blev efter fikat medbjudna till restaurangen dit några av dem brukar gå och äta lunch. Vid vårt bord satte sig bland annat en albansk tjej som nyligen flyttat till Vietnam och samtalet började kretsa kring typiska expatämnen, som var man kan köpa vettig ost.

Att erbjudas att följa med och äta lunch efter gudstjänsten fanns mer eller mindre med i vår plan för dagen. Det är kutym i internationella församlingar. Det gäller bara att hålla sig kvar efter gudstjänsten och komma i samspråk med några sociala typer. Så vet ni det.

IMG_8912

Grannskapet verkade för övrigt välmående och var pyntat med seriefigurer i porslin, men att bekvämt snirkla sig dit med en Uber var en sak och att ta buss därifrån var en annan. Den buss vi tipsats om kom aldrig, men tack vare Google Maps (vad skulle vi göra utan Google Maps och internetuppkoppling med vietnamesiskt sim-kort?) hittade vi en annan lämplig busshållplats i närheten och åkte billigt in till centrala stan. Så nu har vi provat kollektivtrafiken.