MMCXV Söndagsintervjun med Åsne Seierstad

Screen Shot 2015-10-14 at 18.31.52 PM

Två mediefavoriter – Martin Wicklin och Åsne Seierstad – i samma program. Fast med Åsne i fokus, förstås. Måste säga att jag blev lite överraskad av att hennes privata jag verkar skilja sig en hel del från det professionella, men hur som helst är hon en av mina favoritjournalister som förvaltar och förmedlar sina upplevelser och intryck så att vi på hemmaplan nästan kan känna att vi är på plats där det händer.

Ett intressant spår i samtalet var det om skönlitterär stil i reportage med sanningsanspråk, vilket ju också blev hastigt aktualiserat när det avslöjades att Nobelpriset i litteratur går till Svetlana Aleksijevitj (något som P1:s Medierna för övrigt tycktes ha svårt att smälta att döma av frågorna som ställdes i senaste avsnittets inslag om huruvida Nobelpriset gått till journalistik). För Åsne Seierstad är det en icke-fråga. Hon skriver reportage och om personer som uttalar sig om hennes böcker får för sig att innehållet låter påhittat är det de som blandat ihop det traditionellt skönlitterära språket med fiktion.

MMCXIV Ett och ett halvt år efter sällskapsresan till Bristol

I går hade den här kvartetten återträff, eller lägereko, som Jonas sa. Senast just den här konstellationen satt och fikade var i Bristol i mars 2014. Jag hade med mig lite bilder för att påminna oss om min, Jonas och Anders resa till Marias dåvarande hemort, bland annat de här.

IMG_1861
Jonas och jag kom med ett tidigt plan och började med att scanna av London …

IMG_1859
… där det var vårigare än i mars-Stockholm.

IMG_1876
Sedan sammanstrålade vi med Anders, som kom från ett jobbmöte, vill jag minnas, på Paddington Station och tåg tåget till Bristol.

IMG_1877
Efter att ha hämtats av Maria i hennes röda Mini kom vi hem till hembakt på svenskt vis.

IMG_1881
Anders och Jonas slog läger i vardagsrummet …

IMG_1884
… medan jag som återkommande gäst fick mitt vanliga rum med mina vanliga sängkläder och mina vanliga tofflor.

IMG_1886
Fruktfrukost, som vanligt.

IMG_1888
Utflykt till vackra Bath …

IMG_1887
… med shopping på Whittard …

IMG_1890
… besök i Bath Abbey …

IMG_1899

IMG_1900

IMG_1904
… och lunch på Bea’s Vintage Tea Rooms.

IMG_1911
Tillbaka i Bristol tittade vi på en äkta och ovandaliserad Banksy …

IMG_1915
… och softade framför några Sherlock-avsnitt.

IMG_1924
Mer graffiti dagen därpå.

IMG_1926
Längs med River Avon stod marknadsstånd med all slags försäljning, bland annat bokbord. Där hittade jag den vackra The Poetical Works of Lord Byron med följande hälsning på första bladet: ”To Miss Maggie MacDonald From Her Loving Friend Anna B. Jenkins. 1./1./82.” Vi pratar alltså 1882, och boken är från 1857. Anledningen till att jag fastande för den var att jag har en annan i samma serie poesiböcker utgivna av Gall & Inglis, nämligen The Poetical Works of Edward Young från 1875. Den har en modernare notering, ”Birgit [oläsligt efternamn] Dublin 1948” och är köpt på antikvariat i Sverige, gissningsvis under sent 1990-tal.

IMG_1929
Avslutningsvis fish & chips på pub. Så klart.

MMCXIII Dagens roligaste sms

Bakgrund: I julas gav jag brorsan en årsprenumeration på Världspolitikens Dagsfrågor, och brorsans barn är sex och tre år gamla.

V fick ett veritabelt utbrott, slog i dörrar, skrek och hade sig – för att jag bestämde mot hans önskan han, jag och E just ikväll inte skulle läsa Världspolitikens Dagsfrågor som gonattsaga! 😀

MMCXII Kära Agnes! på nytt

Under den ”litterära matchmakingen” kommer Helena och jag att föreslå cirkelböcker inom olika genrer och en som jag bidrar med är den tunna brevromanen Kära Agnes! av Håkan Nesser från 2002, en sådan där svårbestämbar bok som ibland hamnar bland deckare och ibland inte, men i den signerade baksidestexten kallar Håkan Nesser själv Kära Agnes! en kriminalhistoria. Och att det som försiggår är kriminellt kan man inte förneka, men ju mindre man vet om den saken från början desto bättre.

Det är också en av alla böcker jag tipsar biblioteksbesökare om med jämna mellanrum trots att det är väldigt länge sedan jag läste den, så nu sitter jag med ett slitet exemplar och fräschar upp minnet av huvudpersonerna Agnes och Henny och den fiktiva holländsk-tysk-besläktade miljö författaren brukar röra sig i, med figurer som ”en kutryggig liten syslöjdsgumma som heter Keckelhänchen av alla namn”.

MMCXI Inte vilken torsdag som helst

Vilken arbetsdag! Den började med att Helena (som kom sent för att hon ”sovit som en björn”, vilket jag tyckte lät sunt) packade upp Panini-frukost till vårt planeringsmöte inför tisdagens litterära matchmaking, en kväll för bokcirkelintresserade. Den skulle ha ägt rum på Sturebibblan i våras, men ställdes tyvärr in eftersom vi inte fick ihop tillräckligt många deltagare för att det skulle fungera som vi tänkt oss. Nu blir den av på Stadsbibblan istället, med en grupp som enligt anmälningslistan kommer att bli stor nog. Har vi tur resulterar kvällen i att lässugna personer bildar bokcirklar för framtida träffar, av temporärt eller fast slag.

Och så var det ju tillkännagivandet av årets mottagare av Nobelpriset i litteratur. Nog för att man kan göra det till en liten happening på Sturebibblan, men jag var glad att den här dagen inföll då jag skulle vara på Stadsbibblan, där det finns ett annat underlag för att få till en festlig, eller i alla fall milt högtidlig, stämning vid själva avslöjandet. Besökarna samlades i rotundan, liksom personalen som minuterna före ett dök upp från olika håll, en och en eller i grupp. Svetlana Aleksijevitj var ett i sammanhanget bra namn, inte allmängods, men definitivt läst av svenska biblioteksbrukare, så jag tror faktiskt att de i rotundan som stämde in i TV-sändningens applåd, åtminstone vissa, tänkte ”aha, blev det hon!” och inte ”har aldrig hört talas om mänskan, men jag klappar lite ändå”.

Därifrån gick Salomon, Helena och jag till lunchrummet, där vi inte sa ett ord om Svenska Akademiens val, utan fikade Summerbirds flødeboller med lakritssmak, som jag köpte i Torvehallerne i Köpenhamn häromsistens, och pratade New York. Eller mina kolleger pratade och jag lyssnade. De redogjorde kronologiskt för sin studieresa dit, och jag tror att vi var en bit in på dag två och biblioteken i Bronx när klockan var alldeles för mycket och vi bokade in en till New York-fika innan vi gick till våra respektive skrivbord.

På en annan kollegas skrivbord hittade jag för övrigt det här, ett av de lånekortsfodral i begränsad upplaga som delas ut till fjärdeklassare. Jag hade sett de svarta, gröna och rosa, men inte det tjusiga i silvergrått.

MMCX En onsdagskvällstimme

Under det pågående ”äppelkakeuppropet”, då vi samlar in hembakta äppelkakor till lördagens lunch för hemlösa, var en av inlämningstiderna timmen mellan sex och sju i kväll och jag hade i uppdrag att finnas på plats i Korskyrkan. Jag antog att det skulle bli en mycket långsam timme och att det inte skulle komma mer än möjligen en äppelkakelämnare. Det kom ingen alls, men den där lugna timmen – då jag skulle få en Stephen King-novell läst till min kurs i populärlitteratur, hade jag tänkt – den kunde jag glömma. Genom den mindre av Korskyrkans två entréer mot Birger Jarlsgatan, där jag satt på pass, passerade nämligen en strid ström människor. När jag kom dit satt redan en tjej där och höll vakt och det visade sig att hon var med i Mission for Nations, en etiopisk församling, vad jag förstått, som de senaste fem åren haft gudstjänster i en skolas lokaler, men från och med i dag träffas i Korskyrkan. Dess församlingsmedlemmar – vuxna och barn – ramlade in pö och pö under hela timmen. ”Har ni samling halv sju?” frågade jag tjejen, medan hon satt kvar. ”Nej, halv fem, de är sena”, sa hon och suckade lite skämtsamt.

Sedan var det knyppeldamerna som hade träff, och mest folk drog gospelkörövningen. Flera av sångarna kommer tidigt och sitter och äter eller fikar ett tag, och sedan märktes det tydligt upp till entrén när de satte igång i kyrksalen, med diverse knasiga uppsjungningsövningar som övergick i repetition av Gläns över sjö och strand.

Just när timmen var slut kom en för mig främmande tjej med flera kassar fulla av tacoingredienser till fredagskvällens tacos-och-bön-samling. Jag hjälpte henne bära maten till köket, dit jag ändå var på väg för att plocka ut ett antal redan inlämnade äppelkakor som skulle byta frys. Nu står alla samlade på ett ställe, bakade i olika kök runtom i Stockholm av snälla människor som ställer upp, allt ifrån församlingsmedlemmar till personer som inte har någon koppling till Korskyrkan alls, men har sett Facebook-eventet via en vän eller vän till en vän.

MMCIX Helena vet vad jag gillar

Om jag var avundsjuk på kollegerna som åkte på studieresa till New York? Ja. Men att jag har en egen New York-resa inbokad lindrar. En snabb sammanfattning har jag fått höra, men väntar på att få höra mer om deras besök på bibliotek och andra intressanta ställen. In the mean time – Hershey’s-choklad med höstmotiv!

MMCVIII Blir av med lite övertid

Med en plågsam kombination av statistikögon (stick och sveda efter flera timmars sifferstirrande) och pilatesben (värk på benens baksida efter pilatespass med för långa mellanrum) tyckte Lisbeth att jag kunde gå tidigt från Sturebibblan medan hon tog hand om stängningen. Jag tackade ja. Och då visste hon inte ens att jag led av pilatesben. De extra lediga minuterna var värda mycket.