MMCXI Inte vilken torsdag som helst

Vilken arbetsdag! Den började med att Helena (som kom sent för att hon ”sovit som en björn”, vilket jag tyckte lät sunt) packade upp Panini-frukost till vårt planeringsmöte inför tisdagens litterära matchmaking, en kväll för bokcirkelintresserade. Den skulle ha ägt rum på Sturebibblan i våras, men ställdes tyvärr in eftersom vi inte fick ihop tillräckligt många deltagare för att det skulle fungera som vi tänkt oss. Nu blir den av på Stadsbibblan istället, med en grupp som enligt anmälningslistan kommer att bli stor nog. Har vi tur resulterar kvällen i att lässugna personer bildar bokcirklar för framtida träffar, av temporärt eller fast slag.

Och så var det ju tillkännagivandet av årets mottagare av Nobelpriset i litteratur. Nog för att man kan göra det till en liten happening på Sturebibblan, men jag var glad att den här dagen inföll då jag skulle vara på Stadsbibblan, där det finns ett annat underlag för att få till en festlig, eller i alla fall milt högtidlig, stämning vid själva avslöjandet. Besökarna samlades i rotundan, liksom personalen som minuterna före ett dök upp från olika håll, en och en eller i grupp. Svetlana Aleksijevitj var ett i sammanhanget bra namn, inte allmängods, men definitivt läst av svenska biblioteksbrukare, så jag tror faktiskt att de i rotundan som stämde in i TV-sändningens applåd, åtminstone vissa, tänkte ”aha, blev det hon!” och inte ”har aldrig hört talas om mänskan, men jag klappar lite ändå”.

Därifrån gick Salomon, Helena och jag till lunchrummet, där vi inte sa ett ord om Svenska Akademiens val, utan fikade Summerbirds flødeboller med lakritssmak, som jag köpte i Torvehallerne i Köpenhamn häromsistens, och pratade New York. Eller mina kolleger pratade och jag lyssnade. De redogjorde kronologiskt för sin studieresa dit, och jag tror att vi var en bit in på dag två och biblioteken i Bronx när klockan var alldeles för mycket och vi bokade in en till New York-fika innan vi gick till våra respektive skrivbord.

På en annan kollegas skrivbord hittade jag för övrigt det här, ett av de lånekortsfodral i begränsad upplaga som delas ut till fjärdeklassare. Jag hade sett de svarta, gröna och rosa, men inte det tjusiga i silvergrått.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s