MCCCXLIV I staden blir det aldrig riktigt mörkt

Nattliga stadsvyer är mitt favoritmotiv, även i småbarnsböcker som Molly i staden.

MCCCXLIII Om Slussens bibliotek i Stadsholmens tidning

24 september kom en skribent och en fotograf från fastighetsföretaget Stadsholmens tidning till Slussens bibliotek och intervjuade mig om bibliotekets tillkomst. I dag, några minuter innan jag skulle presentera biblioteket inför en grupp chefer, såg jag att det senaste numret av tidningen fanns tillgängligt som PDF på Stadsholmens hemsida. Så jag viftade lite stolt med artikeln under presentationen utan att ens ha hunnit läsa. Nu har jag kollat. Den är hyfsat med verkligheten överensstämmande.

MCCCXLII Kaffe på Sankt Paulsgatan

Stället heter bara Kaffe, tror jag, och ligger på Sankt Paulsgatan 17. Jag har passerat många gånger, ofta efter stängning, men nu när jag hade lite tid efter ett ganska smärtsamt tandläkarbesök och tänkte belöna mig med caféfrukost före jobbet var det ett självklart val, fyra minuters promenad från nya arbetsplatsen.

Det var stimmigt till tusen, jag trängde mig fram till disken och undrade hur jag skulle få någon av de två herrarnas uppmärksamhet. Jag gastade min beställning över en stackars man som satt och läste tidningen och tog i samma veva upp plånboken och kortet jag tänkt betala med, men nej, sa han som höll på att fixa min varma choklad, de tog bara kontanter. ”Jaha, är det Götgatan man får gå till då?” frågade jag, som alltså behövde en bankomat. ”Nä, fika först, du!”

Sagt och gjort. Jag slog mig ner på en barstol, och för att smälta in bland de silvriga Mac-locken hivade jag i brist på annat fram båda mina iPhones. Mannen bakom disken gjorde stammisen som satt bredvid mig uppmärksam på att jag hade två mobiler. ”Hon har två, du kan ju be att få en!” Och till mig: ”Han har glömt sin hemma.” ”Vad bra! Jag kan ju ta din jobbmobil, så slipper du ha den, hö hö …” hakade stammisen på. Stämningen var påtagligt familjär, en efter en kom in och hälsade med ett ”god morgon!” och fick sin standardbeställning på fem röda.

Det kunde nästan inte bli mer som på film. Klart jag kommer att gå tillbaka.

MCCCXLI Boktipskväll om kinesisk litteratur

Vi är glada och stolta över att Anna Gustafsson Chen kommer till oss på Sturebibblan och pratar böcker! Kom och lyssna!

Evenemanget på biblioteket.se.

Evenemanget på Facebook.

MCCCXL Pass på sistone

Pilates: Fortfarande min kopp te. Långsamt och exakt. Avkopplande och urjobbigt på samma gång.

Core: Näst bäst efter pilates. Ännu mer koncentrerat och tufft och nästan enbart nere på mattan. Senast var det med en lång träpinne som gick att använda på oanade vis, som stöd och stabiliseringsredskap, för att skapa helt nya utmanande övningar.

SmartStart: För kanske första gången någonsin har jag varit på ett pass som var på tok för enkelt, men så är det också tänkt som kom-igång-pass, med smakprov från olika träningstyper. Skönt att slippa släpa sig ut ur lokalen, men något är fel om man går mot omklädningsrummet med alltför pigga steg.

Zumba: Milde tid! Detta har jag testat två gånger i livet och det senaste tillfället kan mycket väl vara det sista. Det borde det vara. Det här är inget för mig. Medan instruktören svängde och skakade på hela kroppen och skrek och ropade entusiastiskt till musiken var vi några höstbleka, stela stackare som sammanbitet försökte följa rörelserna, tvärtemot tanken att man ska dansa fram med liv och lust. Min kropp tvärvägrar att svänga och skaka. Helt meningslöst att försöka tvinga den.

MCCCXXXIX ”Kristallskrift” eller ”Årets kanske smalaste kulturevenemang”

Ibland arrangerar biblioteken så oemotståndligt smala evenemang. I kväll stod två poeter, en svensk och en norsk, och läste sina dikter inför publik på Almedalsbiblioteket i Visby, vilket samtidigt visades via Skype på Stadsbiblioteket i Stockholm och Arvika Bibliotek. Dan Gustavsson och Gunstein Bakke hade mycket olika uppläsningsstil, men upplevelserna blev ganska likartade, i och med att Dan Gustavssons dikter var så långsamma och abstrakta att man bara kunde sitta och lyssna på ordströmmen och Gunstein Bakkes nynorska så svårbegriplig för mina öron att hans dikter strömmade ungefär lika diffust. Den förstnämnda tilltalade mig mest (men på grund av språkförbistringen blir inte jämförelsen riktigt rättvis).

Vi var sju åhörare plus de två arrangörerna, mina kolleger Anders och Alice, i den trivsamt roströda Poesibazaren där programmet visades på skärm i form av en stor Skype-bild från Almedalsbiblioteket, en liten där vi själva syntes och en lika liten från Arvika, där kameran vette rakt ut i ett tomt utrymme där en bibliotekarie nervöst gick fram och tillbaka med jämna mellanrum (nämligen Mikael, som jag hade en del kontakt med för två år sedan, under sociala medier-kursen Delning). I Arvika hade man ljud från Almedalsbiblioteket men fick inte bilden att fungera, tråkigt nog.

Efter uppläsningarna gjorde kameran ett svep över publiken i Visby, där en och annan vinkade glatt, biblioteksbesökare till biblioteksbesökare på olika håll i landet. Under tiden greppade Alice mikrofonen och berättade om nästa samarrangerade program, om den indiske poeten och kompositören Rabindranath Tagore som tilldelades Nobelpriset i litteratur för 100 år sedan. 2 december är det alltså stockholmarna som har gästerna hos sig, medan Visby och Arvika visar programmet via Skype.

Läs om detta och övriga program i Poesibazaren här.

MCCCXXXVIII Den förlorade melodien

Filmtips från Filmarkivet: Den förlorade melodien från 1957, 13 minuter.

Det trivsamma Stockholm förlorar sin charm när trafiken blir för tät och invånarna för stressade, då de är fast i bilkö eller står och väntar på bussen. Trafikköerna gör att körhastigheten i innerstaden blir alldeles för låg på morgnar och eftermiddagar. Lösningen är att så många som möjligt lämnar bilen hemma under rusningstiderna och väljer kollektivtrafik, som den förträffliga nya tunnelbanan, där många får plats på varje tåg, och att tunnelbanan byggs ut.

Rösten som berättar allt detta medan vyer över framför allt Stockholm, men också några andra städer, spelas upp tillhör Torsten Lilliecrona, mest känd som Melker i Saltkråkan.

MCCCXXXVII Svansjön på Operan

Svansjön! Det måste vara runt tolv år sedan jag såg den senast. Jag och Jenny satt på de förhållandevis billiga platserna långt upp, i höjd med takkronan på övre tredje raden, och kunde ändå se vilka dansare som hade vilka roller utifrån de personer vi kände igen från TV-serien ”Livet på Operan”. Efter föreställningen hittade vi ett blad i foajén med alla kvällens medverkande och konstaterade att vi hade haft rätt.