Stretching i Mirador-tornet

Om man med semester menar att man är ledig och tar dagen som den kommer är jag riktigt dålig på semester. Dagens höjdpunkt var därför att boka in och sedan delta i ett stretchpass som ägde rum i tornet ”Mirador” på hotellet – Meliá Jardines del Teide. En tid att passa, en aktivitet att genomföra.

Mamma, svägerskan och jag var de enda deltagarna i instruktörens lista, så därför låg bara hans och våra mattor i tornrummet, med varsin liten handduk och müslibar. Sedan kom tre finska kvinnor vars bokning hade kommit bort. Det blev en lagom grupp ändå. Vi stretchade i en dryg halvtimme med utsikt över hav, berg och hotellanläggning.

15 (förfärliga) med Paolo

Tack snälla Paolo! Så glad och lättad jag blev när jag gick in på ”15 med Paolo”, öppnade dagens video och det inte var några nya tortyrövningar utan en minutlång föreläsning om vikten av vila. Jag har redan så ont i benen att jag knappt kan gå.

Det är dag fyra av 28 gratisdagar. En kvarts träning tre dagar i rad på nivå 2 (av hur många framgår inte, testet visade att jag skulle börja på 2) har gett mig vidunderlig träningsvärk, men det värsta av alltihop är jag ju faktiskt tränar emellanåt, sedan länge. Jag bläddrar tillbaka i kalendern. Pilates och djupvattentabata förra veckan, ett crosstrainerpass förrförra. Ett eller ibland två pass per vecka. Och så ungefär 11 000 steg per dag i snitt. Ändå är jag fullständigt utsjasad puls- och styrkemässigt efter Paolos övningar. Nu får det vara slut på trivselträning i behagligt tempo! När jag slutar med Paolo och återgår till ett eller två gympass i veckan (mer går inte, man har ju ett liv) ska jag lämna Eriksdals- eller Kronobergsbadet som en trasa varje gång!

(Bilden knyckt medelst skärmdump från en av Paolos demonstrationsvideor.)

Träna med utsikt

Ända sedan jag började gå till Eriksdalsbadet har det stört mig att man från alla crosstrainrar har ett antal TV-skärmar rakt framför sig i synfältet, inställda på olika kanaler. Det spelar ingen roll om den podd jag lyssnar på är superspännande, med jämna mellanrum tappar jag koncentrationen när blicken fastnar på något som försiggår på någon av skärmarna, trots att jag inte är ett dugg intresserad. Men vad såg jag när jag klev av crosstrainern vid senaste besöket? En rad crosstrainrar längst fram i lokalen, vända mot fönstret! Hur kan jag ha missat dem? Visserligen får man stå ut med att se sin egen sprattlande spegelbild när mörkret fallit, men den har man ju sett förr.

Djupvattentabata på Kronobergsbadet

img_0542.jpgBrorsan skickar hälsningar från Las Vegas, jag har vattengympat och ätit makaroner. Gjort av med utgången mjölk som varm choklad. Vardag.

Det här var fjärde gången jag var på djupvattentabata, som kanske låter lite häftigt och modernt, men är en bassängdel på Kronobergsbadet full av sprattlande damer med hög medelålder. Uppe på kanten står en kvinna som med stor pondus och finlandssvensk intonation gastar instruktioner och med militärisk bestämdhet visar de övningar vi ska göra i vattnet. ”Jag vill se på era ansikten hur hårt ni jobbar!” Det är ganska fantastiskt.

Formen är tjugo sekunders aktivitet följt av tio sekunders vila, eller snarare vattentrampande, trots flytbälte. Första gången tog jag i så jag knappt orkade hålla mig över ytan och var glad att jag hade valt en plats nära kanten, därefter har jag lugnat ner mig några hack. Om damerna runtomkring mig fixar passet utan att drunkna utgår jag ifrån att de håller ett måttligare tempo, även om det är svårt att veta, när man bara ser deras huvuden.

Och jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men efter kvällens 45 minuter långa technomix saknar jag de tidigare tillfällenas schlager, dansband och popdängor från 00-talet.

Träningsutrustning

Man gör vad man kan för att det ska bli roligt att träna. Även vid årets allra första pass på gymmet på Eriksdalsbadet behövs lite extra pepp.

Termosen köpte jag i en prylbutik i Brisbane (det är drygt fem veckor sedan nu, känns både kort och långt) och tygkassen är från en klädbutik i en galleria i Sydney, där jag köpte ett nattlinne och fick frågan om jag ville stötta ett hjälpprojekt i Uganda genom att köpa en av flera tygkassemodeller (den var väldigt billig, så jag undrar hur mycket som blev över till Uganda). En snabb googling visar mig just nu att märket på termosen – Typo – och kassen – Cotton On – verkar vara samma företag.

Pumpakärnorna är från en bensinmack på Koh Lanta.

Och så hittade jag vid en garderobsrensning häromveckan ett par träningsbyxor från Uniqlo, möjligen i Tokyo, helt bortglömda och knappt eller aldrig använda. Och jag som har skämts för mina gamla träningsbyxor som fått mer sliten yta och pösigare knän för varje år som gått.

MMCCX Hälsorapport

Plus: Har i eftermiddag simmat på åter öppnade Kronobergsbadet. Eftersom jag har galet dålig kondis och en synnerligen långsam simstil, som ändå gör mig fullständigt utmattad, är tio vändor i 25-metersbassängen lagom, och då vilar jag ändå en eller kanske två minuter när jag kommer till den grunda änden, både för att hämta andan och för att vänta in en plats i rundsimningen där jag inte ligger precis före någon snabb person. Det är klart att jag borde pressa mig en aning mer, men det är också ganska skönt med ett så måttligt pass att jag på sisådär 40 minuter går hemifrån, duschar och byter om, simmar, duschar och byter om och går tillbaka. Men så bor jag också väldigt nära.

Minus: Var tidigare i dag på Birka-Gott på Rörstrandsgatan. Länge sedan sist. Kom ut med en välfylld påse, mest lakrits, som nu är nästan slut.

Minus: Det har blivit mycket TV-serietittande nu runt nyår. Efter att ha kollat klart på julkalendern blev det Fröken Frimans krig och nu pågår Gentlemen & Gangsters. Andra avsnittet sändes i kväll, men jag ser att alla fyra redan finns på SVT Play.

Plus: Under det mesta av tittandet sitter jag och balanserar på min julklappspilatesboll. I dag invigde jag samtidigt mina New York-strumpor med bra grepp undertill och med aloeextrakt. Eller var det sheasmör? Minns inte, köpte ett par av varje. ”Det där tror jag inte på”, sa mamma när jag berättade om mina hudvårdande strumpor, och hon har nog rätt. Men kanske det har något slags … placeboeffekt? Rätt söta är de i alla fall, i all sin knasighet. Möss med renhorn. Ja.

MDCCXXIX Offrar lördagseftermiddagen för utdragen bålträning

IMG_8057.JPG

Har fått en ny kompis på gymmet, en asiatisk kvinna som precis som jag både brukar gå på corepasset och pilatespasset direkt därefter, såvida det inte är någon annan än vår favoritinstruktör, då räcker det med det ena. Vi har båda också svårt för den nya pyramidövningen, som tar för hårt på handlederna.

Nu på väg hem efter att ha tryckt i mig hela den lilla påsen med Waitrose Peanut Crackers.

MDCLXXIII Dubbelpass

IMG_7117.JPG

Vi var en ovanligt liten skara på terminens första ”core boll”-pass på Forsgrénska i eftermiddag och vi fick en rivstart. ”Jag hade planerat ett enklare pass så här vid första tillfället, men när jag bara såg bekanta ansikten kom jag helt av mig!” sa instruktören som en förklaring till det tuffa programmet.

Men mitt bekanta ansikte säger inget om hur bra jag är på core med pilatesboll. Jag skulle nog säga att jag var sämst i gruppen, eller möjligen näst sämst efter den deltagare som hela tiden ramlade ner från sin boll. Eller allra sämst just därför, med tanke på att jag själv istället var så feg och fuskade med övningarna för att hålla mig uppe. ”Bra!” ropade instruktören flera gånger när kvinnan snett framför mig dunsade ner i golvet, ”nu utmanar du dig själv!”

När passet var slut och benen skakade och huvudet dunkade, efter att ha hängt ner när vi intog grodställning över bollen, öppnades fönstret för snabb vädring medan några gick ut ur salen och några kom in. Jag hörde till dem som körde dubbelt pass, både core och pilates. Om man någon gång ska bli mästare på balans- och styrkeutmaningar istället för fuskare finns inga genvägar!