MDCXLIV Monoceros

IMG_0116

”Månadens diktsamling” som presenterades av kollegan P i Poesibazaren i dag var Monoceros av Jonas Ellerström. Romaner i form av prosapoesi brukar inte tilltala mig, men diktsamlingar i prosaform tycker jag om. Den här lilla boken består av miniberättelser, eller små tablåer, på olika teman och det var inte svårt att avgöra vilken som skulle bli min personliga favorit – ”Regnet i Ramallah”. (För att både regnväder och för mig främmande och spännande platser är oemotståndligt i min värld, var för sig eller på samma gång. Och så har ju titeln så fin allitteration och rytm.)

Dess första stycke: ”Hotellrumsfönstret är på utsidan täckt av ett fint nät, som buktar lite i morgonblåsten. Antagligen tjänar det till att hålla stadsduvorna borta. Sikten blir dålig och timmen är tidig; det är först med kikarens hjälp jag upptäcker att regnet faller tätt på skolans platta tak mittemot.”

Vad gör personen där? Vaken tidigt på morgonen på ett hotell? Med en kikare? Ingen aning, men när jag läser den korta skildringen blir berättaren snabbt jag själv och ett sammanhang börjar ta form.

Lika bra är ”Hundarna i staden”, om herrelösa hundar. Sista stycket: ”Natt efter natt iakttar jag det lilla fribrytarbandet på hotellgräsmattan. De håller överläggningar, gör expeditioner, återvänder och rullar ihop sig i en hög för att sova, vaknar, bråkar, somnar om. De lever sitt hårda, fattiga liv bäst det går och jag tycker mycket om dem.”

MMCDXCVI Månadens diktsamling om Ut i det o-lösa

Här ser det nästan ut som att Elias står och pratar med den unga danska poeten Signe Gjessing, men så är inte fallet. ”Månadens diktsamling” i Poesibazaren på Stadsbiblioteket inleddes med en liten film där Signe Gjessing pratar om sin poesi. Tror vi. Det var ingen som förstod vad hon sa, mer än något om att ”banka på träden”, vilket hon vid ett tillfälle också demonstrerar.

Hur som helst handlade dagens lunchprogram om diktsamlingen Ut i det o-lösa, utgiven av Modernista och i svensk översättning av Ann Jäderlund, en av Elias favoriter …


… som var på besök i Poesibazaren tillsammans med Magnus William-Olsson i våras, då samtalet också spelades in och las upp på Podpoesi.

Uppskattar verkligen att vi har en aktiv poesiscen. Men nu kommer pressen – kollegan Lars säger att jag bara får gå på tio ”Månadens diktsamling” innan jag leder en själv.

MCCCXXXIX ”Kristallskrift” eller ”Årets kanske smalaste kulturevenemang”

20131104-220139.jpg
Ibland arrangerar biblioteken så oemotståndligt smala evenemang. I kväll stod två poeter, en svensk och en norsk, och läste sina dikter inför publik på Almedalsbiblioteket i Visby, vilket samtidigt visades via Skype på Stadsbiblioteket i Stockholm och Arvika Bibliotek. Dan Gustavsson och Gunstein Bakke hade mycket olika uppläsningsstil, men upplevelserna blev ganska likartade, i och med att Dan Gustavssons dikter var så långsamma och abstrakta att man bara kunde sitta och lyssna på ordströmmen och Gunstein Bakkes nynorska så svårbegriplig för mina öron att hans dikter strömmade ungefär lika diffust. Den förstnämnda tilltalade mig mest (men på grund av språkförbistringen blir inte jämförelsen riktigt rättvis).

Vi var sju åhörare plus de två arrangörerna, mina kolleger Anders och Alice, i den trivsamt roströda Poesibazaren där programmet visades på skärm i form av en stor Skype-bild från Almedalsbiblioteket, en liten där vi själva syntes och en lika liten från Arvika, där kameran vette rakt ut i ett tomt utrymme där en bibliotekarie nervöst gick fram och tillbaka med jämna mellanrum (nämligen Mikael, som jag hade en del kontakt med för två år sedan, under sociala medier-kursen Delning). I Arvika hade man ljud från Almedalsbiblioteket men fick inte bilden att fungera, tråkigt nog.

Efter uppläsningarna gjorde kameran ett svep över publiken i Visby, där en och annan vinkade glatt, biblioteksbesökare till biblioteksbesökare på olika håll i landet. Under tiden greppade Alice mikrofonen och berättade om nästa samarrangerade program, om den indiske poeten och kompositören Rabindranath Tagore som tilldelades Nobelpriset i litteratur för 100 år sedan. 2 december är det alltså stockholmarna som har gästerna hos sig, medan Visby och Arvika visar programmet via Skype.

Läs om detta och övriga program i Poesibazaren här.

DCCCLVII Giannina Braschi om Drömmarnas imperium i Poesibazaren

20121009-000539.jpg
Giannina Braschi syns tyvärr inte där hon sitter mitt emellan sina två svenska översättare, Helena Eriksson och Hanna Nordenhök. Dessa tre gästade fullsatta Poesibazaren på Stadsbiblioteket i kväll, där de läste bitar ur samlingen Drömmarnas imperium, berättade om Gianninas författarskap och svarade på faktiskt ganska många publikfrågor.

Uppläsningarna var hörvärda och svaren på frågorna intressanta, till exempel när det gällde Gianninas skildring av 11 september. Hon var där när det hände, ett kvarter ifrån World Trade Center, och den känsla hon beskriver att hon hade var inte så mycket rädsla som samhörighet, hon var en del av ett kollektiv som strävade efter att överleva. Det påminner om en egenskap hos Anne på Grönkulla som jag alltid kommer tillbaka till, nämligen hennes förmåga att romantisera till och med livshotande situationer, som när hennes bästa väns lillasyster blir allvarligt sjuk. Precis allt går att betrakta från minst två håll. I hemska situationer kan man välja att se det poetiskt dramatiska i utsattheten, hjältemodet – eller känslan av samhörighet.

Jag fäste mig också vid svaret på frågan om hur det går till när hon skriver sina dikter, om hon skriver allt i ett svep eller sitter och filar länge. ”Allt i ett svep”, svarade Giannina. ”När jag skriver har jag tänkt och tänkt så länge att jag inte tål att tänka mer. Att skriva är det sista jag gör, inte det första.”

Härmed inte sagt att jag greppade allt som lästes och sas. Texterna och tankarna var svårgenomträngliga. Att Svenska dagbladets recensent tyckte detsamma är ett slags tröst.

CDLX Läs, köp och låna poesi

imageDet är inte alla som vet, men den som är intresserad av poesi, vill ta reda på vad det finns för spännande nyheter på området och köpa sig en diktsamling eller två till ett bra pris bör bege sig till det smala och småhemliga rummet på Stadsbiblioteket som heter Poesibazaren – eller Bibliotekets Bokbazar för poesi, det finns en bazar för skönlitteratur på Medborgarplatsens bibliotek.

Poesibazaren är ett ”showroom”, vilket innebär att böckerna som finns där inte kan lånas, och inte heller köpas, utan bara läsas på plats, men där finns också en skärm när man kan beställa diktsamlingar från Adlibris med 10 procents rabatt.

Mittemot Poesibazaren ligger ett lika smalt rum, tyvärr utan den varma inredning som grannen har, men med många fler böcker. Det är Stadsbibliotekets ordinarie poesiutbud, varav det allra mesta går att låna hem.

Bibliotekets Bokbazar har en slumrande blogg och en mer aktiv Facebook-sida, där det kontinuerligt dyker upp information om intressanta program.

CDXXXVI Poesibazaren ett år

Hur smalt är det här med dikter, egentligen? Inte för smalt för att Stadsbibliotekets Poesibazar (visserligen ganska smal och trång i sig) skulle fyllas till sista kvadratcentimetern i kväll, när den firade ettårsjubileum samtidigt som dess lyrikförsäljning invigdes. Tre poeter (Eva Ribich, Ida Linde och Jasim Mohamed) läste ur sina verk. Själv hamnade jag, och flera med mig, utanför dörröppningen.