MDCVIII Inget ger julstämning som amerikansk nostalgireklam

En typ av underhållning som jag har upptäckt passar bra under julklappsinslagning är Youtube-spellistor med amerikansk TV-reklam från 80-talet, gärna på jultema, men även annan går bra. Det minner om den lilla del av min barndom som var amerikansk. Kalifornisk. En del av reklamfilmerna känner jag igen för att de råkade fastna på video och har spelats upp av mig och min bror om och om igen, långt efter att barndomen tog slut. Andra är obekanta men väcker lika mycket nostalgi ändå.

Nackdelen är att det är lite för lätt att absorberas av reklamen för Fred Flinta-flingor, barnkläder och kommande musikprogram med Dolly Parton. Paketen ovan är till pappa och brorsan, men nu har jag ingen aning om vilket som är till vem.

MDCV Glöggmingel hos Åsa

Besöket blev väldigt kort, men trots tidsbrist var det omöjligt att tacka nej till 2016 års glöggmingel hos Åsa vid Liljeholmskajen. Pepparkakor med lingon-Philadelphia, väldigt god glögg och hel- och halvbekanta ansikten bland minglarna.

Beklagar min dryga uppsyn, jag tänkte bara demonstrera att mina glammiga ugglor fick vara med.

MDXCIX Julbord på Stora Gungan

Min erfarenhet är visserligen begränsad, men det här är nog det bästa restaurangjulbordet jag varit på, på Skansen-restaurangen Stora Gungan. Östermalmsenhetens bibliotekspersonal satt vid två bord uppe på loftet och gick ner och upp i trappan några gånger för att hämta mat. I alla fall jag. När jag gick ner för att ta min tredje portion var ingen annan där, det var bara jag, grishuvudet, de goda patéerna på fasan respektive vildsvin, rökt renlår och en matjesröra som jag faktiskt åt av och gillade. Och mycket annat gott. Jag hade hoppats på luciatåg med tanke på datumet, men förutom det – toppklass.

MDXCIV Julfest i en av stans läckraste festlokaler

Personalfester är sällan något jag längtar till, men av någon anledning såg jag verkligen fram emot julfesten i Stadsbibliotekets rotunda, utan att ens veta vilka som som skulle komma. Efter glöggminglet i köket (utan alkoholfritt alternativ, vilket för mig och andra innebar pepparkaksmingel) flyttade festen till den då besökarfria rotundan, där jag vid en långbordsände hamnade med några som jag visserligen är bekant med i olika grad, men som inte är mina närmaste kolleger. En pensionerad och numera vikarierande bibliotekarie, en chef, en programproducent. Riktigt bra sällskap.

På buffén stod libanesisk mat (signum Qcabd-oaeb i bibliotekshyllan), en vegetarisk avdelning och en, den ovan, med kött (Qcaak).

Panoramaperspektivet gör den runda salen ganska skev, men här syns i alla fall nästan hela ytan, med mat och fyra långbord.

En ovidkommande detalj: När jag såg den här Instagram-bilden från Evangeliska frikyrkan blev jag påmind om mitt besök på just det här stället i Maputo, där jag köpte ett par handgjorda grejer direkt av producenterna, några väldigt trevliga och ambitiösa döva tjejer. Jag tog fram mitt armband av julröda kulor till i kväll och tänkte på tjejerna, som nu är fyra år äldre. Hoppas de lyckats göra verklighet av sina framtidsplaner.