
De här smakar inte alls knäck, men ganska mycket som kolaremmar. Gillar du kolaremmar – testa Juleskum Knäck. Gillar du knäck – gör knäck.
MCCCXLIX Sådant man gör på jobbet

En på det hela taget intressant arbetsdag.
– Jag och mina fyra kolleger som går om varandra på Slussens bibliotek har för första gången någonsin haft ett möte för just oss fem. Vi pratade praktikaliteter, men hade också ett hyfsat långt pass för stockholmsboktips. Väldigt matnyttigt och ett effektivt sätt att bredda sin bokbank. Ungdomsböcker, romaner, gamla och nya fackböcker.
– Inför ett kommande evenemang för bibliotekarier blev jag nyligen ombedd att fundera ut någon lämplig gäst och mitt förslag var ”Arga bibliotekstanten”. För den som inte känner till fenomenet: Arga bibliotekstanten var tidigare en blogg där den anonyma bloggaren skrev om sin biblioteksvardag, ofta lite småelakt, men väldigt roligt och medryckande och med skyhög igenkänningsfaktor för oss i samma bransch och säkert för alla som möter besökare/kunder/gäster i sitt jobb, eller bara delar bibliotekariehumorn. Numera är uppdateringarna lite annorlunda, men består fortfarande av bok- och bibliotekslustigheter, på Facebook (profil respektive sida) och Twitter. (Den som vill läsa de gamla skildringarna av allt från rara till odrägliga – mest odrägliga – biblioteksbesökare kan förstås fortfarande ta del av bloggposterna i ämnet. Tro mig, saker och ting har inte förändrats sedan 2011.) Hur som helst. Arga bibliotekstanten är fortfarande helt anonym och min idé var att bjuda in henne via Skype, antingen som ett samtal med ljud och icke avslöjande bild eller också chatt. Vilken kommunikationsvariant det blir är ännu inte bestämt, men hon säger att hon ställer upp! Det var en kul känsla att skicka meddelanden fram och tillbaka under eftermiddagen, med en för många känd person som man inte vet vem det är.
– Anna tittade in på en fika på Kafé Ryssgården. Trevligt med sällskap. God äppelpaj. Notera den läckra tröjan med guld från Rosie.
– Under dagen blev jag uppringd av en dam som jobbat i Faktarummet på Stadsmuseet på 70-talet och nu ville skänka en del av sina privata stockholmsböcker. En Faktarumskollega hade redan hämtat det hon tyckte var intressant för dem, och så var jag välkommen som representant för Slussens bibliotek att kolla om något av det som var kvar skulle passa i vårt bestånd. Damen och hennes man, båda över 80, tog emot i sin lägenhet på Åsögatan och jag blev visad in i salongen (hade lägenheten varit min hade i alla fall jag kallat det rummet salongen) där böckerna låg på ett bord. Jag valde ut en trave, några standardverk och några äldre, udda publikationer som kan vara kul som kuriosa. Men allra bäst i sammanhanget var besöket i salongen hos det rara äldre paret.
MCCCXLVIII Inta Ruka och Pieter Hugo på Fotografiska

På dagens visning på Fotografiska ingick tre av husets just nu fyra utställningar. Enligt guiden är Inta Ruka något av en publikfavorit, bland alla besökarkategorier. Den lettiska fotografens bilder är förhållandevis små och svartvita och föreställer människor på landsbygden som hon följt från 1980-talet och framåt.
Paolo Roversis bilder tröttnade jag på efter första anblicken, återigen en modefotograf som dels tar reklambilder och dels fotograferar sina modeller utan kläder, och den utställning som finns högst upp i huset, om småjordbruk i Afrika och Sydamerika, slarvade jag igenom efter visningen. Den utställning jag otippat nog fastnade för var Pieter Hugos, sydafrikanen som dokumenterat olika fenomen i sitt hemland och andra afrikanska länder. Bilderna har anklagats för att vara rasistiska och exotifierande, redan innan utställningen öppnade och Fotografiska bara visat upp enstaka bilder i marknadsföringen, men också av besökare i själva utställningslokalen. Jag delade inte den känslan. Bilden av en nigeriansk man med spända muskler och en hyena i koppel gav mig lite tråkiga vibbar när jag såg den utanför sitt sammanhang, redan för ett par månader sedan, men som en del av sviten The Hyena and Other Men var det ett helt annat fotografi.
I det här korta SVT-inslaget berättar Pieter Hugo själv om sina bilder.
MCCCXLVII Nu pratar vi om Kvinnan i rummet

Om en vecka har vi en läsecirkelträff om Jussi Adler-Olsens Kvinnan i rummet på Sture bibliotek, men redan nu, och fram till en vecka efter träffen, kan man diskutera den i en digital bokcirkel på bokcirklar.se (öppet för alla, oavsett om man deltar i bibliotekets cirkelträff eller ej). Det är första gången vi testar detta, får se hur det faller ut.
MCCCXLVI Kvällsshopping

Det är jättefint, jag vill ha det, nu på en gång, men när ska jag använda det? tänkte jag när jag såg halsbandet med den rökfärgade kristallen på Plezuro i torsdags kväll, då en rad butiker i Birkastan höll specialöppet. Rabatten för kvällen hjälpte beslutet på traven och bekymret över tillfällen att ha halsbandet på sig visade sig vara helt ogrundat. Det har redan varit på konsert och hängt med en vanlig söndag på gudstjänst. Thunder heter den helt nysläppta kollektionen från Elena Stockholm. Ovan syns Elena själv, på plats i butiken med de egna smyckena på sig.
Det var jag och Anna som tillsammans förvandlades till shopaholics för en kväll (vilket hon beskriver här) och hade hejdlöst trevligt i de två butiker vi besökte under den dryga sista timmen de hade öppet, fram till nio. Godsaker serverades i båda. Anna köpte en klänning på Plezuro och en tröja på Rosie på samma gata, där jag först mest gick runt och kände på sjalar och åt makroner, men snart lurades av Anna att prova en klänning. Snygg, bra passform, okej pris. Man kan inte ha för många knälånga klänningar.
På väg därifrån pratade jag och Anna om win-win-situationen när man blivit stamkund. För näringsidkaren är fördelen uppenbar, och för oss som kunder blir servicen mer personlig, man kan fråga om tips och råd och även komma in bara för att se sig omkring, utan att känna sig dum för att man inte köper något just den gången. Tänker mer och mer i de banorna nu när jag har ”min” frisör, ”min” tandläkare och till och med ”min” butik där jag hittar klänningar och accessoarer. Valfrihet och utbud i all ära, men nu är mitt mål allt oftare att hitta det jag gillar och hålla fast vid det.
MCCCXLV Pojkprinsessor

I dag spelades barnoperan Prinsessan Erik på Stadsbiblioteket, såg jag i bibliotekskalendariet. Inget ont om den, men jag tror inte det kommer att dröja särskilt länge innan vi ler överseende vid tanken på den tid då all barnkultur med söta små flickprinsessor ansågs mer eller mindre skadlig och all barnkultur med söta små pojkprinsessor applåderades.
MCCCXLIV I staden blir det aldrig riktigt mörkt
Nattliga stadsvyer är mitt favoritmotiv, även i småbarnsböcker som Molly i staden.
MCCCXLIII Om Slussens bibliotek i Stadsholmens tidning
24 september kom en skribent och en fotograf från fastighetsföretaget Stadsholmens tidning till Slussens bibliotek och intervjuade mig om bibliotekets tillkomst. I dag, några minuter innan jag skulle presentera biblioteket inför en grupp chefer, såg jag att det senaste numret av tidningen fanns tillgängligt som PDF på Stadsholmens hemsida. Så jag viftade lite stolt med artikeln under presentationen utan att ens ha hunnit läsa. Nu har jag kollat. Den är hyfsat med verkligheten överensstämmande.
MCCCXLII Kaffe på Sankt Paulsgatan

Stället heter bara Kaffe, tror jag, och ligger på Sankt Paulsgatan 17. Jag har passerat många gånger, ofta efter stängning, men nu när jag hade lite tid efter ett ganska smärtsamt tandläkarbesök och tänkte belöna mig med caféfrukost före jobbet var det ett självklart val, fyra minuters promenad från nya arbetsplatsen.
Det var stimmigt till tusen, jag trängde mig fram till disken och undrade hur jag skulle få någon av de två herrarnas uppmärksamhet. Jag gastade min beställning över en stackars man som satt och läste tidningen och tog i samma veva upp plånboken och kortet jag tänkt betala med, men nej, sa han som höll på att fixa min varma choklad, de tog bara kontanter. ”Jaha, är det Götgatan man får gå till då?” frågade jag, som alltså behövde en bankomat. ”Nä, fika först, du!”
Sagt och gjort. Jag slog mig ner på en barstol, och för att smälta in bland de silvriga Mac-locken hivade jag i brist på annat fram båda mina iPhones. Mannen bakom disken gjorde stammisen som satt bredvid mig uppmärksam på att jag hade två mobiler. ”Hon har två, du kan ju be att få en!” Och till mig: ”Han har glömt sin hemma.” ”Vad bra! Jag kan ju ta din jobbmobil, så slipper du ha den, hö hö …” hakade stammisen på. Stämningen var påtagligt familjär, en efter en kom in och hälsade med ett ”god morgon!” och fick sin standardbeställning på fem röda.
Det kunde nästan inte bli mer som på film. Klart jag kommer att gå tillbaka.
MCCCXLI Boktipskväll om kinesisk litteratur
Vi är glada och stolta över att Anna Gustafsson Chen kommer till oss på Sturebibblan och pratar böcker! Kom och lyssna!


