MMCDXLVIII Stockholm dag och natt – 1967 års turisttips

Framsida_Stockholm_dag_och_natt”Stockholm är mycket vackert. Det är lika bra att Ni från början går in för den åsikten, det underlättar kontakten med ortsborna och Ni får roligare själv.”

Jag är stormförtjust i tonen i den här lilla boken från 1967 – Stockholm dag och natt – hur man på 24 timmar blir hemtam i huvudstaden och jag tror att det är första gången jag stött på en guidebok med timme-för-timme-upplägg. Här föreslår Bonnierdirektören Åke Runnquist aktiviteter för Stockholmsbesökaren mellan 7.00 och 8.00 (ligga i sängen och tänka på Stockholm), mellan 8.00 och 9.00 (äta frukost på ett trevligt ställe), mellan 9.00 och 10.00 (gå eller åka ”ut i Stockholmslivet”), mellan 10.00 och 11.00 (shoppa) o.s.v. Läsaren rekommenderas allt från mataffärer till antikaffärer, restauranger förstås, promenadstråk och diverse kvällsnöjen, inklusive information om busslinjer och andra praktikaliteter.

Under läsningen frammanar jag en inre bild av ett Stockholm där man går och handlar på EPA, Tempo och Domus, äter middag på Bäckahästen på Hamngatan eller Cattelin på Storkyrkobrinken och går på bio på någon av de fortfarande relativt många mindre biograferna.

MMCDX Familjen i Gamla stan

Familjen”Solen sken lite. Spårvagnarna gnisslade i kurvan till Slussplan, färjorna plingade och stötte emot kajen när dom skulle lägga till vid Räntmästartrappan och måsarna skrek högt uppe i luften över Skeppsbron, som om de var rädda att falla ner och slå sig.”

När det är lugnt på jobbet kan man unna sig att läsa. För Stockholmskällans räkning läser jag Familjen i Gamla stan av Elsa Nyblom från 1955. Hög charmfaktor. Stark Stockholmsstämning.

MMCCCXCIII Hjalmar Söderbergs Stockholm

Vårt Söderberg-tema på Sturebibblan är över, men jag kan inte sluta plöja Söderberg-relaterad litteratur. Den här lilla boken på 99 sidor, Hjalmar Söderbergs Stockholm av Bure Holmbäck, går igenom Söderbergs Stockholmsskildringar utifrån olika ämnesmässiga rubriker. Jag har hittills bland annat läst om restauranger, gator och parker och kvar har jag exempelvis havs- och väderskildringar, även om vädret ofta är helt dominerande också i citaten som utspelar sig i stadens parker.

Ett lättsamt lästips för den som vill komma lite djupare in i Hjalmar Söderbergs värld utan att smälla i sig en avancerad litteraturvetenskaplig studie.

MMCCCL Hjalmar Söderberg i fyra doser

För två och en halv vecka sedan gjorde jag ett snabbt besök hos Novellix på Tjärhovsgatan, framför allt för att köpa ett exemplar av en novell som vi hade en för lite av till deltagarna i läsecirkelledarkursen samma kväll, men dessutom pågick ett välbesökt releaseevenemang för de nya Hjalmar Söderberg-Novellixerna. Vi på Sture bibliotek har blivit bortskämda av Novellix i åratal. Den novell jag tänkt köpa skänktes istället till biblioteket och själv fick jag den sprillans nya fina asken med Söderberg-novellerna.

Och nu är det grundlig läsning som gäller, inför våra aktiviteter kring samtliga berättelser i asken, tre noveller och en samling med fyra historietter. I praktiken, för oss som jobbar med detta, blir det cirklande om allihop, även om det utförs i olika former – två gånger som podd, en gång som läsecirkel inför publik (17 maj) och så en vanlig hederlig läsecirkel, förhoppningsvis utomhus (26 maj).

Vad gäller livsåskådning står jag och den käre Hjalmar långt ifrån varandra, jag har svårt att förhålla mig till hans ståndpunkter och möjliga budskap, men hans språk, det är ljuvligt. Och Stockholmsskildringarna. Så länge jag betraktar hans verk som rena skönlitterära produkter går det bra, och att få fördjupa sig i texterna och tiden – 1890-tal till 1920-tal – är riktigt härligt.

MMCCCIX Det var det, Det hemliga namnet

Screen Shot 2016-04-02 at 9.04.52 AM

Jag undrar om jag kommer att jobba något mer med årets Stockholm läser-bok, Det hemliga namnet. Förra årets bok, Kungsgatan, hade jag ju en nära relation till under åtminstone hela våren, men i och med att vi nu haft läsecirkel om Det hemliga namnet på Sture bibliotek så kan det vara över för min del. Även om jag gillade bokvalet bättre förra året kan jag inte förneka att vi hade väldigt mycket att prata om i Sturebibblans soffhörna, som den här gången var helt fullsatt, eller överfull, av åtta deltagare och Helena och mig som samtalsledare. Vi två hade olika uppfattningar om huvudpersonen och bland annat händelseförloppet i slutet, om vi tror att det går bra eller dåligt och på vilket sätt. Det hade cirkeldeltagarna också, och jag gillar verkligen när de vågar vara oense. Så länge ingen trycker ner någon annan i skoskaften och vi som ledare behöver rycka in och rädda det som räddas kan av cirkelstämningen så är det bra med viss stormighet i diskussionen.

Jag kan verkligen inte kalla diskussionen stormig, den blev snarare lite överdrivet respektfull, men Helena, jag och vår kollega Caroline bollade en del olika åsikter när vi hade en cirkel om Det hemliga namnet uppdelad i tre avsnitt under varsin rubrik och inspelad som podd. Det är någon månad sedan nu och jag har faktiskt inte lyssnat på precis allt, men det mesta av de tre poddprogrammen. Först handlar det om persongalleriet (Caroline leder), sedan om språk och stil (jag) och sist om tematik (Helena). Av oss tre hade bara Caroline spelat in podd tidigare, som gäst i Bibliotekspodden Solen, men vi fick blodad tand och har nu nya poddplaner.