Vilket dygn. Hade svårt att sova, så det blev bara tre timmar innan jag gav mig av i ottan för att ta mitt timslånga pass mellan sex och sju under Korskyrkans tvådygnsbön. Nästa gång måste jag ta ett dubbelpass, man hinner ju knappt sätta igång. Vidare till jobbet, där jag var flera timmar tidig och både hann måla naglarna och läsa ut kändiskocken Marcus Samuelssons självbiografi Oui, chef!, som jag hade pågående under New York-vistelsen. En vanlig jobbsöndag på det, med fokus på nya boktips till Sturebibblans informationsskärmar, vilket jag blev helt uppslukad av och inte kunde sluta med trots att vi stängt och att jag hade bråttom ut till busshållplatsen, men kom med den 2:a söderut som jag tänkt mig och i tid till Mamas and Tapas på Renstiernas gata. Vår tapasprovningsgrupp har utökats med en person, så vi var fem vid bordet, och det var gott och trevligt, Mireias före detta kollega från hennes tid på La Cucaracha på Bondegatan var vår servitör och bjöd på efterrättsshots (”jag noterade att ni inte beställde alkohol, så de är alkoholfria” – tack, uppmärksamma servitör!), men Mireias kommentar var den vanliga – vi betalar restaurangpriser för visserligen typisk men mycket enkel och ofta osofistikerat lagad mat. Potatis, ägg, tomatsås, lite kött och ost. Efter lite diskussion – vi vill ju ha kvar vår fina tradition, men ska vi äta något annat? – tror jag att vi trots allt kom fram till att vi vill fortsätta beta av Stockholms tapasutbud.