MMCCCIX Det var det, Det hemliga namnet

Screen Shot 2016-04-02 at 9.04.52 AM

Jag undrar om jag kommer att jobba något mer med årets Stockholm läser-bok, Det hemliga namnet. Förra årets bok, Kungsgatan, hade jag ju en nära relation till under åtminstone hela våren, men i och med att vi nu haft läsecirkel om Det hemliga namnet på Sture bibliotek så kan det vara över för min del. Även om jag gillade bokvalet bättre förra året kan jag inte förneka att vi hade väldigt mycket att prata om i Sturebibblans soffhörna, som den här gången var helt fullsatt, eller överfull, av åtta deltagare och Helena och mig som samtalsledare. Vi två hade olika uppfattningar om huvudpersonen och bland annat händelseförloppet i slutet, om vi tror att det går bra eller dåligt och på vilket sätt. Det hade cirkeldeltagarna också, och jag gillar verkligen när de vågar vara oense. Så länge ingen trycker ner någon annan i skoskaften och vi som ledare behöver rycka in och rädda det som räddas kan av cirkelstämningen så är det bra med viss stormighet i diskussionen.

Jag kan verkligen inte kalla diskussionen stormig, den blev snarare lite överdrivet respektfull, men Helena, jag och vår kollega Caroline bollade en del olika åsikter när vi hade en cirkel om Det hemliga namnet uppdelad i tre avsnitt under varsin rubrik och inspelad som podd. Det är någon månad sedan nu och jag har faktiskt inte lyssnat på precis allt, men det mesta av de tre poddprogrammen. Först handlar det om persongalleriet (Caroline leder), sedan om språk och stil (jag) och sist om tematik (Helena). Av oss tre hade bara Caroline spelat in podd tidigare, som gäst i Bibliotekspodden Solen, men vi fick blodad tand och har nu nya poddplaner.

MMCCCV Brutalismen och vad jag tycker om den

”Stockholms innerstad ruvar på en arkitektonisk skatt som bara väntar på att bli upptäckt av alla som är beredda att se sig omkring utan förutfattade meningar.”

Redan första meningen i Sthlm brutal provocerar mig! Jag hör till skaran som anser att brutalism är objektivt sett urfult och misstänker att de som gillar det är samma personer som skulle komplimentera kejsaren för hans nya snygga svid.

Nu kanske jag tar i en aning – särskilt med tanke på personer i bekantskapskretsen som råkar ha något slags faiblesse för eländet – men vid en första bläddring i boken såg jag en del av Polishuskvarteret som jag ofta passerar, där ett hörn av Kronobergshäktet i all sin bedrövlighet har fått formgivna ventilationstrummor som ser ut så här. Om det kallas arkitektonisk skatt så tror jag inte att jag kommer att gilla resten heller.

Men är man ålagd att arbeta med Stockholmslitteratur så är man. Jag bläddrar vidare.

MMCCXXXVII 2016 års Stockholm läser-bok: Det hemliga namnet

I går blev det äntligen tillkännagivet, under festliga former på rotundans scen, att årets Stockholm läser-bok är Det hemliga namnet av Inger Edelfeldt. Den finns nu i ny pocketutgåva med nyskrivet förord av Annina Rabe, snart på ett bibliotek nära dig, och även som e-bok att ladda ner från biblioteket.se. Till publikens munterhet lästes de på förhand publicerade ledtrådarna upp – de hade varit så svåra att ingen lyckats gissa rätt.

Det bästa av allt är att jag nu kan sluta bekymra mig för att råka försäga mig. Någon som vill komma och prata om boken med oss på Sture bibliotek torsdagen 31 mars?

MMCCXXXI Mer litteratur på Stockholmskällans Facebook-sida

Screen Shot 2016-01-24 at 19.51.07 PM

Det är riktigt kul att efter ett antal års uppehåll vara med och uppdatera Stockholmskällans Facebook-sida igen. Facebook-sidor i stort är mycket mer etablerat nu och det finns många stockholmshistoriskt intresserade där ute. Inte sällan vill de vara med och kommentera och diskutera, bidra med egna minnen, säga emot – de är helt enkelt väldigt stimulerande att ha att göra med.

Anledningen till att jag ville vara med och publicera uppdateringar var att jag känner ett ansvar för att göra den stockholmshistoriska litteraturen mer synlig, den del av databasens innehåll som vi inom Stockholms stadsbibliotek jobbar med. Strindberg var ett givet tema i dag och tidigare har jag skrivit om jazzklubben Gazell Club på Österlånggatan, i och med att den förekom i TV-serien Gentlemen & Gangsters, de fräsiga frisyrerna på 60-talets mods, Stockholms biohistoria och annat, med lämpliga tips på lånbara böcker.

Följ oss gärna!

MMXXXVIII Letar tidiga turisthandböcker

Uppskattar att gå runt och plocka i stockholmsmagasinet på Stadsbibblan. Den här gången har jag av en besökare fått i uppdrag att leta upp fotoillustrerade böcker från 1910-60-tal som presenterar Stockholm för turister, en genre jag länge varit lite extra intresserad av. Under den tidiga delen av 1900-talet gavs det för övrigt ut en hel del turistböcker om Stockholm helt utan illustrationer. Inte ens en traditionell, textspäckad Lonely Planet är lika blädderovänlig som de.

MCMLXXXI En kines i Stockholm i början av 1900-talet och skateboardåkare i slutet

De två senaste böckerna jag lagt in som litteraturtips i Stockholmskällan har varit riktiga höjdare, på extremt olika sätt.

K’ang Yu-weis svenska resa 1904 är en liten bok utgiven 1970 som jag inte ens minns hur eller varför jag sökte fram i bibliotekskatalogen, men ett av ämnena vi satsar extra på i Stockholmskällan just nu är migration, och kinesen K’ang Yu-wei bodde faktiskt en tid i Stockholmstrakten. Boken skildrar hans första möte med Stockholm och Sverige, som han anlände till direkt från Norge. I början var det ganska underhållande att läsa om den kinesiska resenärens uppfattning om Norge som enkelt och tråkigt, vilket han befarat att Sverige också skulle vara, men så var inte fallet och hans lovord om Sverige, svenskarna och huvudstaden visste inga gränser! Här kunde man klippa ut något skojigt citat, tänkte jag, men så småningom kändes jämförelserna mellan norrmännen och de oändligt mycket mer utvecklade svenskarna tämligen osympatiska, så jag valde istället ett stycke text där Stockholm hyllas och Norge inte nämns. Men jämförelserna klingar snart av och beskrivningarna av de företeelser den mycket nyfikna K’ang Yu-wei ser och besöker i det tidiga 1900-talets Stockholm är riktigt intressanta och detaljerade utan att vara långrandiga.

Nyligen läste jag i en helt annan Stockholmshistorisk bok, från tidigt 1950-tal, att den som vill komma Stockholms historia nära bör ta del av utländska besökares reseskildringar från gångna tider. Deras geografiska utifrånperspektiv liknar vår tidsmässiga distans, på så sätt att de uppmärksammar och skriver ner det vardagliga som en tidsresenär också skulle ha noterat, men som 16- eller 1700-talets stockholmare själva inte skulle få för sig att dokumentera, och som vi därför inte så lätt hittar i inhemska texter från den tiden.

Här hittas litteraturtipset om K’ang Yu-weis svenska resa 1904. För övrigt trodde jag att kinesen i fråga var en vanlig, okänd kille som råkade gilla att se sig om i världen, men jag hade fel.

Nästa bok jag tog mig an var Sheraton years : Stockholm skateboarding 1990-1999, en fotobok som på sitt sätt kunde vara intressant, men som inte riktigt hade tillräckligt talande, bra bilder, enligt min uppfattning, för att de skulle kunna stå helt för sig själva utan vidare information om sammanhanget. Det fanns en text där i boken, i pyttestil på stora uppslag, precis så där otillgängligt utformad som fotoböckers texter brukar vara, och innehållsmässigt brukar de inte heller engagera något vidare, men det här visade sig vara ett undantag. Skateboardåkaren som stod bakom texten var inte bara insatt i ämnet utan en skribent på riktigt, och det han skrivit var inte bara läsbart utan riktigt bra. Den som vill ha en kort men personlig sammanfattning av vad som hände med skateboardkulturen i Stockholm i skarven 1989/1990 och de kommande åren bör alltså läsa den här.