Den som kan sitt Ab Fab, alltså Absolutely Fabulous, alltså Helt hysteriskt, känner igen vinjetten. Nu visas serien från början på 7:an, lagom till att långfilmen kommit till svenska biografer. Det är långt ifrån min favorit, men jag kan samtidigt inte värja mig. Det är brittiskt. Det är 90-tal. Det är mer hysteriskt än fabulous. Jag måste titta.
Vill man höra klassiskt swingig jazz i Stockholm är Stockholm Swing All Stars det bästa tipset. En höstkonsert i Grünewaldsalen i Konserthuset tycks vara tradition, det här var andra tillfället för mig, men framför allt var det en födelsedagspresent till pappa, och mamma hakade också på. Den limbouppvisning som musikerna bjöd på under en låt hade min mor bevisligen kunnat vara med i.
Eftersom Lotta och jag har så mycket att prata om när vi ses borde väl en tur till Utö på ett antal timmar få oss att nå fram till punkt. Jag vet inte om det hjälpte, vi kan ha lika mycket att säga nästa gång också, men det var trevligt att komma till Utö.
På båten pratade vi om bullar och hur ovanligt det är med chokladfyllning. Naturligtvis fanns en sådan variant på Utö Bakgård.
Att gå omkring och beundra vacker ljung får mig av någon anledning att känna mig lite extra tantig, men jag säger det ändå – det växte väldigt vacker ljung på klipporna som vette ut mot öppet hav.
Och så kom regnet. Vi lämnade klipporna med havsutsikt, men det var inte värre än att vi kunde ta en ganska rejäl skogspromenad. Och prata och prata och prata. Om livet och döden och våra favoritparaplyer.
Det var oerhört lummigt.
Och höstigt.
Så småningom kom vi fram till värdshuset, och medan vi åt dagens lunch vid deras bästa bord – det med mest bäst utsikt mot glipan som visade vattnet och en flikig strandkant – kom solen fram. Vi hann med en kort solig promenad kring Gruvbryggan …
… innan båten dök upp och det var dags att åka hem.
Vi hade moln, regn och sol. I bilen mellan Årsta brygga och Kungsholmen såg Lotta en blixt i fjärran och kort därefter uppenbarade sig en regnbåge mot en dramatisk bakgrund. Det är klart att traditionellt vackert väder hade varit trevligt och praktiskt under en skärgårdsdag, men man får det man får och vi fick allt.
Hallon, lakrits, honung och lavendel – Pom & Flora har verkligen prickat in mina favoritsmaker i den här yoghurtkompositionen. Jenny F och jag tog en ganska lång frukost bland andra frukostätare som kom och gick, vissa så snabbt att vi noterade att de satte sig och några minuter senare var de borta. Gillar man trivsam fart och fläkt på morgonkvisten är det här rätt ställe.
Min kollega från Kista bibliotek, Mikael Vannestam, sätter upp sina foton från den amerikanska västkusten på Sture biblioteks utställningsvägg. Välkomna på vernissage på måndag!
Säg inte att du har missat den spännande filmtrilogin Bokens resa! Stadsbibliotekets ljudtekniker Ahmad har knåpat ihop tre filmer som visar hur en bok uppifrån första galleriet i rotundan lånas, återlämnas och kommer tillbaka till hyllan.
Är jag en sådan som svänger ihop en daglig grönkålssmoothie? Nej! Men nu har jag gjort en sats och tänker skryta om den.
Inspirationen kom från någon detoxbok på bibblan, där jag råkade få syn på en grönkålssmoothie av det betydligt grönare slaget, med havregryn, ingefära, avokado och vatten utöver grönkålen, inget sött alls. Min version:
– En persika i bitar
– Ett päron i bitar
– En näve grönkål
– En liten lime, juice och en del fruktkött
– Lite krossade linfrön
– En skvätt naturell yoghurt
Attackeras stötvis med stavmixer.
Konsistensen blev bra, smaken blev ganska söt men ändå en aning hälsobetonad och dessutom är den mättande. Jag är nöjd. Det var inte svårt. Jag borde kunna göra det igen.
Tack för tipset, blå huset, min biljett är säkrad!
I går kväll var jag Stockholmsguide åt Shiori, en japansk litteraturstudent på ensamresa i Sverige och Finland. Hon hade kontaktat många på CouchSurfing och jag var tydligen en av de få som ens svarade. Hon kom direkt från Tokyo till Arlanda under eftermiddagen och det tog så lång tid att ta sig in till stan och hitta fram till vandrarhemmet, så när klockan var slagen och vi skulle träffas hade hon inte alls fått någon timmes andhämtning, som jag trodde, utan hade nyss checkat in. Men hon följde tappert med på en promenad genom Vasastan med Non Solo Bar på Rörstrandsgatan som mål. Eftersom det var oväntat varmt var det också ovanligt mycket folk i parkerna och på uteserveringarna, men med Shioris mått mätt var det så luftigt och tomt överallt. Medan vi åt pratade vi om ditt och datt så gott det gick på knackig engelska, bland annat om hennes studier i japansk litteratur, och jag var glad att jag kunde säga att jag hade läst den drygt hundraåriga klassikern Kokoro av Natsume Sōseki, en av få japanska böcker jag läst över huvud taget.
Hennes guidebok bekräftade bilden av japaners vurm för allt gulligt. Milda pasteller rakt igenom. Något annat än strikt svartvita Lonely Planet, för att inte tala om brokiga Första Klass Reseguider.
När vi hade ätit klart ville hon gå till Centralen och veta hur hon där kunde köpa SL-kort. Pedagogiskt nog låg hennes vandrarhem på vägen, Generator Hostel på Torsgatan, så vi gick förbi det, fortsatte till Centralen och ner till tunnelbanan, där jag pekade ut en lämplig Pressbyrå för kortköp och visade hur hon skulle ta sig genom spärrarna, och sedan gick vi tillbaka.
Jag hoppas att hon fick ett bra första intryck av Stockholm. I dag skulle hon se vaktavlösningen.
Theomis 