Running From COPS

900x900bb-75På sista tiden har jag lyssnat extra mycket på amerikanska poddserier i genren undersökande journalistik, lite braskande, som amerikanskt rapporterande gärna blir, men övervägande bra och informativt. Häromdagen lyssnade jag klart på Running From COPS, sex avsnitt och ett bonusavsnitt från april och maj i fjol.

COPS syftar här på reality-TV-serien som sedan 1989 visar polisarbete på gatorna i en lång rad amerikanska städer, ofta tufft och stökigt. Serien må vara långlivad och populär, men långt ifrån oproblematisk. Hur mycket realitet finns kvar när avsnitten redigerats ihop? Hur pressade är poliserna att skapa spännande situationer, när de har ett TV-team flåsande i nacken? Hurdana blir landets poliskårer när vissa poliser dragits till yrket efter att ha växt upp med COPS som TV-underhållning? Vad händer med bilden av de – ofta små – städer vars problem med kriminalitet är det enda som visas upp för omvärlden? Och en fråga nog många tittare ställer sig: Behöver TV-bolaget de uthängda men odömda brottslingarnas tillstånd till medverkan? Och i så fall – hur får de dem att skriva på?

Podden innehåller samtal med poliser, TV-folk och filmade gripna vars eventuella skuld avgörs långt senare och vars ansikten syns på TV år efter år i repriser. Där hörs också lokalpolitiker som valt att förbjuda den här typen av samverkan mellan polis och TV-team under pågående polisärt arbete. Kritiska politiker har för övrigt inte bara COPS att bekymra sig för – sedan 2016 finns också omåttligt populära Live PD, som även de filmar actionfyllda polisingripanden. Som namnet antyder är det fråga om direktsänd TV.

Svaret på frågan om tillstånd är ja, de filmade måste godkänna sin medverkan. Ska man tro poddens rapportering handlar det dock om underskrifter framtvingade antingen under hård press eller med missvisande lockelser om ett fördelaktigare läge i den kommande processen på polisstationen. Personer som är berusade eller i en psykiskt utsatt situation är inte heller vid sina sinnens fulla bruk när underskriften efterfrågas. Flera personer som intervjuas i podden vidhåller att de aldrig skrev på.

Det här med obligatoriska underskrifter gäller COPS, men för Live PD är det annorlunda. Det programmet räknas nämligen som nyhetsrapportering istället för underhållning, vilket innebär att skyddande av utsatta personers identitet inte är nödvändigt.

COPS är en sensationsbaserad underhållningsserie i dokumentärkostym och man behöver förstås ställa sig frågan om Running From COPS hör hemma i samma fack. Det skulle inte passa dess agenda att hitta alltför reko TV-poliser och -producenter eller att konstatera att serien väcker samhällsengagemang och empati hos tittarna. Hur det än är med den saken lyckas podden vara en nyttig övning i problematisering och ett gott exempel på hur en populärkulturell företeelse kan betraktas från många relevanta sidor.

MMCDLXXIII Ab Fab från början

Den som kan sitt Ab Fab, alltså Absolutely Fabulous, alltså Helt hysteriskt, känner igen vinjetten. Nu visas serien från början på 7:an, lagom till att långfilmen kommit till svenska biografer. Det är långt ifrån min favorit, men jag kan samtidigt inte värja mig. Det är brittiskt. Det är 90-tal. Det är mer hysteriskt än fabulous. Jag måste titta.

MMCCX Hälsorapport

Plus: Har i eftermiddag simmat på åter öppnade Kronobergsbadet. Eftersom jag har galet dålig kondis och en synnerligen långsam simstil, som ändå gör mig fullständigt utmattad, är tio vändor i 25-metersbassängen lagom, och då vilar jag ändå en eller kanske två minuter när jag kommer till den grunda änden, både för att hämta andan och för att vänta in en plats i rundsimningen där jag inte ligger precis före någon snabb person. Det är klart att jag borde pressa mig en aning mer, men det är också ganska skönt med ett så måttligt pass att jag på sisådär 40 minuter går hemifrån, duschar och byter om, simmar, duschar och byter om och går tillbaka. Men så bor jag också väldigt nära.

Minus: Var tidigare i dag på Birka-Gott på Rörstrandsgatan. Länge sedan sist. Kom ut med en välfylld påse, mest lakrits, som nu är nästan slut.

Minus: Det har blivit mycket TV-serietittande nu runt nyår. Efter att ha kollat klart på julkalendern blev det Fröken Frimans krig och nu pågår Gentlemen & Gangsters. Andra avsnittet sändes i kväll, men jag ser att alla fyra redan finns på SVT Play.

Plus: Under det mesta av tittandet sitter jag och balanserar på min julklappspilatesboll. I dag invigde jag samtidigt mina New York-strumpor med bra grepp undertill och med aloeextrakt. Eller var det sheasmör? Minns inte, köpte ett par av varje. ”Det där tror jag inte på”, sa mamma när jag berättade om mina hudvårdande strumpor, och hon har nog rätt. Men kanske det har något slags … placeboeffekt? Rätt söta är de i alla fall, i all sin knasighet. Möss med renhorn. Ja.

MMCLXXIV Hjärnorna bakom Fröken Frimans krig

I förrgår satt teamet bakom Fröken Frimans krig – producenten, manusförfattaren, kostymskaparen och regissören – på rotundans scen på Stadsbiblioteket, visade förhandsglimtar från säsong 2 som sänds i jul och gav oss en del inside information. Varför instrument som banjo ingår i TV-seriens musik? För att kompositören ser Clint Eastwood i Dagmar Friman. Vad som händer med Birger, den gamla hästen som skadades i benet i första säsongen? Han blir kvar, med Emmy – Maria Kulle – vid sin sida, som för övrigt bredvid den populära Birger känner sig lite som en statist. Om det blir en tredje säsong? Ja, det är bestämt. En fjärde? ”Vi har fått en försiktig förfrågan.”

Ewa Mark, som tagit fram kostymerna, hade med sig flera ”inspirationspannåer”, som gällde de olika huvudrollerna, och om man ska tro de uppsatta klippen har Toras look inspirerats av Anne på Grönkulla. Varje huvudroll har fått en specifik färg – Dagmar Friman är roströd, till exempel – och vi fick också veta en del om inställningen till verkliga förhållanden under 1900-talets första år. Det betonades att serien inte är dokumentär. Vanligt folk hade inte så mycket kläder och gick alltså ofta i samma plagg, vilket man hållit fast vid i serien, men å andra sidan är det överlag mer färg och mönster än verklighetens ofta svarta kläder. Damhattarnas placering har också moderniserats på så sätt att de skjutits framåt och neråt på ett ”tufft” sätt istället för att sitta högt upp och ”flyta ovanpå”.

Samma dag las de tre avsnitten i första säsongen upp på SVTPlay.

MMCLXI Fröken Frimans krig – i väntan på andra säsongen

Onsdag 2 december kommer manusförfattare, producent, regissör och andra bakom Fröken Frimans krig till Stadsbiblioteket och Lena och jag är redo efter att ha sett om första säsongens tre avsnitt i ett svep. Eftersom kycklingsoppan inte var riktigt klar när Lena kom hade jag lite juligt clementinpyssel som hon kunde roa sig med, och till fikat kom gårdagens medtagna operaservetter till återanvändning.