MMCDLXXI Utölördag

Eftersom Lotta och jag har så mycket att prata om när vi ses borde väl en tur till Utö på ett antal timmar få oss att nå fram till punkt. Jag vet inte om det hjälpte, vi kan ha lika mycket att säga nästa gång också, men det var trevligt att komma till Utö.

På båten pratade vi om bullar och hur ovanligt det är med chokladfyllning. Naturligtvis fanns en sådan variant på Utö Bakgård.

Att gå omkring och beundra vacker ljung får mig av någon anledning att känna mig lite extra tantig, men jag säger det ändå – det växte väldigt vacker ljung på klipporna som vette ut mot öppet hav.

Och så kom regnet. Vi lämnade klipporna med havsutsikt, men det var inte värre än att vi kunde ta en ganska rejäl skogspromenad. Och prata och prata och prata. Om livet och döden och våra favoritparaplyer.

Det var oerhört lummigt.

Och höstigt.

Så småningom kom vi fram till värdshuset, och medan vi åt dagens lunch vid deras bästa bord – det med mest bäst utsikt mot glipan som visade vattnet och en flikig strandkant – kom solen fram. Vi hann med en kort solig promenad kring Gruvbryggan …

… innan båten dök upp och det var dags att åka hem.

Vi hade moln, regn och sol. I bilen mellan Årsta brygga och Kungsholmen såg Lotta en blixt i fjärran och kort därefter uppenbarade sig en regnbåge mot en dramatisk bakgrund. Det är klart att traditionellt vackert väder hade varit trevligt och praktiskt under en skärgårdsdag, men man får det man får och vi fick allt.

MMCCCXLVII Nordvästra Tynningö

I förrgår, Kristi himmelfärdsdag, en supersolig ledig torsdag, skulle Jenny F och jag ta en båttur ut någonstans i Skärgården. Det blev Tynningö, granne med Vaxholm, en timmes båtresa från Strömkajen. Den brygga jag hade kollat upp i tabellen var Höganäs, och först när vi gick av där upptäckte vi hur långt från öns service vi befann oss, vilket i och för sig inte gjorde så mycket, när vi nu hade picknickmat med oss. För att med säkerhet komma tillbaka till stan höll vi oss i den nordvästra änden, inte alltför långt från bryggan, och strövade omkring bland villor och vitsippshav. Strandlinjen var huskantad, så det var inte alldeles lätt att ta sig till vattnet, men från den höga klippa där vi åt picknick hade vi havsutsikt och på den broanslutna Stora Båtsholmen gick en smal stig mellan tomterna ända ner till ett havererat cementblock som stack ut som en svårbestigen brygga. I övrigt befann vi oss i en vårig och extremt solvarm lant- och skogsmiljö. Gott så.

Här ses skärgårdsresan på en och en halv minut.

MMLVII Förmiddag på Stora Fjäderholmen

Jag vet inte riktigt vart mina medpassagerare på skärgårdsbåten var på väg, Vaxholm eller Grinda, kanske, men det var bara jag som klev av redan på Fjäderholmarna, där jag skulle ta mig några timmars ölandskapsterapi. När jag nu äntligen fått en ledig och obokad dag med hyfsat sommarväder passade förstås Waxholmsbolaget på att gå över till hösttidtabell, så det fanns inget överflöd av turer att välja på. Det enda alternativ jag hittade som inte innebar en heldag i havsbandet var den korta turen till Fjäderholmarna med en morgonbåt från Strömkajen och sedan en enkel biljett till Nybrokajen med Strömma, som annars säljer paketresor. Det tog ett tag att hitta den kombinationen.

Under picknickfrukosten – som tillbringades i telefon med mamma som ville ha restaurangtips – var det molnigt till en början, vilket inte hindrade båtmänniskorna från att susa fram mellan öarna och någon enstaka besökare att upptäcka holmens stigar. Annars skymtade bara caféinnehavarna som pysslade inför öppnandet och någon som tankade en båt. Lugnt och fridfullt på Stora Fjäderholmen.

Snart kom solen fram.

Inte ens änderna hade kommit igång för dagen.

Den här stenstranden var absolut bästa platsen. Hjälpligt öppen utsikt (åt andra håll ser man diverse missprydande industrianläggningar), trivsamma vågor, blandade segelbåtar, kanoter och andra farkoster på lagom avstånd och värmande sol som vägde upp den ganska svala havsbrisen.

Om fyra veckor ska jag höra Julie Otsuka på Internationell författarscen i Kulturhuset. Laddar med en av hennes behagligt nätta romaner.

Till och med en stadsråtta som jag tyckte att Kaknästornet och Sofia kyrka tronade lite väl nära, lite skärgårdskänsla vill man ju ändå ha, men å andra sidan uppskattar trygghetsnarkomanen i mig att det skyltas mot Nybroplan.

Vid halv tolv hade uppenbarligen ett lass besökare gått iland, för plötsligt var glassätarna och barnvagnarna överallt, och vid tolv skulle jag med Strömma-båten tillbaka. När den la till ringlade passagerarna ut i det oändliga, ett hundratal personer, och när båten var tömd steg jag och två till ombord.

Nästa gång måste jag åka längre ut. Båtturen längs med Djurgården var väldigt fin och alldeles för kort.

CCLIII Det var den helgen

Tillbaka på Kungsholmen, där balkongblommorna slokade övergivet men allt annat var sig likt. Jag, Anna E och Martina delar nu mer än en gemensam Indienresa. Förutom att sitta på klippor en fredagskväll i Igelboda och sitta på klippor en lördagseftermiddag på Utö har vi pratat och pratat och pratat, gått en tur i Saltsjöbaden i Solsidan-scenernas spår, tittat på förskolan där Anna jobbar och även tagit en nostalgitripp till Indien med hjälp av kryddor köpta där, använda i kycklinggryta och en stark osträtt, som skulle ha innehållit paneer men som vi gjorde med halloumi. Det varma, kryddångande köket hjälpte associationerna på traven, men ljudnivån skiljer sig ganska mycket mellan Igelboda och Delhi. Bland annat.

I dag, innan vi skildes åt vid Centralen där Martina tog tåget hem till Örebro, var vi på gudstjänst i Korskyrkan och åt därefter på Café Himlavalvet på Observatoriekullen. Jag har gått förbi regelbundet i tio år, hela den tid jag har jobbat på Stadsbiblioteket strax nedanför, men nu åt jag där för första gången. Även den sallad som de sa att de kunde minska ner något – man kan inte äta hur mycket som helst efter kyrkkaffe med bulle, kaka och frukt – var fullt tillräckligt stor och innehöll spännande kombinationer, som fårost och ananasröra.

Här följer en bildkavalkad från helgen.










CCLII Utö

image

Att åka ut till en skärgårdsö är ett säkert kort. Det kommer att finnas vacker natur (frodig eller karg eller både och), något slags båtliv och, om ön är bebodd och trafikeras regelbundet, diverse bodar och näringsställen med marina inslag. På Utö finns allt det där och, till min förvåning och glädje, ett riktigt proffsigt bageri. Jag, Anna E och Martina ägnade oss mest åt att insupa miljön under de tre timmar vi var där – havsutsikten från berget med väderkvarnen där vi hade picknick, charmiga hus, ängsblommor, skog och klippor – och hann ganska precis tillbaka till området runt bryggan efter vår rundtur på ön för att köpa bageriets vaniljbullar. (De hade massor av goda bakverk, men samma till alla var ett praktiskt val, inget kiv på båten sedan när vi skulle fika, och en anledning så god som någon att komma tillbaka.)