Vi och några till på Mr Cake

Efter att länge bara ha träffat vänner digitalt var det en väldigt trevlig normalitetsupplevelse att sitta med kompisen J och äta varsin knallröd red velvet-croissant på Mr Cakes uteservering, granne med Engelbrektskyrkan. Avstånd hölls, givetvis, och när vi kom vid öppningstid var det vi och två sällskap till på plats på stans annars mest fullsatta café. Gott om utrymme, många oanvända bord.

MDCXLV Efterhandsrapport från Vietnam 4: Partea English Tearoom

Som jag tidigare nämnt gick J och jag en stadsvandring i Ho Chi Minh City samma dag som vi landade, vilket gav oss överblick över stan samtidigt som vi lotsades runt och slapp läsa karta och hålla ordning på hur vi skulle hitta. Att tvingas ta sig fram på egen hand i en främmande stad är i allmänhet en nyttig utmaning, men kanske frigjorde vi ändå lite uppmärksamhetsförmåga av att lämna över det ansvaret. Bland annat tittade J upp mot de övre våningarna i vad som såg ut som ett stort och högt bostadshus och upptäckte namnen på butiker och caféer, bland annat tesalongen Partea på fjärde våningen. Dit gick vi tillbaka senare samma dag.

IMG_8626

I andra sammanhang hade man kanske vänt på klacken när ingången till trapphuset visar sig gå genom ett ruffigt skotergarage, det signalerar inte offentlig butiksmiljö, men under vistelsen i Hongkong lärde jag mig att ett populärt café mycket väl kan ligga några trappor upp i en stad där man inte kan breda ut sig åt något annat håll än på höjden. Och lite ruffighet ska man inte låta sig avskräckas av bara för att man råkar vara bortskämd med stadsmiljöer i gott skick.

IMG_8624

Partea är ett engelskt tearoom med inriktning mot pastelligt gulligt och whimsical. Vi började med att välja te.

IMG_8623

Sedan valde vi kopp.

IMG_8622

Sedan satt vi på balkongen med fri utsikt över stadskärnan och mild temperatur två dagar före nyårsafton. Även om konceptet kändes hundra procent västerländskt tror jag att vi var de enda icke-lokala gästerna.

MMCDLXX Bästa yoghurtskålen hos Pom & Flora

Hallon, lakrits, honung och lavendel – Pom & Flora har verkligen prickat in mina favoritsmaker i den här yoghurtkompositionen. Jenny F och jag tog en ganska lång frukost bland andra frukostätare som kom och gick, vissa så snabbt att vi noterade att de satte sig och några minuter senare var de borta. Gillar man trivsam fart och fläkt på morgonkvisten är det här rätt ställe.

MMCDXXXVI Hallwylskas café kräver ytterst anspråkslösa gäster

Jenny F och jag hade ju uppfattat uppgifterna om ”café” lite mer som … ett café, men när vi kom till Hallwylskas vackra innergård en halvtimme efter öppningsdags var det dels helt öde rent gästmässigt och dels, när personalen var klar med att sätta upp det stora regnskyddet, fick vi höra att det bara serverades dryck. Några oliver syntes också till. Det kallar jag bar. Men fikabröd skulle visst komma om en kvart, så vi beställde kaffe respektive te till att börja med. Sedan visade det sig att kvarten var en timme.

Att personalen vid fikabrödets anländande bjöd oss på varsin macaron vägde tungt på pluskontot, vi var beredda att förlåta det mesta, men – ledsen Hallwylska – minussidan fick tillskott av den långsamma servicen när vi väl skulle betala för dryck och de mackor vi hunnit bli sugna på under väntetiden. Att låta andra gå före med både beställning och betalning trots att vi stod och väntade och att sedan inte behärska kassaapparaten blev en starkt neddragande kombination för de här recensenterna.

MMCXXXIV Kafé Orion vid Odenplan

kafeorionUndrar hur länge Kafé Orion har legat på Norrtullsgatan 10, antingen är det nytt eller också har jag bara missat det. Det blev en tidig lunch med kollegan Salomon där i går, så tidig att vi fick välja mackor och annat från frukostmenyn. Stället satsar främst på kaffe, som jag inte dricker i någon större utsträckning, men det var lätt att uppskatta Lower East Side-stämningen hos miljön och klientelet – Mac-användarna, lattemorsan, den tilltufsade äldre mannen som kom in för att äta sina två på förhand beställda kokta ägg.

MDCC Högljudd kväll på Gildas

IMG_7676.JPG

Har man inga lediga kvällar får man boka in kompisfikor efter arbetskvällarnas slut, och stimmiga, brokiga och mysbelysta Gildas rum har öppet till 22. Jag och Jenny F berättade om respektives resor – jag har varit i England, Jenny i lite mer imponerande Alaska, Vancouver och Zürich – och planerade för Hongkong. Bland annat funderar vi på om vi ska ladda genom att se en Hongkong-film och om det finns någon utan kampsportsinslag.

Och så utbytte vi presenter. Jag hade med mig en påse Candy Kittens från Wells, Jenny Vancouver-producerat hallon- och rosmarinsalt och ett skrivhäfte från Vancouvers biblioteksbutik Bookmark (eller book’märk, som det skrivs), med en korsning mellan en räv och en tax på framsidan, iklädd basker och halsduk.

IMG_7679.JPG

MCCCXLII Kaffe på Sankt Paulsgatan

20131107-141041.jpg
Stället heter bara Kaffe, tror jag, och ligger på Sankt Paulsgatan 17. Jag har passerat många gånger, ofta efter stängning, men nu när jag hade lite tid efter ett ganska smärtsamt tandläkarbesök och tänkte belöna mig med caféfrukost före jobbet var det ett självklart val, fyra minuters promenad från nya arbetsplatsen.

Det var stimmigt till tusen, jag trängde mig fram till disken och undrade hur jag skulle få någon av de två herrarnas uppmärksamhet. Jag gastade min beställning över en stackars man som satt och läste tidningen och tog i samma veva upp plånboken och kortet jag tänkt betala med, men nej, sa han som höll på att fixa min varma choklad, de tog bara kontanter. ”Jaha, är det Götgatan man får gå till då?” frågade jag, som alltså behövde en bankomat. ”Nä, fika först, du!”

Sagt och gjort. Jag slog mig ner på en barstol, och för att smälta in bland de silvriga Mac-locken hivade jag i brist på annat fram båda mina iPhones. Mannen bakom disken gjorde stammisen som satt bredvid mig uppmärksam på att jag hade två mobiler. ”Hon har två, du kan ju be att få en!” Och till mig: ”Han har glömt sin hemma.” ”Vad bra! Jag kan ju ta din jobbmobil, så slipper du ha den, hö hö …” hakade stammisen på. Stämningen var påtagligt familjär, en efter en kom in och hälsade med ett ”god morgon!” och fick sin standardbeställning på fem röda.

Det kunde nästan inte bli mer som på film. Klart jag kommer att gå tillbaka.