MMCDLXIV På stan med Shiori

I går kväll var jag Stockholmsguide åt Shiori, en japansk litteraturstudent på ensamresa i Sverige och Finland. Hon hade kontaktat många på CouchSurfing och jag var tydligen en av de få som ens svarade. Hon kom direkt från Tokyo till Arlanda under eftermiddagen och det tog så lång tid att ta sig in till stan och hitta fram till vandrarhemmet, så när klockan var slagen och vi skulle träffas hade hon inte alls fått någon timmes andhämtning, som jag trodde, utan hade nyss checkat in. Men hon följde tappert med på en promenad genom Vasastan med Non Solo Bar på Rörstrandsgatan som mål. Eftersom det var oväntat varmt var det också ovanligt mycket folk i parkerna och på uteserveringarna, men med Shioris mått mätt var det så luftigt och tomt överallt. Medan vi åt pratade vi om ditt och datt så gott det gick på knackig engelska, bland annat om hennes studier i japansk litteratur, och jag var glad att jag kunde säga att jag hade läst den drygt hundraåriga klassikern Kokoro av Natsume Sōseki, en av få japanska böcker jag läst över huvud taget.

Hennes guidebok bekräftade bilden av japaners vurm för allt gulligt. Milda pasteller rakt igenom. Något annat än strikt svartvita Lonely Planet, för att inte tala om brokiga Första Klass Reseguider.

När vi hade ätit klart ville hon gå till Centralen och veta hur hon där kunde köpa SL-kort. Pedagogiskt nog låg hennes vandrarhem på vägen, Generator Hostel på Torsgatan, så vi gick förbi det, fortsatte till Centralen och ner till tunnelbanan, där jag pekade ut en lämplig Pressbyrå för kortköp och visade hur hon skulle ta sig genom spärrarna, och sedan gick vi tillbaka.

Jag hoppas att hon fick ett bra första intryck av Stockholm. I dag skulle hon se vaktavlösningen.

DCXXXVII Bekantskap på omvägar


En hjälpligt produktiv dag på Gamla stans bibliotek. Vår främsta prestation är nog att vi ordnat så att folianterna (bibliotekariska, betyder ”stora böcker”) om Stockholm kan stå upp istället för att ligga ner på en bortglömd hylla i en osorterad röra. I övrigt var målet att skapa en skylthylla mitt i Stockholmshyllan, ett helt tomt hyllplan för exponering av bokframsidor. Än har vi inte fått skyltställ, men just nu står böckerna av sig själva och balanserar. Med hjälp av exponeringen, tydligare sortering i hyllan, ett just nu yrvaket Twitter-konto och kommande Stockholmsprogram hoppas vi kunna väcka intresse för beståndet. Skenet bedrar ofta när det gäller sådan här litteratur – ett gammalt och slitet exemplar med dåligt vald omslagsbild och plastig biblioteksbindning kan ha ett hejdlöst spännande innehåll – så marknadsföringen är en utmaning.

Mitt i arbetet (som var ovanligt fysiskt krävande i dag, böcker är tunga) tog jag och kollegan Salomon en lite extra lång lunch, då vi åt på Café Stiernan med Mireia från Barcelona. Vägen till den här bekantskapen är lite ovanlig och ser ut som följer. Den trogna läsaren kan ha tagit del av ett par bloggposter i juni förra året, då jag berättade om hur en barcelonska tagit kontakt genom CouchSurfing, att jag blev ciceron på Söder på midsommardagen och ett par dagar senare visade henne Stadsbiblioteket och Sture bibliotek. När vi var på Sturebibblan och tittade runt bemannade Salomon där och vi växlade några ord, och inför att han under hösten skulle åka till Barcelona på studieresa med en annan kollega frågade han om jag trodde att Mireia kunde vara intresserad av att visa dem runt. Jag mailade henne, och hon sa att det hade hon gärna gjort, om hon inte skulle vara i Stockholm då, där hon numera hade, och fortfarande har, sin pojkvän. Under hennes Stockholmsvistelse i oktober bokade jag och hon in en lunch, och det råkade vara samma dag som Salomon skulle åka till Barcelona. På väg till flygplatsen hann han komma med och äta med Mireia och mig i närheten av Centralen.

Nu är Mireia alltså på besök i Stockholm igen och häromdagen bokade vi in en lunch den här torsdagen. Salomon och jag jobbar aldrig samtidigt på Gamla stans bibliotek, men just i dag var han på plats för att hjälpa till med bokflyttandet, så han hakade på, och så kom det sig att vi lunchade i samma konstellation ett halvår senare.

Och om drygt två veckor äter jag och Jenny F lunch med Mireia i Barcelona …

CXCVII På stan med barcelonska

På minuten en vecka efter att jag sammanstrålat med belgiske Manu vid Stadshuset träffade jag spanska Mireia på Il caffè på Södermannagatan, ytterligare en CouchSurfare som ville se Stockholm med en ortsbo. Vi gick igenom de obligatoriska presentationerna av oss själva över en enkel frukost, och hittade gemensamma intressen på en gång. Mireia jobbar på en butik i bokhandelskedjan Casa del Libro halva dagarna och frilansar som grafisk formgivare resten av tiden. Som bokälskare hade hon fått en stark känslomässig upplevelse, sa hon, när hon gick in på Stadsbiblioteket häromdagen och blev omringad av fulla bokhyllor i rotundan. Hon visste redan att jag var bibliotekarie, vilket står på min CouchSurfing-profil, och när jag sa att jag jobbat största delen av tiden på just Stadsbiblioteket blev hon helt till sig och visade entusiastiskt de bilder hon tog där.

Vi gick en runda på Söder, och Mireia sa att hon hört att det var en trendig stadsdel. Jag berättade om dess bakgrund som det fattiga området som med tiden blivit fashionabelt, dyrt och statusbohemiskt, och då sa hon att hon bodde i ett liknande område, och att hon varit med om själva förändringen. Responsen hos folk när hon säger var hon bor har förändrats dramatiskt på några år. Jag blev väldigt sugen på att återkomma till Barcelona med de här nya kunskaperna.

Vi gick genom Vitabergsparken och vidare upp på Fjällgatan, varifrån hon fick syn på Fotografiska, som hon kände igen efter att ha googlat på det. Eftersom hon var intresserad av att gå på museet och jag lätt kan slinka in med årskortet gick vi dit. Jag har aldrig sett så mycket folk där tidigare. Alla andra etablissemang i hela stan måste hålla midsommarstängt så att Fotografiska med sina generösa öppettider var enda stället att besöka. Men Mireia gillade det, och det var tur att vi inte hade planerat att fika, för cafékön var milslång.

Vi promenerade vidare genom Gamla stan och över till Kungsholmen innan vi skildes åt. Då hade vi kommit överens om att maila varandra våra bästa tips på grafiska romaner. Jag skickade min lista nyss och ser fram emot Mireias tips.

CLXXVII Stockholm är ett paradis


Hur man får ett uppfriskande nytt perspektiv på sin hemstad? Man tar en promenad med en belgare som var tjugonde meter utbrister att Stockholm är ett paradis. Genom mitt medlemskap i CouchSurfing har jag sovit över hos främmande människor (i Luxemburg och Bulgarien) och här hemma har jag tagit emot resenärer och visserligen inte erbjudit en soffa men däremot guidning i stan efter deras önskemål. Manu från Belgien ville gärna se vatten och grönska, så vi sågs vid Stadshuset och gick längs Norr Mälarstrand, med paus på en av bryggorna, och vidare längs med Rålis och bort till kajakuthyrningen. Han var lite paddlingssugen och tog telefonnumret. Längs vägen träffade vi Jenny H, och både för mig, Jenny och kajakuthyraren berättade Manu om hur han kollar upp möjligheterna att jobba i Sverige, för han vill så gärna flytta hit. Han är utbildad jurist och lärare i nederländska, och ingetdera är särskilt lätt att överföra till svenska förhållanden, men han har några olika idéer, för Sverige är hans drömland.


Vi höll långsamt tempo och allt runtomkring var fantastiskt – fina båtar, rent vatten, vacker natur, män som körde barnvagnar – jag skulle bara veta hur lyckosam jag var som fick bo i en sådan här stad! Och det vet jag ju.