I går kväll var jag Stockholmsguide åt Shiori, en japansk litteraturstudent på ensamresa i Sverige och Finland. Hon hade kontaktat många på CouchSurfing och jag var tydligen en av de få som ens svarade. Hon kom direkt från Tokyo till Arlanda under eftermiddagen och det tog så lång tid att ta sig in till stan och hitta fram till vandrarhemmet, så när klockan var slagen och vi skulle träffas hade hon inte alls fått någon timmes andhämtning, som jag trodde, utan hade nyss checkat in. Men hon följde tappert med på en promenad genom Vasastan med Non Solo Bar på Rörstrandsgatan som mål. Eftersom det var oväntat varmt var det också ovanligt mycket folk i parkerna och på uteserveringarna, men med Shioris mått mätt var det så luftigt och tomt överallt. Medan vi åt pratade vi om ditt och datt så gott det gick på knackig engelska, bland annat om hennes studier i japansk litteratur, och jag var glad att jag kunde säga att jag hade läst den drygt hundraåriga klassikern Kokoro av Natsume Sōseki, en av få japanska böcker jag läst över huvud taget.

Hennes guidebok bekräftade bilden av japaners vurm för allt gulligt. Milda pasteller rakt igenom. Något annat än strikt svartvita Lonely Planet, för att inte tala om brokiga Första Klass Reseguider.

När vi hade ätit klart ville hon gå till Centralen och veta hur hon där kunde köpa SL-kort. Pedagogiskt nog låg hennes vandrarhem på vägen, Generator Hostel på Torsgatan, så vi gick förbi det, fortsatte till Centralen och ner till tunnelbanan, där jag pekade ut en lämplig Pressbyrå för kortköp och visade hur hon skulle ta sig genom spärrarna, och sedan gick vi tillbaka.

Jag hoppas att hon fick ett bra första intryck av Stockholm. I dag skulle hon se vaktavlösningen.