I kväll drog jag på mig en av två nya Plezuro-klänningar – en som sitter som ett skinn – och hoppades att den inte skulle strama alltför mycket efter en middag med varmrätt och dessert på Berns Bistro. Min gamla hemgrupps- och kyrkvän Ida, som flyttat tillbaka till Småland, var på besök i Stockholm tillsammans med Fredrik – en mycket trevlig men stockholmsskeptisk smålänning – och planen var att återuppleva Berns Asiatiska som under Idas stockholmstid, men där var det fullt. Bistron var ett helt okej alternativ, vi fick god mat, och det var nog något lättare att prata, särskilt som vi satt längst ut i spetsen av den smala lokalen och borden intill snart tömdes och förblev tomma. Eftersom jag inte hade träffat Fredrik förut blev det mycket presentationsprat, samtidigt som både jag och Ida försökte sälja in Stockholm som en inte alltför farlig, alltför stressig, alltför arrogant stad.
Det var lång kö utanför Asiatiska och försöket att prata sig in genom en annan dörr bara för att svepa med blicken över lokalen misslyckades. Nästa gång ska vi boka bord därinne i god tid, och tajma in restaurangbesöket till en tidpunkt då Sofia inte är på rundresa i USA. Det var hur som helst hemskt roligt att träffa Ida. Jag gillar att hala tillbaka personer som försvunnit ur ens omedelbara närhet.
Theomis 