MCDXXX Modern Seinfeld

ModernSeinfeld
Följer du Modern Seinfeld på Twitter? Ett helt fantastiskt konto för oss som vägrar acceptera att Seinfeld-eran tog slut.

Men att lägga ner serien var en nödvändighet, säger Jerry Seinfeld i ett avsnitt av Comedians in Cars Getting Coffee: ”We didn’t want to do Kramer’s 50th birthday party.”

Okej då, säger jag, och ser istället om ett par klassiska avsnitt för tjugonde gången.

MCCCLXXVI 10 december 2013

20131211-004944.jpg
Några nedslag från i dag.

1. Det var ovanligt svårt att välja mellan flera goda lunchalternativ på Kafé Ryssgården på Stadsmuseet. Allt med potatisgratäng brukar få förtur, men jag valde den här gången bort fläskkarrén och tog boeuf bourguignon som serverades med potatis- och jordärtskockspuré. På salladsbordet fanns en ny dressing, den decembermässiga kanel- och lingondressingen.

2. Min nyfunna väg hem går via Pustegränd.

3. På bron mellan Södermalm och Riddarholmen mötte jag tre spansktalande turister som skulle till Gamla stan men var på väg åt helt fel håll. Jag bad dem följa med mig, så att jag kunde visa tunnelbanegången som leder rätt. På vägen passade jag på att peka ut Stadshuset och nämna att Nobeldagen var just i dag, men deras engelska verkade tyvärr inte räcka till för den informationen. Men de var glada när vi skildes åt och jag fortsatte just mot Stadshuset, som var omgärdat av massor av brinnande marschaller.

4. Hemmakväll framför SVT:s Nobelfestsändning. Så obeskrivligt skönt! Hemmakvällar är sällsynta i sig och att Nobelfesten prickas in är närapå unikt. I sändningen nämnde Jessika Gedin, en av de fyra programledarna, hashtagen #svtnobel för den som ville twittra, och jag skrev ett fåtal tweets. Två personer hakade på en av mina kommentarer och vi hade en kort, spontan gruppdiskussion om vem som egentligen sätter sig ner allra först vid middagens början. Är det kungens bordsdam?

DVII Twittrare – vi kan bättre än så här

Genvägen till att känna sig duktig är, som alla vet, att peka på andras svagheter. Att det ger dåliga vibbar och tråkiga konsekvenser i längden är inte svårt att räkna ut, men den insikten sitter inte på samma omedelbara plats i hjärnan som benägenheten att fnysa ur sig kritik som ska visa omvärlden att vi minsann ställer höga krav, genomskådar våra medmänniskors prestationsförsök, alltid har sett någon annan – kanske vi själva – åstadkomma något bättre.

En klassisk arena för fnysningar är kultursidornas recensioner. Vilken recensent med någon som helst självaktning skulle säga att det mesta han eller hon sett och hört och läst är rätt bra? Nej, den som vill framstå som kännare är alltid också felfinnare.

Och numera är vi alla recensenter, av allt. Ja, jag pratar om sociala medier, alla forum vi har att fylla med våra personliga åsikter, som den här bloggen och tidningssajternas kommentarsfält och Facebook och Twitter. Men medan tonen i mitt Facebook-flöde (där kompiskommunikation står i fokus) ofta är sympatiskt positiv är stämningen i Twitter-flödet (med mycket större och bättre informationstäthet) inte sällan cynisk, bitsk, hånfull.

Efter att ha sett första delen av SVT:s stora dokumentärsatsning Vasa 1628 i går kollade jag vad den twittrande TV-publiken hade att säga om saken. Det var nedslående läsning. På varje positivt tillrop fanns det tio eller femton avmätta kommentarer om dåliga datoranimeringar eller direkt elaka, meningslösa påhopp om allt möjligt.

Så hörni, upphovsmän och -kvinnor till kritiken – vad är syftet? Vilka tror ni läser? Vilka reaktioner är ni ute efter hos läsarna? När kommentarerna når några av personerna som varit delaktiga i produktionen – för det gör de – vad är det ni vill förmedla? Och i längden åstadkomma? Eftersom ni såg dokumentären måste ni ha något slags intresse för historien om Vasa. Är det helt säkert att det främsta intrycket dokumentären gjorde på er var att den visade upp dålig grafik och lika dåliga skådespelarinsatser? Det må väl vara hänt att man inte gillade grafiken eller skådespelarna, men var det i så fall ingen som intresserade sig för hur historien var berättad, perspektiven, sammanhanget, den entusiasm som otvivelaktigt ligger bakom skapandet av filmen?

Som sociala medier-ivrare och -försvarare blir jag beklämd och frustrerad när potentialen går så totalt förlorad. Varför vill vi hellre ha forum för förolämpningar än intressanta samtal?

CDXXX Skotska författare – och mig – emellan

Oj. Påkommen.

FitzHelen Helen FitzGerald
Hey @writerkcampbell – our twitter conversation yesterday is in a blog! We need to be careful… theomis.com/tag/forfattare/

writerkcampbell Karen Campbell
@FitzHelen But we’re so boring…

FitzHelen Helen FitzGerald
@writerkcampbell I am, you know. Never even killed anyone.

theomis Sandra Sporrenstrand
@FitzHelen @writerkcampbell I hope you don’t mind! It was hilarious! : )

FitzHelen Helen FitzGerald
Not at all @theomis! Just feel pressure to be more interesting on twitter now, hey @writerkcampbell?

theomis Sandra Sporrenstrand
@FitzHelen @writerkcampbell Just keep tweeting and us fans of Glaswegian writers will be happy. : )

FitzHelen Helen FitzGerald
Will do! @theomis @writerkcampbell

writerkcampbell Karen Campbell
@theomis Not at all! Flattered u thought our mad witterings were interesting! And, if my husband does axe me – there’s now plenty evidence!

Helen, Karen, if you see this: Thank you for amusing us with your mad witterings, and don’t worry, I won’t keep pasting your tweets into my blog. (I think.)