Det här, röd pappersduk och stora mängder traditionella (men ej hemlagade) sötsaker, är vad jag med sköna julvibbar ser framför mig när jag tänker på Korskyrkans julluncher för hemlösa. I år hade vi 50 volontärer. Nej, det är inte en felskrivning. Och 274 gäster räknades i dörren. Det var ohyggligt trångt, men jag tror att de flesta var nöjda med mat och stämning. Före lunchserveringen var det andakt för de gäster som ville i vanlig ordning, två timmar in i lunchen var det ett luciatåg, som jag missade, och det fanns också en plats att gå till för den som ville ha förbön. Tillsammans med den omfattande klädutdelningen – plagg skänkta av församlingsmedlemmar, vänner och bekanta till församlingsmedlemmar, som mina kolleger, och förbipasserande främlingar – kunde vi alltså erbjuda både näring och värme för både kropp och själ.

Om det någon gång behövts volontärsamordning så var det under de här timmarna och Jenny H bar ansvaret. Vi har inte pratats vid efter lunchen, men i ett sms har hon sagt att antalet arbetsuppgifter var välsignat – alla behövdes. Vår farhåga var annars att vi den här gången skulle drabbas av överbelastningens motsats, nämligen volontärer som inte skulle känna sig behövda, men så verkar det inte ha blivit, och som nöjdhetstecken har två anmälningar redan ramlat in till februarilunchen, båda från volontärer som är nya hos oss.