MCDXI God jul av Jonas Karlsson

God_jul_Jonas_KarlssonJag gillar Jonas Karlssons berättelser, fulla av vardagsabsurditeter, inte i samma humorgenre som Seinfeldska avklädande iakttagelser (”it’s funny because it’s true”), men heller inte helt och hållet i det bisarra facket. Bara snäppet över realism.

God jul, den första Jonas Karlsson-berättelse som närmar sig romanlängd, utspelar sig på ett namnlöst kommunkontor (men vi vet att kommunens slogan är ”Landsbygd i samverkan”). Där, i ett mötesrum på HR-avdelningen, kläcks idén att adventsljusstakar ska ställas i fönstren på det stora kommunhuset i december och bilda bokstäverna ”GOD JUL”, en fin och kostnadseffektiv julhälsning till invånarna. Men det blir fel, precis allt blir fel. Initiativtagargruppen visar upp exempel efter exempel på bristande förståelse för gängse mänskligt beteende, och den trevliga överraskningen övergår från en övning i samarbete till ett maktfullkomligt påbud som genomdrivs under hot och tvång.

Ljusstaksprojektet beskrivs ur Fridas perspektiv, den unga, försynta medarbetaren, som inte precis är den neutrala iakttagare som man först kan tro att hon är. Här finns nämligen ingen ”straight man”, Jonas Karlsson jobbar inte så. Jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller inte. Man får vara sin egen ”straight man” och försöka hålla rätt perspektiv, till exempel notera små detaljer som visar att de skildrade galningarna faktiskt ska föreställa helt vanliga kommunanställda. Läsglasögon sätts på, en mobiltelefon pressas ner i en lite för smal bröstficka på skjortan.

Berättelsen hade vunnit på att skäras ner till novellformat, både för att det hade blivit en tätare historia och för att den, i min smak, hinner bli lite för knäpp för att plocka igenkänningspoäng rakt igenom, men man är förhoppningsvis tillräckligt nyfiken på upplösningen för att hänga med till berättelsens allra sista vändpunkt, då galenskapen verkligen släpps lös, utan avsteg från kommunens, särdeles fritt tolkade, regelbok.

Jag läser i Maria Küchens recension i Sydsvenskan att hon tolkat God jul närapå genomgående tvärtom. Hon ser den som en hyllning till demokratin, där krångel vid beslutsfattande är priset för att alla ska få vara med, istället för att en despot till chef enkelt ser till att varje adventsljusstake hamnar i rätt fönster, men berättelsen är lite för humoristisk, anser hon, för att debattinlägget ska framträda ordentligt.

I mina ögon är det här istället en tillskruvad verklighet, där det möjligen finns en demokratisk önskan och välvilja någonstans precis i början, men där usel kommunikationsförmåga och ett sjukligt bevakande av egna positioner får härja fritt både under och ovanför ytan, polerat med kommunhusfloskler om lyssnande och samverkan. Man måste bara skratta.

Dessutom, skriver Maria Küchen, är det ett smart men riktigt billigt försäljningstrick att kalla en höstutgiven bok ”God jul” och pynta den med en julklappspapperslik framsida, medan jag ser det som halvdumt att göra boken till en så säsongsbetonad produkt, som butikerna kanske inte så gärna skyltar med så snart mellandagsrean är över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s