MDCCLXXXIX Sanna på Cirkus

Om man helt apropå erbjuds fribiljetter av pianisten på Sanna Nielsens julkonsertturné, på grund av osålda platser när konserten skulle hållas på Cirkus här i stan, så tackar man ju ja om man kan. Det var med kort varsel, men jag fick med mig Jenny F och skulle alldeles precis hinna med min sedan länge bokade tid hos frisören mellan jobb och konsert.

Sarah Dawn Finer bjöd ju på en riktig kvalitetskonsert förra veckan, men med tanke på dess ganska tråkiga perspektiv på julfirande var Sannas konsert ett kraftfullt motgift. Där fanns det inga gränser på julälskandet. Finstämda julsånger, hejiga julsånger och så lite Melodifestival som kristyren på pepparkakan.

Chriss på Salong Novo trodde inte alls att det skulle bli något problem att bli klar i tid till konserten, från Riddargatan skulle jag bara gå ner till Strandvägen och ta spårvagnen några hållplatser, och det blev till och med god marginal till styling. Jag bad om något glammigt som passar en julkonsert, Chriss fönade upp volymen så att jag såg ut som ett lockigt lejon och det slutade med en avancerad uppsättning med mängder av nålar och spray. Jag var helnöjd och svassade runt på Cirkus som om jag aldrig såg ut på något annat sätt än med stora vågor över hela huvudet.

MDCCLXXXVIII Litterärt lunchrum

I dag har Östermalmsenheten varit på studiebesök på Kungliga biblioteket. Jag uppfattar det fortfarande, efter ett antal studie- och privata besök, som ganska hemlighetsfullt. Trots alla beskrivningar och förklaringar. Det är en egen värld.

Det var ju trevligt med bokhyllesofforna i det här lunchrummet, men det måste bara finnas ett till, minst, med mer mahogny. Där vi inte får komma in.

MDCCLXXXVII Gratis Frapino

I sammanfattning:

”Hej Espresso House appsupport! Jag fick just ett erbjudande om en gratis Frapino vid registrering av betalkort i appen, men efter registreringen var erbjudandet borta.”

”Det erbjudandet har gått ut.”

”Det var konstigt, eftersom jag registrerade mitt kort sekunderna efter att erbjudandet dök upp på mobilskärmen.”

”Förresten, erbjudandet har inte gått ut. Här kommer en Frapino!”

Det händer att jag väljer att bråka och det händer att det ger resultat.

Mmm, choklad och kanel.

MDCCLXXXVI Christmas is Coming

En av mina favoritsysselsättningar så här års (okej, lite när som helst) är att scanna av Spotifys utbud av julmusik. Häromdagen hittade jag ”A Christmas Together”, julsånger med Mupparna och John Denver från 1979, senare med i en ”Christmas special” på TV med desamma, som vi lär ha inspelad på video. Det är nog väldigt länge sedan jag såg den, men låtarna finns trots allt någonstans långt in i hjärnan.

När jag såg skivan antog jag att den måste vara väldigt obskyr och bortglömd vid det här laget, men nu har jag läst på Muppet Wiki att den har blivit återutgiven flera gånger de senaste åren, till exempel av Urban Outfitters, som 2011 erbjöd ”A Christmas Together” som LP i Kermit-grön vinyl.

Den i särklass mest medryckande sången, om man frågar mig, är ”Christmas is Coming”, sjungen i kanon av Miss Piggy, Scooter, Gonzo och Kermits brorson Robin. När jag nu återupptäckt den kunde jag inte låta bli att lyssna på den om och om igen och började fundera på vad det egentligen var för sång. Var den skriven för Mupparna eller, mer troligt med tanke på texten, en äldre visa? Jodå, Wikipedia talade om att det här var ”a nursery rhyme and American Christmas carol” (vilket låter lite konstigt, eftersom det förekommer brittiska pengar i den), men jag hade inget minne av att ha hört den i något annat sammanhang.

Vid halv fyra i går eftermiddag stod jag, brorsan och svägerskan på andra galleriet i rotundan på Stadsbiblioteket och såg det traditionella luciatåget. Sankta Lucia, Jul, jul, strålande jul, Bereden väg för Herran, en Staffan-variant, de bästa bitarna var med. Och så brukar de ibland slänga in en låt på engelska, som jag aldrig tycker passar in riktigt, som White Christmas eller till och med Jingle Bells. Den här gången? Christmas is Coming! Jag trodde inte mina öron. Något calypso-sväng som på Mupparna-skivan var det förstås inte, men det var samma sång.

Så här tycker jag att den ska låta:

MDCCLXXXV Fem och en halv gäst per volontär

Det här, röd pappersduk och stora mängder traditionella (men ej hemlagade) sötsaker, är vad jag med sköna julvibbar ser framför mig när jag tänker på Korskyrkans julluncher för hemlösa. I år hade vi 50 volontärer. Nej, det är inte en felskrivning. Och 274 gäster räknades i dörren. Det var ohyggligt trångt, men jag tror att de flesta var nöjda med mat och stämning. Före lunchserveringen var det andakt för de gäster som ville i vanlig ordning, två timmar in i lunchen var det ett luciatåg, som jag missade, och det fanns också en plats att gå till för den som ville ha förbön. Tillsammans med den omfattande klädutdelningen – plagg skänkta av församlingsmedlemmar, vänner och bekanta till församlingsmedlemmar, som mina kolleger, och förbipasserande främlingar – kunde vi alltså erbjuda både näring och värme för både kropp och själ.

Om det någon gång behövts volontärsamordning så var det under de här timmarna och Jenny H bar ansvaret. Vi har inte pratats vid efter lunchen, men i ett sms har hon sagt att antalet arbetsuppgifter var välsignat – alla behövdes. Vår farhåga var annars att vi den här gången skulle drabbas av överbelastningens motsats, nämligen volontärer som inte skulle känna sig behövda, men så verkar det inte ha blivit, och som nöjdhetstecken har två anmälningar redan ramlat in till februarilunchen, båda från volontärer som är nya hos oss.

MDCCLXXXIV Vinterland på Rival

”Vinterland” med Sarah Dawn Finer, skiva och turné. Åsa, Sofia och jag satt på balkongen på Rival i kväll och lyssnade på kvalitetsmusik i två timmar.

Minus: Sarah Dawn Finer pratade om att hon gillar de moderna julsångerna som handlar om hur jobbig julen kan vara och kommenterade att den som säger sig ha idylliska minnen från sin barndoms jular antingen ”ljuger eller använder mycket knark”. Jag älskade julen när jag var liten och jag älskar julen i dag. Förhoppningsvis är jag inte alldeles ensam om det. Personligen gillar jag julkonserter med äldre och/eller nyare julmusik med lite gladare budskap. Varför inte julens ursprungliga, det gladaste av alla? Men man är fri att uppskatta vilka tongångar man vill, bildligt och bokstavligt, och det här var trots allt inte en traditionell julkonsert.

Plus: Vilken röst. Och vilken samling proffs på scenen. Och när vi fick höra historien om hur Sarah blev SVT:s julvärd var även mellanpratet väl värt biljettpriset. Åsa på min högra sida skrattade så hon grät.

MDCCLXXXIII Biblioteksboken är inte din egen, det vet du

Snälla söta student. Jag förstår att det är frestande att anteckna, göra hundöron och sätta små klisterlappar i kurslitteratur, men jag garanterar att du i längden får bättre biblioteksservice om böckerna hålls snygga och personalen får lägga tid på annat än hundöreuträtning.

MDCCLXXXII De åt kronhjort, jag åt ost

Tomme de Basque: Helt okej ny bekantskap, lite syrligare än den utlovade hasselnötigheten.

Gruyère, grottlagrad 18 månader: Suverän! Härligt nötig.

Purple Vintage, cheddar, lagrad 14 månader: Mums! Lagom pikant, inte så där svidande.

Mönster, Jürss Mejeri: Trevligt mjuk konsistens, men för syrlig i min smak.

På väg till jobbet tog jag mig till den närmaste av stans två Cajsa Warg-butiker, den vid S:t Eriksplan, för att äntligen utnyttja presentkortet från julen 2013, som jag ”sparat till ett speciellt tillfälle”. Det räckte nästan precis till fyra ostar och lunch för dagen. Efter jobbet, den tid som inte ägnades åt kvällens hemgruppsträff hemma hos mig och ett långt telefonsamtal om lördagens jullunch för hemlösa, har jag suttit klistrad vid Nobelfestligheterna, studerat mat, klänningar, smycken och pristagarnas bedrifter och ätit ost.

MDCCLXXXI Americanah-cirkel avklarad

Nästan femhundra sidor om hur det är att vara afrikan utanför Afrika och nästan omöjligt att tröttna på vägen. (Men läser man dygnets alla timmar inför cirkelledning kan man hålla sig vaken med kinesiska riskakor.)

Tråkigt nog har kyrkan och kyrkans män och kvinnor samma onyanserade roller i Americanah som i den förra Adichie-boken jag läste, Lila hibiskus – en kristen är antingen en riktigt vidrig hycklare eller harmlös men lättledd, ointelligent och gärna smått galen – men bortsett från det temat köpte jag allt. Det är bara en enda författares iakttagelser kring hudfärg och ursprung, och dessutom en roman och inte en debattbok, men så oerhört många aspekter hon får in, politiskt, moraliskt, historiskt. När jag läser om livet som nigerian i USA får jag samma känsla som när jag läser Jhumpa Lahiri-noveller om att leva som indier i USA – jag har levt som svensk i USA en begränsad tid och vet att jag inte kommer i närheten av minsta chans till insikt i de immigrationsrelaterade svårigheter som beskrivs, och ändå upplever jag att jag förstår precis. Till en extremt liten del på grund av erfarenheter och till en extremt stor del på grund av skickligt litterärt hantverk.

Cirkeldeltagarna på Sturebibblan gav alla ett gott omdöme och jag tipsade om att huvudpersonen, bloggaren Ifemelu, går att följa på americanahblog.com. Meta så det förslår.

MDCCLXXX Julgodisprovning 2

Det var det, andra och sista julgodisbjudningen, den här gången med måttliga nio gäster. Alla fick plats, sittplats till och med, och själv hade jag tid att prata flera minuter med de flesta.

Mot slutet var vi bara fem, alla med kyrklig anknytning. Vi avrundade med bön.

Theomis

Gläds åt det som varit, hoppas på det som kommer. Nuet är försumbart.