På spåret-kväll med vår värdinnas båda katter och getosten Midnight Moon med diverse tillbehör. Svårt att bryta upp när man har ett spinnande bylte i knät.
MDCCCIV Red Rooster
Den här dagen avslutades i Harlem, på Marcus Samuelsson-restaurangen Red Rooster, som serverar soulfood med svenska inslag. Själv åt jag Helga’s meatballs och hörde servitrisen beskriva Jansson’s temptation för paret intill.
MDCCCIII Bara i Amerika
MDCCCII Swing 46
MDCCCI Arlanda, Terminal 5
MDCCC Sture äter pepparkaka
MDCCXCIX The Great Northern Brotherhood of Canadian Cartoonists
Den som redan från början är intresserad av kanadensiska tecknade serier genom tiderna kan nog läsa The G. N. B. Double C (The Great Northern Brotherhood of Canadian Cartoonists) av den levande legenden Seth med stor insikt och behållning. Vi vars kunskap är begränsad (till ett par nu verksamma kanadensiska serietecknare, som Seth) kan läsa den med behållning, men utan att ha en aning om vilka delar som stämmer, vilka som är påhittade och vilka som är överdrivna. En jagperson, misstänkt lik Seth, berättar om seriesällskapet The G. N. B. Double C, dess forna glansdagar under 1900-talets mitt, vilka de framträdande medlemmarna var, vilka seriefigurer de tecknade och vilka verk som ingår i sällskapets enorma arkiv. Mot slutet erkänner berättaren att han bättrat på historien en del, att sällskapet inte är så stort som han påstått och att glansdagarna aldrig riktigt var så glänsande.
En och annan av seriehjältarna som porträtteras verkar ha funnits, men de flesta lär springa ur Seths fantasi, eller vara varianter eller ihopblandningar av seriefigurer ur den den verkliga kanadensiska seriehistorien.
För Seth är det här ett naturligt område att redogöra för och fantisera kring. För en svensk, lagom serieintresserad person är läsningen av The G. N. B. Double C en skönt spejsad och nördig djupdykning i okända vatten.
MDCXCVIII Julen är stulen
Hem till mina föräldrar kommer jag själv och diverse släktingar och familjemedlemmar under juldagarna, men riktig jul är det inte förrän brorsan, svägerskan och brorsbarnen är på plats. Och de har fått magsjuka och stannar hemma i Örebro. Vi skjuter härmed upp julen, packar undan julklappar, julstrumpor och grillmarshmallows och tröstar oss med några amerikanska Reindeer Treats.
MDCCXCVII Min första och hittills enda Mallis-semester, sommaren 1978
MDCCXCVI Julafton 2014
Julfrukost. Varm choklad och lyxyoghurt.
Hämta beställd tårta i Tumba centrum.
Mamma, influerad av USA-resan, önskade en maxat pyntad gran. Jag klädde den i går. (Men till skillnad från på amerikanska julgranar syns fortfarande grenarna.)
Pappa blev ombedd att förtända ljus, så att vekarna skulle vara lättända senare, och placera ut ljusen i lyktorna. De där senare momenten glömde han. Ljusen stod på rad och brann på köksbänken.
Fint på uteplatsen.
Tårta från Spaaks konditori, mormors hjortronsylt till glassen.
Bibelappen påminner. Felstavat, men det är okej.
Moster Sofie med familj kom på julbord och vidare firande, inklusive besök av tomten. Sjuåriga Robin lämnade tomten i hallen och rusade runt i huset och letade efter sin plötsligt försvunna pappa. Han hittade honom inte.
Och senare på kvällen – snöfall över Storvreten! Inte mycket, men tillräckligt för att det lilla frostlagret över grannskapet skulle bli ordentligt vitt.


















