Kategoriarkiv: Bild

MMCXXXIX Sardin, Cantina Real, Strandvägen 1

Det var ingen medveten plan att lönen som kom i måndags skulle partajas upp redan första veckan, men ibland flockas utemiddagarna med vänner i kalendern.

Häromsistens hörde AnnCharlotte av sig, föräldraledig sedan kanske ett och ett halvt år. Hon ville gärna träffa mig och Salomon och prata om hur vi ska jobba på och med Sturebibblan framöver och det gick ovanligt snabbt och lätt att hitta både ett datum att ses och en plats att ses på. Så i tisdags kväll satt vi och tryckte i oss tapas på Sardin – servitrisen gjorde klart att vi hade beställt tillräckligt många rätter för att bli mätta och försvann från bordet innan vi funderat klart på eventuella tillbehör som bröd eller oliver. Mätta blev vi och vi pratade så mycket och länge att samma servitris en stund senare uttryckligen sa – fast med ett leende – att nu fick betänketiden angående dessert minsann vara slut. Det var otroligt kul att ses. Vilken förmån att få ha så genomtrevliga kolleger.

Dagen efter sågs Jenny H, Jenny F, Mireia, Sofia och jag efter att under lång, lång tid förhandlat om datum. Det blev Cantina Real, nära Bergsunds strand, där servitrisen istället tyckte att vi beställde lite snålt, rekommendationen är två eller tre rätter per person. Men vi blev nöjda i slutänden, beställde både egna rätter och saker att dela från den latinamerikanskt inspirerade menyn. Ett färgstarkt och trivsamt ställe, nytt för mig. Snart åker Mireia till Costa Rica på någon månad, så det var roligt att hinna ses.

Slutligen blev det Strandvägen 1 och ”Sköna söndag” i kväll. Eftersom lokalen är uppdelad så att man kan sitta i närheten av bandet som spelar på söndagskvällarna eller vara ganska avskärmad ifrån det i en annan del av restaurangen hade jag mailat och särskilt bett om ett bord nära musiken. Jag var först på plats av alla i sällskapet och när jag sa mitt namn fick jag av någon anledning ändå veta att ”ni får två alternativ, vi har livemusik här i kväll …” ”Det är därför vi är här!” sa jag och blev genast ledd till ett bord mitt framför bandet, vi kunde omöjligt sitta närmare. Vi var fem personer som faktiskt kunde prata med varandra mellan de två seten, eftersom den musik som slogs på i högtalarna då för en gångs skull höll en måttlig nivå, många pluspoäng på det. Under tiden JB Quartet och kvällens gäst Thyra spelade blev man halvdöv, men det var det värt! På ”Sköna söndag” kan man räkna med bra låtar och bra sväng.

MMCXXXVIII Winter forest

Screen Shot 2015-11-01 at 17.02.43 PM

(Nu har jag lovat att skriva om ”pyssel och annat inför julen”, så det är lika bra att sätta igång, det är ju trots allt november, den första julmånaden för somliga, den fjärde för mig. Inläggen kommer att taggas ”Inför julen”.)

När jag träffade svägerskan i förrgår påminde hon om att vi i julas kom överens om ett julklappsinslagningstema för julen 2015, nämligen ”winter forest” (fråga mig inte varför vi tog det på engelska). Det var bara en tidsfråga innan den här jul- och julklappstokiga familjen skulle ta steget. En bildgoogling på orden ger vackra vyer som ovan (jag tror visserligen att en är en mindre stämningsfull krigsscen), men tolkningen kan göras ganska bred, har vi sagt. Jag tänker:

– snöflingor, snöflingsmönster
– glitter
– barr
– träd-, gren- och trämönster
– stenar
– mossa
– skidor, kälkar
– skogsdjur

Skaffa julklappspapper med rätt sorts bilder, klippa silhuetter, klistra på äkta skogsmaterial? Återstår att se.

MMCXXXVII English Rose och Afternoon Tea

Den här dagen har präglats av Vasastans historia, som jag inte vet särskilt mycket om utan behöver studera från grunden inför torsdagens föredrag. För att hålla mig vaken sätter jag i mig kopp efter kopp med Whittard-te, växelvis English Rose och Afternoon Tea. Brorsan med fru var i London nyligen och jag hade beställt ett inköp av Afternoon Tea, men när de var i butiken och hörde av sig till mig för att fråga vad sorten hette kom jag inte ihåg det, jag mindes bara att det enligt bilden på hemsidan var rosblad i teet. De tittade då efter roste och hittade English Rose. Nej, det var inte det, svarade jag, men när jag nu hade fått nys om den sorten ville jag ha den också. Så i går, när vi sågs hos föräldrarna, fick jag båda sorterna, i pyramidpåsar, som önskat. Den som inte tycker om alltför parfymiga teer skulle nog tycka att rosteet är outhärdligt – jag älskar det. Och Afternoon Tea har – för mig – lagom stark bergamottsmak. Just nu experimenterar jag med en blandning av dem båda medan jag läser om Observatoriekullen och Vasastans tidigare akademiska kvarter.

MMCXXXV Ny utställning på Sturebibblan

”Det kommer nog inte så många”, trodde Britta Grassman när det var dags för hennes vernissage under Sturebibblans sista öppettimme, och det gjorde det väl inte i jämförelse med hur det har varit tidigare, fem eller sex vänner och bekanta till Britta dök upp den här gången, men den lilla tillställningen var ändå väldigt trivsam (om jag får säga det själv i min enkla roll som arrangör) och började på ett kul sätt. En fransk kvinna kom förbi och kommenterade målningarna och det visade sig att hon jobbade som konservator på Nationalmuseum. Hon och Britta började prata om olika typer av färg, bland annat äggoljetempera och dess olika beståndsdelar, och det hela ledde till ett samtal om da Vincis Nattvarden, där färgen tydligen inte är av rätt sort för att hålla sig fast på underlaget, vilket gör målningen svår att hålla i gott skick. ”Inte ens en mästare lyckas varje gång”, sa konservatorn.

Som vanligt stod biblioteket för enkla förfriskningar. Ciderflaskan hade blivit över från något tidigare tillfälle, de salta pinnarna likaså, Ramlösan kompletterade jag med, rosorna köpte jag till mig själv för en billig peng nere på T-Jarlen och lät stå framme under kvällen och chokladen kom ur två olika paket som låg inne i arbetsrummet. Det ena hade en besökare gett till min kollega Ludmila häromveckan. Bibliotekets två PressDisplay-skärmar, där man kan läsa tidningar från hela världen, har numera skärmsläckare och besökaren trodde att de var trasiga. ”Nej då, det är bara att röra musen lite så kommer de igång”, sa Ludmila, men han trodde henne inte av någon anledning, så hon följde med och visade. Att detta funkade tyckte besökaren var så mirakulöst att han senare kom tillbaka med choklad. Den andra chokladkakan kom från Situation Sthlm-försäljaren som står posterad i tunnelbanegången nedanför bibblan under kvällarna, för att ”han är trött på all choklad han får”, som det stod på post-it-lappen skriven av vilken kollega det nu var som tog emot den.

Britta Grassmans målningar pryder Sture bibliotek till 22 november.

MMCXXXIV Kafé Orion vid Odenplan

kafeorionUndrar hur länge Kafé Orion har legat på Norrtullsgatan 10, antingen är det nytt eller också har jag bara missat det. Det blev en tidig lunch med kollegan Salomon där i går, så tidig att vi fick välja mackor och annat från frukostmenyn. Stället satsar främst på kaffe, som jag inte dricker i någon större utsträckning, men det var lätt att uppskatta Lower East Side-stämningen hos miljön och klientelet – Mac-användarna, lattemorsan, den tilltufsade äldre mannen som kom in för att äta sina två på förhand beställda kokta ägg.

MMCXXXIII Adjö Kungsgatan, det var ett trevligt år

FullSizeRender-2

Tänk att årets Stockholm läser-satsning är över, i alla fall på så sätt att det sista biblioteksevenemanget kring Ivar Lo-Johanssons Kungsgatan har ägt rum. I söndags inföll Uppsala-Ericas årliga stockholmsbesök, och jag hade föreslagit den dagen just för att finalevenemanget skulle gå av stapeln då, nämligen visning av filmversionen av romanen i rotundan på Stadsbiblioteket. Så mellan gudstjänst i Korskyrkan (som jag pratat en massa om och Erica inte tidigare varit i) och parkpromenad satt vi bland alla andra tanter framför duken där den svartvita filmen från 1943 visades. Programmet presenterades av Helena – det kändes fel att se Helena på scenen och själv sitta i publiken, som att jag borde greppa en mikrofon och göra min del av jobbet – och innan filmen sattes igång höll Mikaela Kindblom, som skrivit boken Våra drömmars stad – Stockholm i filmen, en kort presentation. Efter att ha läst recensioner av filmen som varit mestadels negativa och haft invändningar mot hur filmen blivit en tråkig moralkaka i förhållande till boken gillade jag att höra ett annat perspektiv från Mikaela Kindblom, nämligen att det visserligen handlar om unga kvinnor som hamnat snett och som – åtminstone de flesta – råkar illa ut, men framför allt är det en berättelse om empati.

Filmen Kungsgatan finns på dvd, Stockholms stadsbibliotek har ett antal exemplar att låna ut alldeles gratis, och ändå – smälls det upp en duk på bibblan och samma film visas där drar det full rotunda. Vi människor älskar tydligen att se film med en stor grupp främlingar.

MMCXXXII Scannern verkar fungera

Market Day

Scanningen på biblioteken, som besökarna kan göra gratis, har drabbats av ett märkligt fel på sista tiden. Tanken är att filerna, pdf eller jpg, skickas till en inknappad mailadress och kommer som bilagor, och det har funkat för det mesta, men ibland, helt slumpmässigt vad det verkar, har det istället kommit ett långt mail med siffror och bokstäver huller om buller och utan bilagor. Jag kan nu glädja stockholmarna med beskedet att felet tycks vara åtgärdat. I fredags genomfördes  en ”uppdatering i en säkerhetspatch” – nej, jag har ingen aning om vad det betyder och det förväntade sig säkert inte Tina på Volvo Information Technology att jag skulle, men jag blev ombedd att testscanna på Sturebibblan under eftermiddagen i dag, och då gick det som smort. När jag nu skulle scanna dokument efter dokument kunde jag ju passa på att välja något jag gillar, så jag la olika uppslag av den snygga serieboken Market Day av James Sturm på glaset. Bilden ovan är ett urklipp.

MMCXXXI Höstbestyr

I går var det dags för den årliga nedgrävningen av balkongträden bakom föräldrarnas koreanska gran. Det ena lilla trädet hade hunnit tappa alla blad, bara de svarta bären satt kvar, men jag sörjer förlusten av det rödbladiga trädet, perukbusken, som har synts genom fönstret här hemma. Hittills har jag inte tagit mig i kragen ett enda år och gjort vinterfint på balkongen när sommarväxterna gjort sitt. Är 2015 året då det ska ske? Spänningen är olidlig.

Historien om min TV-bänk fick för övrigt sitt slut strax före busknedgrävningen. För inte hjälpte det att be Myrorna hämta den, eftersom de genast upptäckte att ett hyllplan blivit urtaget, något jag inte ens reflekterat över, och därmed var möbeln inte komplett. Självklart ska de inte ta emot skräp, men jag tyckte skicket var klart acceptabelt, särskilt i förhållande till många andra begagnade möbler jag sett till försäljning, och jag ville verkligen inte slänga den. Så jag höll hoppet uppe och kontaktade i förrgår till Hela Människans secondhand-butik i Tumba och beskrev att hyllplan, sannolikt mer än ett, blivit borttagna. De svarade att de skulle ta emot bänken ändå. Så mamma och jag baxade upp pjäsen från källaren och körde den tillsammans med balkongväxterna till Tumba, och när vi kom fram och två män från butiken tittade på TV-bänken upptäckte de repor och såg skeptiska ut. Å nej, hann jag tänka, men de lastade hur som helst ur den. Så jag är av med den och kan bara hoppas att den på något sätt kommer till nytta.

Eftersom min långa erfarenhet säger att tiden alltid är otillräcklig när föräldrarna och jag ska ses utgick jag ifrån att det skulle bli stressigt att först få hjälp med TV-bänken, därefter gräva ner träden och sedan hinna tillbaka till stan till pilatespasset, men vi hade faktiskt förmått komma igång så pass tidigt på dagen att det till och med fanns tid för lunch. Det blev rostbiff med överbliven potatisgratäng och gelé som Ewa gjort på sina paradisäpplen. Ewa och hennes man Totte bor på Vikbolandet i Östergötland, som jag själv flyttade ifrån för en massa år sedan och föräldrarna flyttade ifrån för lite färre år sedan. Sedan flytten håller mamma och pappa kontakten med ett gäng jämnåriga vänner, alla med i församlingen som också vi var med i, och för någon vecka sedan var föräldrarna hemma hos Totte och Ewa.

Förutom gelén kom de hem med de här lådorna med äpplen, varav några hamnat hos mig.

Och så chokladbricka på maten. Kanelchokladen är från Jersey, höstpralinerna från Hotel Chocolat i Köpenhamn (ovanligt fin smak på alla tre!) och så vanliga hederliga goda Noblesse (enligt Marabou ”kanske världens tunnaste choklad”).

MMCXXX En onödigt lång historia om misslyckad chokladbollssmet

I förrgår hittade jag ett chokladbollsrecept från ICA där smöret skulle stå ett tag och småkoka och på så sätt ge chokladbollarna godare smak. Dessutom fick jag för mig att havregrynen kunde bli godare av att rostas. Så jag ställde smörkastrullen och havregrynspannan på spisen lagom länge och blandade sedan ihop allting enligt anvisningarna. Det blev havregrynsflak med brunglänsande soppa runtom. Hur skulle det där blöta smulet bli bollar? Omöjligt. Jag försökte rädda anrättningen genom att med stavmixer förvandla flaken till pulver, en hyfsat fungerande men tidskrävande – och högljudd – metod när klockan närmade sig midnatt. Det hela hade behövt hällas över i en riktig mixer för att det skulle bli någon vidare effekt. Nä, in med smeten i kylen över natten.

I går hade jag fortfarande en skål med smul, som blivit stenhårt smul. Vad göra? Jag bröt med våld upp det i ett slags brunt müsli, som jag hoppades skulle bli formbart om jag rörde i mer smör, rumsvarmt den här gången, som det är i fungerande chokladbollsrecept. Smör är gott, visserligen, men skulle inte smeten få lite mjäkig chokladsmak? Kakaon var slut, men innan jag la till det extra smöret blandade jag det med Whittards drickchokladpulver till en brun kräm.

Och tro det eller ej – det blev chokladbollssmet! Hälften av bollarna fick pärlsocker, hälften lakritsströssel i pärlsockerskepnad, fast brunt. De blev klara lagom tills kvällens fem gäster dök upp.