I går var det dags för den årliga nedgrävningen av balkongträden bakom föräldrarnas koreanska gran. Det ena lilla trädet hade hunnit tappa alla blad, bara de svarta bären satt kvar, men jag sörjer förlusten av det rödbladiga trädet, perukbusken, som har synts genom fönstret här hemma. Hittills har jag inte tagit mig i kragen ett enda år och gjort vinterfint på balkongen när sommarväxterna gjort sitt. Är 2015 året då det ska ske? Spänningen är olidlig.

Historien om min TV-bänk fick för övrigt sitt slut strax före busknedgrävningen. För inte hjälpte det att be Myrorna hämta den, eftersom de genast upptäckte att ett hyllplan blivit urtaget, något jag inte ens reflekterat över, och därmed var möbeln inte komplett. Självklart ska de inte ta emot skräp, men jag tyckte skicket var klart acceptabelt, särskilt i förhållande till många andra begagnade möbler jag sett till försäljning, och jag ville verkligen inte slänga den. Så jag höll hoppet uppe och kontaktade i förrgår till Hela Människans secondhand-butik i Tumba och beskrev att hyllplan, sannolikt mer än ett, blivit borttagna. De svarade att de skulle ta emot bänken ändå. Så mamma och jag baxade upp pjäsen från källaren och körde den tillsammans med balkongväxterna till Tumba, och när vi kom fram och två män från butiken tittade på TV-bänken upptäckte de repor och såg skeptiska ut. Å nej, hann jag tänka, men de lastade hur som helst ur den. Så jag är av med den och kan bara hoppas att den på något sätt kommer till nytta.

Eftersom min långa erfarenhet säger att tiden alltid är otillräcklig när föräldrarna och jag ska ses utgick jag ifrån att det skulle bli stressigt att först få hjälp med TV-bänken, därefter gräva ner träden och sedan hinna tillbaka till stan till pilatespasset, men vi hade faktiskt förmått komma igång så pass tidigt på dagen att det till och med fanns tid för lunch. Det blev rostbiff med överbliven potatisgratäng och gelé som Ewa gjort på sina paradisäpplen. Ewa och hennes man Totte bor på Vikbolandet i Östergötland, som jag själv flyttade ifrån för en massa år sedan och föräldrarna flyttade ifrån för lite färre år sedan. Sedan flytten håller mamma och pappa kontakten med ett gäng jämnåriga vänner, alla med i församlingen som också vi var med i, och för någon vecka sedan var föräldrarna hemma hos Totte och Ewa.

Förutom gelén kom de hem med de här lådorna med äpplen, varav några hamnat hos mig.

Och så chokladbricka på maten. Kanelchokladen är från Jersey, höstpralinerna från Hotel Chocolat i Köpenhamn (ovanligt fin smak på alla tre!) och så vanliga hederliga goda Noblesse (enligt Marabou ”kanske världens tunnaste choklad”).