Den här dagen har präglats av Vasastans historia, som jag inte vet särskilt mycket om utan behöver studera från grunden inför torsdagens föredrag. För att hålla mig vaken sätter jag i mig kopp efter kopp med Whittard-te, växelvis English Rose och Afternoon Tea. Brorsan med fru var i London nyligen och jag hade beställt ett inköp av Afternoon Tea, men när de var i butiken och hörde av sig till mig för att fråga vad sorten hette kom jag inte ihåg det, jag mindes bara att det enligt bilden på hemsidan var rosblad i teet. De tittade då efter roste och hittade English Rose. Nej, det var inte det, svarade jag, men när jag nu hade fått nys om den sorten ville jag ha den också. Så i går, när vi sågs hos föräldrarna, fick jag båda sorterna, i pyramidpåsar, som önskat. Den som inte tycker om alltför parfymiga teer skulle nog tycka att rosteet är outhärdligt – jag älskar det. Och Afternoon Tea har – för mig – lagom stark bergamottsmak. Just nu experimenterar jag med en blandning av dem båda medan jag läser om Observatoriekullen och Vasastans tidigare akademiska kvarter.