Etikettarkiv: Konst

Allt jag fick med mig från Tensta konsthall

För en dryg månad sedan (pre-corona, ni vet, när man fortfarande kunde träffa folk) var jag i Tensta konsthall på ett program med rubriken ”Arabiska våren 2.0 och kulturens roll i Irak”. Det började med ett moderatorlett samtal med en programchef på Utrikespolitiska institutet och en sociolog vid Uppsala universitet, om det pågående ”folkliga demokratiutbrott” som uppstått efter att den arabiska våren till synes blåst över. Fokus låg på gatudemonstrationer i Irak, där företrädesvis unga akademiker protesterar mot arbetslöshet och brist på livsnödvändigheter som vård och rent vatten. Om jag förstod talarna rätt menade de att ”bröd går före val” – korruptionen bland makthavare och orättvisorna mellan länderna i regionen måste stävjas för att människor ska få mat på bordet och grundläggande samhällsservice, men kampen för demokrati ligger fortfarande en bit bort. Revolution är svårt att uppnå. Man kan aldrig ersätta alla i en statsapparat. Men proteströrelsen är enad och nationell och består av både kvinnor och män med olika religiös bakgrund.

Jag ska inte ge mig på att återge det som sades om de ekonomiska och politiska konflikterna mellan Irak och Iran, som lär vara centrala i sammanhanget. Det är det här som är så besvärande – en betydelsefull politisk rörelse pågår och när jag hör den diskuteras så här på en grundläggande nivå blir jag dels upplyst (”naturligtvis, alla i statsapparaten kan inte ersättas på en gång, jag fattar”) och dels bortkollrad (”relationen mellan Iran och Irak är komplex, jag begriper den inte och kan heller inte avgöra om information jag hör är partisk”). Utöver den ytliga nya kunskapen får man nöja sig med att förstå att man inte förstår. Därmed inte sagt att talarna gjorde ett dåligt jobb, tvärtom. Att göra en stor fråga enkel är svårt, ibland omöjligt.

Efter en andningspaus (bokstavligen, vi var många och satt tätt, som man kunde på den tiden) började kulturdelen av programmet. En ny utställning i konsthallen hade invigts samma dag, med titeln ”The Invisible Enemy Should Not Exist (Room G)”. Assurnasirpal II:s palats, som byggdes för omkring 2800 år sedan i nuvarande Irak, demolerades 2015 av IS, eller rättare sagt det som återstod av palatset efter att de västerländska arkeologer som grävde fram det på 1840-talet tagit med sig delar därifrån. I utställningen har den irakisk-amerikanska konstnären Michael Rakowitz byggt upp de delar av palatsets bankettsal – rum G – som arkeologerna lämnade kvar och materialet han använt är papier-maché bestående av arabiska tidningar och förpackningar till irakiska produkter. Effektfullt.

Tolken, poeten, konstnären.

En ny moderator pratade nu med konstnären, den irakiska poeten och journalisten Rasha Alqasim och hennes tolk från arabiska till engelska och samtalet flödade från estetik och språk till krig och världspolitik. Konstnären flyttade ner internationella konflikter till en mänsklig nivå när han berättade om den irakiska dadelsirap hans mamma tycker så mycket om. Den är omöjlig att få tag på i USA som en följd av FN:s sanktioner, men så kom han över en burk ändå. Hur då? Jo, sirapen kokas i Bagdad, hälls i burkar i Syrien, etiketteras i Libanon och säljs som libanesisk.

Poeten berättade också om personliga erfarenheter i skuggan av högre instansers beslut, men med grymmare konsekvenser. En stark detalj var kommentaren om hur hon skulle duka för familjen och tog fram sex skedar, men familjen bestod inte längre av sex personer. Så kan ett krig blixtbelysas av en poet.

När jag tog tunnelbanan hem var jag uppfylld av alla intryck och så glad att jag hade åkt ut till Tensta och fått lyssna på dessa briljanta människor, kloka, verbala och kvicka i tanken, och eftersom jag har lyckan att jobba på ett bibliotek med ett bra poesibestånd kunde jag inom kort få tag på ett exemplar av Jag matar kriget med dem jag älskar, dikter av Rasha Alqasim i svensk översättning.

Jag hade kunnat välja ut många träffande rader som beskriver maktlöshet, sorg och små glimtar av distans mitt i krigets mörker. Här är några utklippta stycken ur en längre dikt.

Min far tycker om stora trädgårdar
Min mor önskar sig ett uppvärmt hem
Vi drömmer var och en för sig
och inte tillsammans
Själv fantiserar jag bara om att fly
och inte längre om ett eget bibliotek
…
Min far gifte sig i hemlighet med politiken
Hans enda umgänge var TV:n
Han låste ute allt
täppte noggrant igen alla öppningar
för att undvika stickspår och irrläror
…
Min mor tittade på TV-serier om dysfunktionella familjer
Min syster var besatt av skräckfilm
Min far följde krigets nyheter med en obegriplig nyfikenhet
…
Jag kan berätta för dig
att fars TV glädjande nog träffades
av en missriktad kula
medan han putsade sitt gevär
och beredde sig på de krig som ännu inte brutit ut

MDLXXVIII Konstfacks julmarknad

Så mycket fint och så mycket konstigt på Konstfacks julmarknad. Lotta, Simone och jag pratade effektivt bort kötiden medan tillräckligt många gick ut för att vi i den långa kön i långsamt tempo skulle kunna komma in till den stora hallen med marknadsbord.

Lotta befann sig på hemmaplan och hittade kurskamrater i varje hörn, den som gjort julmarknadsaffischen, den hon samarbetat med under en fotografiuppgift, den som satt och sålde salt- och pepparströare i keramik i form av kaniner.

Vi rörde oss lite backstage också. Här är Lottas skåp.

Här är tryckeriet.

Träslöjdsalen respektive … silikonsalen? Där fanns en rad prylar gjutna i silikon, bland annat kanelbullar och bananskal. Och när vi kollade keramikverkstaden tittade vi in i ett torkskåp med några ännu inte brända salt- och pepparkaniner.

Själv lämnade jag marknaden med två par örhängen.

MMCXXXV Ny utställning på Sturebibblan

”Det kommer nog inte så många”, trodde Britta Grassman när det var dags för hennes vernissage under Sturebibblans sista öppettimme, och det gjorde det väl inte i jämförelse med hur det har varit tidigare, fem eller sex vänner och bekanta till Britta dök upp den här gången, men den lilla tillställningen var ändå väldigt trivsam (om jag får säga det själv i min enkla roll som arrangör) och började på ett kul sätt. En fransk kvinna kom förbi och kommenterade målningarna och det visade sig att hon jobbade som konservator på Nationalmuseum. Hon och Britta började prata om olika typer av färg, bland annat äggoljetempera och dess olika beståndsdelar, och det hela ledde till ett samtal om da Vincis Nattvarden, där färgen tydligen inte är av rätt sort för att hålla sig fast på underlaget, vilket gör målningen svår att hålla i gott skick. ”Inte ens en mästare lyckas varje gång”, sa konservatorn.

Som vanligt stod biblioteket för enkla förfriskningar. Ciderflaskan hade blivit över från något tidigare tillfälle, de salta pinnarna likaså, Ramlösan kompletterade jag med, rosorna köpte jag till mig själv för en billig peng nere på T-Jarlen och lät stå framme under kvällen och chokladen kom ur två olika paket som låg inne i arbetsrummet. Det ena hade en besökare gett till min kollega Ludmila häromveckan. Bibliotekets två PressDisplay-skärmar, där man kan läsa tidningar från hela världen, har numera skärmsläckare och besökaren trodde att de var trasiga. ”Nej då, det är bara att röra musen lite så kommer de igång”, sa Ludmila, men han trodde henne inte av någon anledning, så hon följde med och visade. Att detta funkade tyckte besökaren var så mirakulöst att han senare kom tillbaka med choklad. Den andra chokladkakan kom från Situation Sthlm-försäljaren som står posterad i tunnelbanegången nedanför bibblan under kvällarna, för att ”han är trött på all choklad han får”, som det stod på post-it-lappen skriven av vilken kollega det nu var som tog emot den.

Britta Grassmans målningar pryder Sture bibliotek till 22 november.

MCMXLI Tre utställningar jag sett och gillat, i den ordning jag sett dem

Vad: ”Year in Focus”
Vem: Getty Images
Var: Snickarbacken 7
När: Till omkring 20/5

Spektakulera nyhetsbilder som sitter längs Kaffeverkets väggar i multiverksamhetslokalen Snickarbacken 7. Hade inte kaffedrickare och lunchätare suttit i vägen hade jag fördjupat mig mer i varje bild.

Vad: ”Coffee People”
Vem: Emma Virke
Var: Bric-a-brac, Swedenborgsgatan 5A
När: Till 22/5.

Emmas collage innehållande kaffefilter är nog mina favoriter. Nu träffas Jeanette, Doris, Bernard och de andra i den även i övrigt trevliga butiken Bric-a-brac.

Unn_golv

Vad: ”Skiftningar”
Vem: Unn Hjohlman
Var: Wip Konsthall, Årsta skolgränd 14 BD
När: Till 3/5.

I dag har jag varit en besvärlig utställningsbesökare hos kollegan Unn. Jag nöjde mig inte, som anmodat, med min egen upplevelse, utan krävde konstnärens egna tolkningar som facit. I den bild jag tyckte bäst om såg hon ett blänk från ett fönster i ett trägolv, medan jag såg en röntgenbild av en ryggrad. (Det lär jag vara ensam om, om inte fler utställningsbesökare också är eller varit skoliospatienter och många gånger sett sin egen ryggrad avbildad.) Förutom att bilderna är intressanta är rummet speciellt, med ett stort glasparti. Det dova trafikbruset som tränger in skulle kunna vara en medveten ljudeffekt.

MDCCXLIII Anna på Galleri Korn

IMG_8338.JPG

IMG_8342.JPG

IMG_8337.JPG

Stadsmuseikollegan Anna Seidevall-Byström har haft vernissage i dag på lilla Galleri Korn vid Hornstull. (Här ses den stolta konstnärinnan längst till höger.)

När man hämtat sig från förskräckelsen över den smått obehagliga docksamlingen mitt i rummet kan man med behållning titta på de små och stora fotografierna, också med docktema. Några blev sålda på stört.

MDCXCVIII Tavlor och skulpturer för trångbodda

IMG_7646.JPG

Att en utställning av verk i mindre format kallas ”Tavlor och skulpturer för trångbodda” tilltalar mig, föremålen får ett slags konkret funktion att se framför sig.

Jag var med en kort stund på Rebecka Lagercrantz vernissage på Sturebibblan, när den precis officiellt hade börjat, tillsammans med ganska många andra som hunnit dyka upp och fler gäster var på väg. Min kollega Lisbeth hade ordnat med festlig vernissageförtäring. Medan jag satt på kvällens föreläsning på Ukraina-kursen lär de ha haft fullt hus.

MDCLXXXVIII Sista chansen i helgen 2: Nils Dardel och den moderna tiden på Moderna Museet

Under sommaren gjordes det en hel del reklam på stan för Dardel-utställningen på Moderna Museet. Jag känner en liten men ändå stark koppling till Dardel efter mina år på barn- och ungdomsavdelningen på Stadsbiblioteket, där sagorummet pryds av den färgglada väggmålningen ”John Blund”. Där, någon gång på 20-talet när Stadsbiblioteket ännu inte var riktigt färdigt, drog Dardel på sig en svår lunginflammation under målandet, men repade sig så småningom. Framför John Blund med sitt röda paraply har man suttit i den Asplund-designade sagorumsstolen – precis som Astrid Lindgren på sin tid – och pratat böcker inför massor av skolbarn.

Det jag gillade – och ogillade, visade det sig – med Modernas Dardel-utställning var bonusmaterialet, om man kan kalla det så. I allmänhet är bonusmaterial det bästa jag vet, att läsa på om författaren när jag läst ut boken, att både läsa boken och se filmen, att inte bara se en utställning utan också höra en guide berätta, att läsa en roman som utspelar sig i samma land där jag befinner mig på en resa. Eller ett annat aktuellt exempel – se rapporteringen om Ukraina i medierna och gå en kurs om Ukraina på universitetet.

Ett utställningsbesök där intryck från olika källor kring samma ämne blev ovanligt lyckat var det jag gjorde på Kungliga biblioteket för några veckor sedan, där man uppmärksammade Karlfeldts jubileumsår med montrar och väggtexter. Lite oansenligt, kanske, om man förväntade sig något fylligt, men perfekt om man är nördig som jag och hade suttit på balkongen kvällen innan och klämt nästan hela Karlfeldts sista diktsamling Hösthorn från 1927. Att efter min egen läsning av Sub luna både se den handskriven och höra den uppläst av diktaren själv i hörlurar var en häftig närhetskänsla

IMG_7319

För att maximera upplevelsen av Dardel-utställningen valde jag att gå den kväll då de visade Anders Wahlgrens TV-film Den döende dandyn från 1990, med Reine Brynolfsson och Pernilla August, och fick också med mig Sofia på museibesöket. Som grädde på moset var Anders Wahlgren själv på plats och berättade om filmens tillkomst, om sina samtal med Nils Dardels exfru Thora, om det konstnärsporträtt han hade för avsikt att teckna och hur det togs emot – fylligare bonusmaterial hade man inte kunnat tänka sig.

IMG_7314

161053-den-doende-dandyn-0-230-0-341-cropPlanen var att jag sedan, maxat taggad, skulle rusa bort till utställningen och absorbera målningarna efter att ha matats med upplysningar som satte in dem i ett sammanhang. Så vad var problemet? Att min bild av upphovsmannen till ”John Blund” och den visserligen smått obehagliga men stiliga ”Den döende dandyn” stukats. Minst sagt. Vilken tragisk, destruktiv person. Försupen och notoriskt otrogen. Thoras situation målades också upp som mer eller mindre mörk och olycklig, och jag undrar verkligen hur det gick till när Anders Wahlgren bestämde sig för att förmedla den här ganska motbjudande bilden av Nils och Thora i en überdekadent konstnärssamvaro i Paris – med Thoras goda minne.

IMG_7315

Skadan var skedd, men vi var ju ändå där. Lika bra att se utställningen. I början fanns några verk av de övriga i konstnärsgruppen De åtta, därefter en mängd Dardel-verk i olika stilar.

IMG_7316

Som den här, främmande för mig.

IMG_7103

Allra längst in hängde ”Den döende dandyn”.

IMG_7317

Läckert att kunna studera den på nära håll.

Gillar man Dardels typiska finlemmade figurer, de klara färgerna och de småbisarra sagobetonade miljöerna är det inget fel alls på själva utställningen. Dessutom kanske man, som jag, upptäcker andra, mindre kända sidor av konstnärskapet.

För att återge kvällen i sin helhet slutade den på Bar Burger Café i Kungsträdgården, där man verkar få helt okej käk (vi åt varsin förrätt och pommes frites) men får räkna med att betala en ordentlig slant för läge och miljö. Hade priserna hållit sig på en något rimligare nivå skulle jag komma tillbaka tidigare.

IMG_7112

IMG_7318

MDCVIII Ten Thousand Waves öppnar på Fotografiska

”För tio år sedan försvann 23 kinesiska hjärtmusselplockare till havs utanför Morecambe Bays kust i nordvästra England. I den mycket hyllade, fängslande installationen Ten Thousand Waves (2010) väver den brittiska konstnären Isaac Julien samman den tragiska händelsen med kinesisk kultur, historia och mytologi. Verket är en 55 minuter lång upplevelse på nio skärmar, där åskådaren bjuds in att röra sig fritt genom installationen.”

I dag öppnar Isaac Juliens effektfulla videoverk på Fotografiska och i går ägde vernissagen rum, ett tämligen tyst, stillastående mingel, med alla besökare i klungor mellan de stora bildskärmarna som visade filmsekvenser till musik och tal.

Originalet är 55 minuter långt, min version 38 sekunder.