MMCDLXVI Grönkålssmoothie

Är jag en sådan som svänger ihop en daglig grönkålssmoothie? Nej! Men nu har jag gjort en sats och tänker skryta om den.

Inspirationen kom från någon detoxbok på bibblan, där jag råkade få syn på en grönkålssmoothie av det betydligt grönare slaget, med havregryn, ingefära, avokado och vatten utöver grönkålen, inget sött alls. Min version:

– En persika i bitar
– Ett päron i bitar
– En näve grönkål
– En liten lime, juice och en del fruktkött
– Lite krossade linfrön
– En skvätt naturell yoghurt

Attackeras stötvis med stavmixer.

Konsistensen blev bra, smaken blev ganska söt men ändå en aning hälsobetonad och dessutom är den mättande. Jag är nöjd. Det var inte svårt. Jag borde kunna göra det igen.

MMCDLXIV På stan med Shiori

I går kväll var jag Stockholmsguide åt Shiori, en japansk litteraturstudent på ensamresa i Sverige och Finland. Hon hade kontaktat många på CouchSurfing och jag var tydligen en av de få som ens svarade. Hon kom direkt från Tokyo till Arlanda under eftermiddagen och det tog så lång tid att ta sig in till stan och hitta fram till vandrarhemmet, så när klockan var slagen och vi skulle träffas hade hon inte alls fått någon timmes andhämtning, som jag trodde, utan hade nyss checkat in. Men hon följde tappert med på en promenad genom Vasastan med Non Solo Bar på Rörstrandsgatan som mål. Eftersom det var oväntat varmt var det också ovanligt mycket folk i parkerna och på uteserveringarna, men med Shioris mått mätt var det så luftigt och tomt överallt. Medan vi åt pratade vi om ditt och datt så gott det gick på knackig engelska, bland annat om hennes studier i japansk litteratur, och jag var glad att jag kunde säga att jag hade läst den drygt hundraåriga klassikern Kokoro av Natsume Sōseki, en av få japanska böcker jag läst över huvud taget.

Hennes guidebok bekräftade bilden av japaners vurm för allt gulligt. Milda pasteller rakt igenom. Något annat än strikt svartvita Lonely Planet, för att inte tala om brokiga Första Klass Reseguider.

När vi hade ätit klart ville hon gå till Centralen och veta hur hon där kunde köpa SL-kort. Pedagogiskt nog låg hennes vandrarhem på vägen, Generator Hostel på Torsgatan, så vi gick förbi det, fortsatte till Centralen och ner till tunnelbanan, där jag pekade ut en lämplig Pressbyrå för kortköp och visade hur hon skulle ta sig genom spärrarna, och sedan gick vi tillbaka.

Jag hoppas att hon fick ett bra första intryck av Stockholm. I dag skulle hon se vaktavlösningen.

MMCDLXII Draken i Furth im Wald

Jag undrar om min Milano-kompis AV har en enda centraleuropeisk liten håla kvar att upptäcka. Helst ska de ha minst en ålderstigen borg och besökas tillsammans med ett helt kompani bekanta från olika delar av världen. Rätt som det är dimper det ner ett vykort på min hallmatta från en plats jag aldrig har hört talas om, som det här från Furth im Wald, en tysk liten stad precis vid tjeckiska gränsen, där de har en sedan 500 år återkommande folkfest kallad Drachenstich-Festspiele med en jättelik mekanisk drake i huvudrollen. Någon som kände till draken och drakstaden?

MMCDLXII Inför Vietnam 2: Good morning, Vietnam

Good_Morning,_VietnamÄven om flera delar av Good morning, Vietnam var bekanta tror jag faktiskt att jag hittills inte hade sett den i sin helhet, men nu gick den på TV och jag passade på, som en del av Vietnam-laddningen.

Det som slog mig mest var visserligen den osympatiska kärlekshistorien. Den nyrekryterade DJ:en till den amerikanska militära radiostationen, Adrian Cronauer, anländer till Saigon och börjar genast spana på vietnamesiska tjejer, som han tycker är vackra, men så lika att han inte ser skillnad på dem. Så väljer han slumpmässigt ut en söt tjej han får syn på i myllret på gatan, hon avvisar honom, men han förföljer henne. Resten av filmen gör han stora ansträngningar för att få umgås med denna omkring femton år yngre kvinna och hon börjar acceptera hans närvaro, trots att hennes acceptans är ett kulturellt tvivelaktigt beteende i Vietnam. Han vet att de inte har någon framtid tillsammans men vill träffa henne ändå, hon vet också att de inte har någon framtid tillsammans och talar efter några möten om för honom, med hjälp av den lilla engelska hon kan, att hon därför tycker att det är en dålig idé att träffas, även om han är en trevlig kille. Hjälten blir så ledsen att ögonen tåras, men det enda han mister är en vacker, exotisk, närapå identitetslös docka.

I övrigt – lite daterat, men visst, Robin Williams är, eller var, sorgligt nog, ett humorproffs. En viss del av den charmiga interaktionen med de lokala Sagionborna, på goddag-yxskaft-engelska, kan man undra om den inte är improviserad.

Men det allt överskuggande är förstås kriget, unga amerikanska soldater bussas iväg och man vet att alla inte kommer att återvända, risbönderna på fältet vänder sig om och ser sin by brinna, bomber och minor exploderar, vietnamesiskt och amerikanskt blod flyter.

Eftersom jag planerar att se mer om Vietnamkriget var det här ändå en light-introduktion. I de flesta skildringar kommer det inte att finnas en rapp amerikansk komiker i huvudrollen.

MMCDLX Lyssnar på Sandra

Screen Shot 2016-08-26 at 0.32.37 AM

Toots Thielemans har gått ur tiden. För mig är han den svängiga munspelsfarbrorn, men jag är ganska säker på att jag har mycket mer av hans konstnärskap att upptäcka. Tills jag tar mig an den uppgiften lyssnar jag en extra gång på min favorit-Toots-låt, från en skiva som gick varm i min barndom, Chiko’s Bar från 1985. Att låten och jag delar namn är en lycklig tillfällighet – den är, på riktigt, min favorit.

MMCDLIX Litet litterärt besök i Centralbadets park

Man kan ju tänka sig att regnväder innebär att bara de mest angelägna kommer till Centralbadets park för att lyssna på Stadsbibliotekets litterära programkavalkad, och i så fall har vi många angelägna kulturkonsumenter i vår stad. Jag begränsade mig till att lyssna under ett litet program, ”Paris i litteraturen/litteraturen i Paris”, som bland annat handlade om försvunna intellektuella sammanhang som det är så lätt att romantisera kring, som de caféer, salonger och hotell som frekventerades av tidens författare för hundra år sedan eller mer.

Men även den här dagens litterära miljö, av folkligare slag, hade sin charm. I den lilla parken fanns författare, läsare och ett antal av mina bibliotekskolleger och ute på Drottninggatan pågick ”Världens längsta bokbord”, lite som stranden längs Seine.