En klassisk midsommar

En klassisk midsommar brukar innebära Små grodorna i duggregn, och det har ju sin charm, men ibland får man den där solvarma midsommaraftonen med familj, grönska, blomsterprakt, bad, grillning och marängtårta. Morgon med bok i solstol, solnedgång beskådad från färja. Bindning av krans, som slokade direkt i högsommarvärmen. God mat med glada barn och vuxna.

Där fick du, coronan, som sätter stopp för så mycket roligt!

Slyutsikt

Tur ändå att det är sommar och utomhusvänligt väder när det är smittfria nöjen som gäller. Inget hindrar picknick i park, även om man får räkna med tiden och ansträngning att ta en långpromenad före och efter när man som Kungsholmsbo ska möta upp picknicksällskapet L i Vitabergsparken och kollektivtrafik ska undvikas.

Många hade förstås liknande idéer, men vi valde en mindre eftertraktad plats, precis där området vid Sofia kyrka övergår i en brant med sly ner mot Skånegatan. Där fanns det en stubbe perfekt att förvandla till picknickbord med medhavd duk (som L fått i jobbet på Frälsis, tillverkad på Salomonöarna med Frälsisfärgerna i batikmönster). Fram med jordgubbar, kex och choklad.

MMCDXIV Hallon- och lakritsmarängsviss

Man har käkat italienskt med kompis någonstans mellan lunch- och middagstid i Vasastan, det regnar ordentligt när man kommer ut, man hinner bli rätt blöt på väg till busshållplatsen, man tar med sig kompisen hem för att bjuda på efterrätt, man tänker på det där vaniljglasspaketet i frysen som såldes på ICA för fem kronor. Man har hallon i frysen också, glass och hallon är enkelt och gott. Sedan råkar man ut för fenomenet växande efterrättsprojekt och står där och rör i hallonkastrullen med ena handen och vispar grädde med den andra.

Hallon- och lakritsmarängsviss
Vaniljglass (billig)
Grädde
Hallon (köpta)
Flytande honung
Lakritspulver
Maränger (gamla, lätt ihopklibbade, men fortfarande spröda)
Turkisk peppar ”hot stones”
Skivan ”Sarah Vaughan in Hi-Fi” på Spotify
Te (rabarber och grädde)

Sätt på musiken. Häll ett par deciliter frysta hallon i en kastrull ihop med honung. Värm vatten i vattenkokaren. Vispa grädden. Överlämna ansvaret för de mjuknande hallonen till kompisen. Rör ihop en tredjedel av halvlitersglasspaketet med en lagom stor sked lakritspulver. Varva vaniljglass, lakritsglass, grädde, maränger och hallonsås i skålar. Toppa med en hot stone. Värm tevattnet igen, eftersom det har svalnat. Brygg te. Ät och drick. Lyssna på musiken, regnet och åskan. Ha ljus tänt, för det får man mitt på dagen mitt i sommaren om det regnar. Prata om julen.

MMCCCXLVIII Kungsholmens klagtant har ordet

De verkar ha väldigt roligt, sällskapen som brer ut sig vid Hornsbergs strand, men jag önskar verkligen att de kunde roa sig mer hänsynsfullt. Från och med nu och fram till höstkanten kommer området att präglas av utspritt skräp, dansmusikspelande högtalare som konkurrerar med varandra och – ja, jag klagar på det också – badklädd dans i stilar som med ett samlingsnamn kan kallas barnförbjudet. Det borde verkligen inte vara omöjligt att få till en skön stämning för alla, men som med så många andra mindre hänsynsfulla saker folk håller på med hjälper knappast förbud. För att det verkligen ska funka bör det vara frivilligt, helst ett beteende som kommer naturligt. Och det gör det uppenbarligen inte. Hemskt frustrerande. Först lägger Stockholm resurser på ett inbjudande strandområde, sedan på polisbevakning och städning flera gånger om dagen. Att en plats blir populär för solande, badande och picknick borde inte per automatik betyda att den typen av barnpassning krävs.

På väg hem passerade jag Kronobergsparken, min närmaste park, med filtar och folk lite här och där och skräp som i alla fall nästan höll sig till papperskorgen. Då blev jag lite gladare.

MMXXII Den som verkligen vill ha picknick räds inte molnen

Djurgårdsfärjan från Slussen under massiva men inte heltäckande moln.

Anna och jag tar en liten lov via öns södra strandkant och Waldemarsviken.

Framme vid Djurgårdsbrunnsviken. Pastasalladen serveras.

Filt över gräsbevuxen avsats, nästan som en liten bänk.

Inhemska delikatesser, och några från England och Jersey, till efterrätt. Anna hade tagit med äkta indiskt te och jag kunde inte sluta prata om min läsupplevelse om Mumbais sluminvånare, Bakom det evigt vackra. Som tur är delade jag min enda personliga erfarenhet av Indien med just Anna, hösten 2010, och hon har varit där både före och efter, så vi hade både gemensamma och olika referensramar.

Äsch, regn. Vi flyttar filten ett par meter. Grenverket är en perfekt koja.

Båtar far förbi. Vi ser dem genom fönstret.

Det klarnar upp inför promenaden tillbaka.

Kanadagässen har som vanligt invaderat gångvägen nära Djurgårdsbron.

Färjan till Slussen.

MDCXL Typisk sommarhelg, tror jag

Under sommaren har mina bibliotek söndagsstängt, så en jobbhelg betyder lördagsjobb. Det var ovanligt få besökare på Sturebibblan i dag, men gott om övriga arbetsuppgifter, som att läsa in sig på och beställa från den kommande höstutgivningen, och det känns väldigt, väldigt bra att nu kunna lägga den sex dagar långa arbetsveckan bakom sig.

Och de senaste två helgerna var faktiskt både soliga och lediga. Vad jag gjorde under helgen för två veckor sedan, undrar ni? Jo, hängde med syskonbarnen, deras föräldrar och mina föräldrar. Värt en rapport!

20140802-190413-68653029.jpg

I Hågelbyparken, inte långt från föräldrarnas Storvreten, finns lekpark och fika och när vi kom dit upptäckte vi också dagens bakluckeloppis, fullsmockad av kunder och försäljare. Brorsan köpte årets julpussel, jag en engelsk porslinsskål med lock och två små fat.

20140802-190413-68653542.jpg

20140802-201923-73163000.jpg

20140802-201923-73163202.jpg

Särskilt för brorsonen blev det en rolighetsspäckad dag. Efter parkbesöket var han, brorsan och mamma på en egen utflykt och åkte trampbåt och när de kom hem hade de köpt sommarens knasigaste leksak. Tillåt oss presentera Splash Rocket Sprinkler!


20140802-190413-68653720.jpg

Under kvällen, efter smultronplockning, mat, sötsaker samt skräckupplevelsen att vända sig om på glasverandan och se ett spöke (vet inte ens varför mamma plötsligt gick runt i regncape) gick jag och brorsan en skogspromenad där vi i ytterkanterna skymtade områdets variationer, olika sorters bebyggelse, en återvinningsstation, kolonilotter. Att mamma och pappa har skog precis bakom huset är inte så dumt när en stadsråtta som jag behöver omväxling, men när vi gick runt i elljusspåret och pratade om Vikbolandet, där vi delvis växte upp, bleknade den Stockholmsnära skogen en aning i jämförelse. Den var inte särskilt vidsträckt ändå, och på Vikbolandet hade man kommit ut mellan träden till en åker, en kohage eller möjligen en gård, inte till sopcontainrar. När vi kom tillbaka, och det snart var dags för mig att åka hem till stan, tände svägerskan ljusen i kronan på glasverandan så att vi skulle hinna ha ”expressmys” med blåbärspaj.

20140802-190413-68653904.jpg

Dagen därpå, efter gudstjänsten, mötte jag upp familjen vid Tantobadet där folk låg och solade närapå filt mot filt och ungarna badade med färgglada simpuffar på armarna. När vi var små hade vi det klassiska vita bältet med gula luftbehållare på ryggen, som ingen kom på att pryda med Hello Kitty eller ens sälja i fler färger, vad jag vet. Det fanns ett flythjälpmedel för barn, det var i hårdplast och gick i vitt och gult. Punkt.

Brorsdottern frös så hon skakade men ville gärna styra kosan mot vattnet ändå, och brorsonen har nog inte långt kvar till att bli simkunnig på riktigt. Själv var jag inte ens i närheten av strandkanten. Vet inte riktigt när jag slutade vara baddjur, men det är länge sedan.

20140802-201923-73163422.jpg

När jag fick höra talas om namnsdagsfirande med tårta följde jag med till Storvreten en sväng till. Här ses brorsonen och pappa lösa sudoku tills Margaretatårtan – fransk chokladtårta – kom på bordet, ett utmärkt sätt att uppmärksamma mammas, brorsdotterns och min andranamnsnamnsdag.

Som höstmänniska har jag lite dålig koll, men jag tror att det är sådana här saker folk gör på sommaren.