Som jag tidigare nämnt gick JH och jag en stadsvandring i Ho Chi Minh City samma dag som vi landade, vilket gav oss överblick över stan samtidigt som vi lotsades runt och slapp läsa karta och hålla ordning på hur vi skulle hitta. Att tvingas ta sig fram på egen hand i en främmande stad är i allmänhet en nyttig utmaning, men kanske frigjorde vi ändå lite uppmärksamhetsförmåga av att lämna över det ansvaret. Bland annat tittade JH upp mot de övre våningarna i vad som såg ut som ett stort och högt bostadshus och upptäckte namnen på butiker och caféer, bland annat tesalongen Partea på fjärde våningen. Dit gick vi tillbaka senare samma dag.

I andra sammanhang hade man kanske vänt på klacken när ingången till trapphuset visar sig gå genom ett ruffigt skotergarage, det signalerar inte offentlig butiksmiljö, men under vistelsen i Hongkong lärde jag mig att ett populärt café mycket väl kan ligga några trappor upp i en stad där man inte kan breda ut sig åt något annat håll än på höjden. Och lite ruffighet ska man inte låta sig avskräckas av bara för att man råkar vara bortskämd med stadsmiljöer i gott skick.

Partea är ett engelskt tearoom med inriktning mot pastelligt gulligt och whimsical. Vi började med att välja te.

Sedan valde vi kopp.

Sedan satt vi på balkongen med fri utsikt över stadskärnan och mild temperatur två dagar före nyårsafton. Även om konceptet kändes hundra procent västerländskt tror jag att vi var de enda icke-lokala gästerna.