Festens bästa kaka

Direkt efter gårdagens tolvtimmarstur till Gränna fick jag skjuts till Solna och AL:s årliga tårtfest. Av coronaskäl har den skjutits upp flera månader och genomfördes nu med begränsat antal gäster som kunde avlösa varandra under dagen och kvällen. Trots begränsningarna och att jag kom sent var det ändå lite folk på plats av precis samma sammansättning som vanligt – sådana jag känner och sådana jag aldrig träffat och flera nationaliteter representerade.

Jag fikade så mycket jag orkade, men det tog stopp innan jag kom till min absoluta favoritkaka, nämligen en World Peace Cookie. Den återkommer varje år och jag blir varje år påmind om att jag borde försöka baka en sats själv (här är receptet).

Eftersom den redan låg på mitt fat stoppade jag skamlöst ner den i handväskan och åt i dag. Mmm, smälter i munnen.

Min födelsedag coronaåret 2020

Här har fikat ställts fram på bryggan nere vid Norr Mälarstrand och en flaska handdesinfektion syns till vänster, för att verkligen markera vilket år bilden är ifrån. Födelsedagsfirande på den här platsen är ju faktiskt något återkommande, inte en särskild coronaanpassning.

Men jag är glad över uppslutningen, att folk ger sig ut i kollektivtrafik eller över huvud taget deltar i en sammankomst är ingen självklarhet just nu. Dessutom blev jag uppmärksammad på jobbet i dag, med blommor och ett fint paket Earl Grey från kollegan J, kollegan A brast ut i spontan födelsedagssång i korridoren och kollegan K gjorde detsamma i kundtjänstrummet, samtidigt som han storstilat sträckte fram ett blad brutet från en krukväxt.

Fjolårets julmust

När fjolårets julmust i Stadsbibliotekets programförråd just passerat bäst-före-datumet får man hitta på något för att motivera sina kolleger att dricka upp den. Det blev en enkel julfest i lunchrummet. Bara kvällsbemannarna stannade kvar och deltog i julfika och mitt och J:s julquiz after hours, så vi var definitivt tillräckligt få för att hålla påbjuden coronadistans.

MMIX Garden party

När jag var hemma hos föräldrarna i mitten av maj fick mamma och jag syn på en gammal kopparbalja i ett förråd och började prata om att man kunde ha is och dricka i den på en fest. Inspirerad av tanken önskade jag där och då ett garden party hos föräldrarna på min födelsedag, med is och dricka i kopparbalja.

I onsdags, när jag hade ledig dag, började förberedelserna. Medan mamma och pappa var på jobbet gick jag loss i deras kök och med utgångspunkt i mammas recept på sin världsberömda ost- och skinkpaj åstadkom jag fem pajer (som förstås inte blev alls som mammas, men okej ändå).

Under kvällen preparerade mamma den lilla garden vi skulle ha partyt i.

I förrgår kväll kom jag över igen och gjorde marängbottnar och möblerade.

Och i går var det garden party! Exakt hur drickan skulle presenteras på isbädd visste jag inte – jag såg till en början framför mig något slags köpta småflaskor – men efter att ha tagit för mig av frukostjuicen i glasflaska nedstucken i is på hotellet i Poole förra veckan visste jag hur vi skulle göra.

Vimplar spikades upp.

Lite att knapra på före maten.

Gästerna börjar anlända. I slutänden blev det tjugotvå vuxna och två barn.

Kanske var det allra roligaste att brorsan, svägerskan och barnen kom ända från Örebro för att vara med under kvällen (Samuel vågade väl inte tacka nej till inbjudan när nu jag för några månader sedan åkte över till London för att fira hans födelsedag). De var både gäster och mycket tjänstvilliga hjälpredor. Fantastiskt bra.

Det blev en lång, varm och klar kväll, med tårta först vid tiotiden och därefter korvgrillning på framsidan av huset. Självklart var det gäster jag knappt hann prata med. Självklart var det gäster som trotsade presentförbudet.

IMG_3761

Efteråt tog vi hand om överbliven mat, bar in porslin och dukar utifrån, slängde en del skräp och så fick jag skjuts hem i natten medan diskbergen i köket fick stå kvar. Jag tror att jag kan ha somnat lite före tre. Så här i efterhand tycker jag att allt var över så väldigt fort.

MDCCCXCIX Årets födelsedagssatsning

Tänk att vi rodde det här i hamn – föräldrarna och jag lyckades hålla vår London-vistelse från i fredags kväll hemlig för rätt personer fram till dagens familjelunch på Planet Hollywood. Brorsan fyller 35 i dag och kom till London i går tillsammans med frugan, barnen, svärföräldrarna och svågern med fru och barn. Av dem visste alla vuxna utom Samuel att våra föräldrar skulle komma. Att även jag var med visste ingen. Mamma och pappa och jag höll oss gömda och spejade utanför restaurangen och när vi – eller jag, som hade bäst position – såg att de kom ringde mamma och pappa upp för att gratta på födelsedagen och kom strax därefter in på restaurangen. Några minuter efter den överraskningen gjorde jag samma sak.

Överraskningsfiranden är ett släktdrag. Mammas jämna födelsedagar är legendariska, särskilt 40-årsfirandet på Finlandsfärja, som började med att själva kryssningen var en överraskning som sedan visade sig inbegripa inte bara mamma och pappa utan också mig, brorsan, syrran, mammas sex syskon med diverse respektive och några av mammas och pappas vänner, alla uträknat uppdykande i omgångar ombord på färjan och slutligen samlade till middag vid långbord.

Självklart hann mamma och pappa och jag göra en del annat i London också. Det kommer att bli en del retroaktiv rapportering.

CMLVII Presenttips: Köp och döp en get

Screen Shot 2013-01-02 at 11.30.55 PM
I kväll hade Jenny H enkel och trevlig födelsedagsfest på Mocco på Nybrogatan (tyvärr hade de glömt bort allihop, så det satt folk i det reserverade rummet och de hade bestämt sig för att stänga två timmar tidigare än avtalat, men det ordnade upp sig). Eftersom Jenny inte ville ha några presenter, utan att dessa i så fall skulle ges till människor med större behov, köpte jag en get via Barnmissionen och gav den namnet Jenny. Dagens bäst använda pengar.

CMX Hyllningsmiddag för att markera blå linjens återöppnande

För en vecka sedan hade jag en liten middagsbjudning som förtjänar mer utrymme än det korta inlägget jag skrev direkt efteråt, om barnvänlig sangria.

Det hela började med min förra middagsbjudning då två idéer nämndes, nämligen att man borde servera italiensk och spansk mat vid samma tillfälle och låta de båda nationaliteterna tävla samt att man borde fira blå linjens återöppnande under hösten med en festlighet. Jag skulle försöka slå ihop dessa önskemål, men när det den inbokade dagen kom hade jag precis kommit ut ur förkylningsdimman och lät visserligen bli att blåsa av hela saken, men fixade bara enkel bjudmat. På rätt tema, men inte precis någon buffé med rätter att poängsätta.

Men blå linjen firades på så sätt att alla gäster bar blått och, framför allt, genom en ceremoniell middagsinvigning nere på Rådhusets station, där vi klippte band (ett väldigt kort sådant, som jag hittade i en låda) och drack blå champagne (fruktsoda med karamellfärg). Sedan gick vi upp till mig, där den nämnda fusksangrian serverades med enkla tilltugg och därefter spansk tortilla (omelett med potatis, ej att förväxla med fyllda tortillabröd i texmexstil) med serranoskinka och salami, sallad och tomatbruschetta. Till efterrätt stracciatellaglass med biscotti. Den enda riktiga matlagningen bestod i att svänga ihop omeletten.


Anna E gick hela vägen med blått nagellack.


Scenbyte.


Jag och mina blå vänner testar en nynedladdad self-timer-app.

DCCXLVI Födelsedag på lokal

Mina födelsedagsfiranden har varierat i omfattning och karaktär de senaste åren. Det har blivit en del hemmafester och bryggfester nere vid Norr Mälarstrand, och förra året fick jag för mig att bjuda in alla som ville komma, varav många Korskyrkevänner, till pannkaksstället Sirap på Surbrunnsgatan. En promenad dit från Korskyrkan på Birger Jarlsgatan går ganska fort, födelsedagen inföll på en söndag och jag valde en efter-gudstjänst-tidpunkt. Tyvärr kunde man inte reservera bord vid den tiden, så jag galopperade bort i förväg och försökte paxa så många platser det gick. En stund senare dök mina föräldrar upp och vi höll ett bord var. Det hann bli ganska pinsamt, för fler och fler gäster slogs om borden, men till slut kom strömmen från Korskyrkan och vi upptog närapå halva lokalen. Det var slamrigt och svårpratat men gott och trevligt.

Men det var förra året. I år – i går – blev det en liten men skön födelsedagsmiddag på Berns terrass, där det serveras Singapore Streetfood för tredje sommaren i rad. Vi var fem personer och fyra av oss hade sedan enkel efterfest här hemma på balkongen, då sparad schweizisk choklad från Zürich kom fram. I sådana situationer kan faktiskt en höstmänniska som en annan växla över till övertygad sommarromantiker, om än temporärt, för ska man kunna sitta i skymningen med vännerna runt ett balkongbord så är det nu.