MDCXXII Våra nya vänner i New Life Fellowship

IMG_8897

”How do we view the coming year and what do we want to do for the One who saved us? We can begin by thanking God for His grace and faithfulness throughout 2016 and look at the coming year through His eyes by spending time in prayer and in His word.”

IMG_8911

Att vi skulle gå på gudstjänst i den internationella kyrkan New Life Fellowship var planerat sedan länge, och jag hade kollat ordentligt att de verkligen skulle ha gudstjänst som vanligt 1 januari.

Lovsången kändes välbekant, pastor Dinh Quang Lap predikade utifrån budskapet ovan och stämningen var väldigt familjär. Flera i den lilla församlingen hade fyllt år, så till kyrkkaffet var det födelsedagstårta. Vi stod och pratade med ett par amerikaner när kvinnan som lett lovsång kom fram till oss med varsin tårtbit – hon var en av ganska många filippinier i församlingen – och blev efter fikat medbjudna till restaurangen dit några av dem brukar gå och äta lunch. Vid vårt bord satte sig bland annat en albansk tjej som nyligen flyttat till Vietnam och samtalet började kretsa kring typiska expatämnen, som var man kan köpa vettig ost.

Att erbjudas att följa med och äta lunch efter gudstjänsten fanns mer eller mindre med i vår plan för dagen. Det är kutym i internationella församlingar. Det gäller bara att hålla sig kvar efter gudstjänsten och komma i samspråk med några sociala typer. Så vet ni det.

IMG_8912

Grannskapet verkade för övrigt välmående och var pyntat med seriefigurer i porslin, men att bekvämt snirkla sig dit med en Uber var en sak och att ta buss därifrån var en annan. Den buss vi tipsats om kom aldrig, men tack vare Google Maps (vad skulle vi göra utan Google Maps och internetuppkoppling med vietnamesiskt sim-kort?) hittade vi en annan lämplig busshållplats i närheten och åkte billigt in till centrala stan. Så nu har vi provat kollektivtrafiken.

MDCXXI Secret Garden – välkänd takrestaurang i Ho Chi Minh City

IMG_8697

IMG_8700

IMG_8699

IMG_8696

Sista dagen på året grundar vi med brunch på Secret Garden, ett sådant där ställe som har fått bra betyg på resesajter och som man vet är ett slags turistfälla, men en trevlig turistfälla. Trevlig på så sätt att den uppfyller västerlänningens önskan att sitta på en charmigt inredd takterrass och välja mellan vietnamesiska rätter som är snälla mot utländska smaklökar och dessutom tryggt kan beställas med ledning av de proffsiga fotona i menyn. Jag misstänker också att priserna balanserade på precis rätt gräns – för höga för den som har koll på landets matpriser, tillräckligt låga för att turister från vår del av världen ska kunna glädjas åt att äta billigare än hemma.

Utsikten var i alla fall autentisk, och kontrastrik.

MDCXX Ett rum i en lägenhet på Bến Vân Đồn 360A

IMG_8637

Vårt Airbnb-boende ligger på elfte våningen i ett höghus i utkanten av Ho Chi Minh Citys stadskärna, en lägenhet med tre sovrum varav vårt har eget badrum. Det blir inte så hemlikt när sovrummen är som enkla hotellrum och det kombinerade köket och vardagsrummet har samma karaktär som det gemensamma utrymmet på ett vandrarhem, men huset som sådant är ju fullt av vanliga vietnameser snarare än turister, så förutom priset är också det en fördel, om man vill lära känna landet inifrån. Som tur är är det väldigt billigt och smidigt att ta sig runt med Uber, så avståndet är inget problem, och utsikten från lägenhetens balkong går inte av för hackor.

MDCXIX En första vietnamesisk överlevnadskurs

Som nylandade utan minsta erfarenhet av Vietnam märker vi snabbt vissa ofrånkomliga utmaningar, som att ta sig över gatan. Trafiken är hänsynslös. Trodde vi. Hemligheten ligger i att våga lämna trottoaren och bana sig väg på ett lagom självsäkert sätt, då blir man framsläppt, men utan grundläggande kunskaper i vietnamesisk korsningsteknik blev Jenny och jag fast på trottoaren, trots att ljusen slog om flera gånger, eftersom somliga trafikanter, oavsett trafikljusfärg, hade rätt att passera just där vi stod i en stadig ström. Men så kom en äldre dam i traditionell rishatt. Hon klev helt oförfärat ut i gatan och vi klistrade oss tätt, tätt bakom henne. När hon upptäckte sina fnittrande förföljare log hon, kanske vänskapligt, kanske åt vår tafatthet, kanske av igenkännande – typiskt turister.

Vi kom över helskinnade alla tre. Hon vinkade när vi skilts åt. På bilden syns hon längst till höger.