MMCXLV Dags för julmusik

3489153För några veckor sedan startade jag på allvar årets rekognosering i Spotifys julmusiksutbud – bland annat är jag intresserad av nutida artister som gör jullåtar i smäktande amerikansk 50-talstappning utan att skoja till det, som Seth MacFarlane och hans julskiva Holiday for Swing! från förra året – och först nu har jag gjort den första egentliga julspellistan, vilket blev en uppsättning sånger i en annan favoritgenre, nämligen klassisk körsång. Bäst gillar jag manskör just nu, särskilt Orphei Drängar, som alltid, men blandad kör går också bra. Men av någon anledning har jag inte hittat speciellt mycket, trots att jag vet att det görs hur många inspelningar som helst – antingen har de inte hamnat på Spotify eller också är jag dålig på att leta. Barnkörerna är fina på sitt sätt och finns representerade, men går bort i sammanhanget. Lägger jag ner lite tid tycker jag att jag i alla fall borde hitta några schysta brittiska kyrkokörer.

Men hittills är listan alltså ganska kort. Och så hittade jag ingen svensk körversion av Stilla natt som jag gillade, så det fick bli en finsk.

MMCXLIV Rovfåglar

2840249772_40b81e012f_zI natt drömde jag att mina föräldrars nya grej var halvtama rovfåglar. En av dem, en stor och ganska vildsint rackare, satt på min hand och bet med näbben på mina lackade naglar och jag bara stod där och tittade på den med något slags skräckblandad förtjusning. Sedan vaknade jag med en förvånad känsla över mitt eget beteende, jag brukar ju vara rädd om naglarna. Den enda gång i livet jag kommit i närheten av domesticerade rovfåglar var på en falkeneringsuppvisning någonstans i närheten av Bad Gastein 2008. Där fanns den här bistra örnen, som istället för att vara fastkedjad borde ha fått flyga fritt.

MMCXLIII Varför kan det inte bara funka?

Screen Shot 2015-11-06 at 22.18.28 PM

Man kan ju inte lyckas jämt. Publikmässigt var kvällen en succé, kollegan Cecilia, som hjälpte till med det praktiska under föredraget om Vasastans historia, räknade till 78 personer i programhörnan på Stadsbibblans entréplan – att programmet kom med på DN:s På stan-sida hjälpte säkert – men ljudet från mikrofonen strulade och datorn som är kopplad till programhörnans skärm vägrade både att visa Stockholmskällans kartjämförelsefunktion och en stumfilm som jag hade tänkt avsluta föredraget med. Lenas recension lydde att Östermalmsföredraget för några veckor sedan verkade mer förberett. Ja, det hade hon rätt i, det la jag nog totalt två och en halv dag på, medan Vasastansföredraget fick en och en halv … Flera personer kom i alla fall fram och ställde frågor och kommenterade saker och ting efteråt och jag kunde glädja mig åt att den dumma datorn – som kvällens ljudtekniker hastigt och lustigt bytte ut mot en annan vars uppkoppling plötsligt dog varpå vi bytte tillbaka – gick med på att visa det zoombara fotot föreställande Odenplan 1902. Det fick bli själva avrundningen på föredraget, och när jag zoomade in med kommentaren att det nästan gick att läsa vad det stod på reklampelaren hörde jag ett par åhörare läsa halvhögt från reklamaffischerna. Det var ett uppmuntrande tecken på att de trots allt fortfarande var vakna.

MMCXLII Indiskt och polishistoria

Förra – som också var första – gången jag gick på en föreläsning i serien Onsdagshistorier på Stadsarkivet, i april, sa en av mina ex-kolleger bakom disken att jag får säga till i förväg nästa gång så att vi kan passa på att äta lunch. Det gjorde jag, inför i dag, så i lagom god tid före föreläsningen träffade jag Faktarumskollegerna Annika, Maria och Klas över lunch på Saffran, en indisk restaurang som jag passerar oavbrutet men aldrig hade testat. Förutom den goda maten uppskattade jag utsikten mot en grönskande gård, som man inte anar över huvud taget när man bara passerar kvarteret ute på trottoaren. (Den dåliga svenskan på hemsidan ser jag nästan som ett plus, en skön no-nonsense-inställning. Och så är det inte ofta jag tycker.)

Jag blev lite uppdaterad angående Stadsmuseets renovering och hade allmänt trevligt i det lilla gäng jag lärde känna där, och som jag i och med jobbet med Stockholmskällan fortfarande har kontakt med, om än i liten skala. På väg från restaurangen tog vi en spännande hiss i berget från Kungsholmsgatan upp till Stadsarkivets entréplan uppe på Kungsklippan – om jag såg rätt i hissen finns det sju källarvåningar – och när jag kom fram till rummet där föreläsningen skulle vara var det redan fullt. Men det fanns uppfällbara pallar att ta till, så jag hittade ett litet utrymme för en pall och det fylldes snart på bakåt i rummet. Strax innan föreläsningen skulle börja hörde jag en man bakom mig säga till personen bredvid att han skulle på något liknande på Stadsbiblioteket i morgon. Jag valde att inte vända mig om och hälsa honom välkommen till föredraget om Vasastans historia som knappt är påbörjat. Min sista-minuten-livsstil är just nu dragen till sin allra yttersta spets. Tror jag. Fast vem vet.

Själva Onsdagshistorien handlade om Stockholmspolisen genom tiderna. Vi fick en översiktlig genomgång av den komplicerade polisorganisationen från 1700-talet och framåt och några exempel på kriminalfall av det humoristiska slaget. Det var en bra och pedagogisk liten föreläsning, och jag hade själv också valt att lätta upp den historiska redogörelsen med några underhållande russin ur kakan, men det var samtidigt en kavalkad av det slags efterkonstruktioner som jag blir mer och mer allergisk mot. Jo, det kan kanske låta som en lustig historia att några ynglingar ”i af starka drycker öfverlastat tillstånd” sommaren 1914 bestämmer sig för att bada i Magelungen och en av dem – den som ordentligt tagit av sig rock och hatt – drunknar, på grund av kramp, tror man, med tanke på att kroppen återfinns i ”en kramaktig ställning”. Hade man sagt att det i somras var några fulla killar som hoppade i Magelungen, varav killen som lämnat sin jacka på stranden drunknade – precis samma sak, inte lika kul. (På Stockholmskällan kan man läsa historien och avgöra själv.)

Ett extra plus i kanten får Saffran för att de paketerade min överblivna mat med extra ris. Den fick stå i kylen i Stadsarkivets kök under föreläsningen, Annika gjorde mig tjänsten att sätta in den där, och när jag skulle få tillbaka den efteråt fick jag också en snabb tur backstage. Nu var inte själva köket det mest spännande, där har jag varit ganska många gånger i samband med möten, men själva arbetsplatserna hade jag inte sett. Den som vill ge mig något kul i födelsedagspresent eller så – bjud in mig till jobbet och visa ditt skrivbord/dina verktyg/ditt klassrum/ditt labb! Bakom kulisserna är alltid ett spännande ställe.

MMCXLI Vi lär oss cirkla

Galna arbetsdagar. Nu är Sture biblioteks medieplan inlämnad, ett dokument som beskriver läget och planerade justeringar vad gäller bibliotekets utbud av böcker, tidskrifter och film, vilket är vår begränsade uppsättning medietyper, och i kväll höll Helena och jag i terminens första träff i kursen i att leda läsecirklar. Det blev som vanligt ganska kraftigt bortfall – jag kommer aldrig att vänja mig vid att så många tycker att det är okej att anmäla sig till något som andra lägger ner en massa arbete på och sedan inte dyka upp – men vi fick, också som vanligt, en väldigt trevlig liten grupp. Av deras samtal på väg ut att döma blir det nog inte svårt att få gruppen att ”lära av varandra”, som vi tänkt oss, genom att dela erfarenheter och idéer. Två eller möjligen tre av de övriga anmälda, som hade giltigt förfall, hoppas vi kommer nästa vecka, då kvällen får lite mer praktiskt innehåll utöver en extra dos teori kring boksamtal. Vi planerar att cirkla kring en kortkort novell som läses på plats, fast på ett teoretiskt plan, för att öva på att hitta frågeställningar kring texten. Kursdeltagarna gillade att vi använde ordet ”cirkla”.

MMCXXXIX Sardin, Cantina Real, Strandvägen 1

Det var ingen medveten plan att lönen som kom i måndags skulle partajas upp redan första veckan, men ibland flockas utemiddagarna med vänner i kalendern.

Häromsistens hörde AnnCharlotte av sig, föräldraledig sedan kanske ett och ett halvt år. Hon ville gärna träffa mig och Salomon och prata om hur vi ska jobba på och med Sturebibblan framöver och det gick ovanligt snabbt och lätt att hitta både ett datum att ses och en plats att ses på. Så i tisdags kväll satt vi och tryckte i oss tapas på Sardin – servitrisen gjorde klart att vi hade beställt tillräckligt många rätter för att bli mätta och försvann från bordet innan vi funderat klart på eventuella tillbehör som bröd eller oliver. Mätta blev vi och vi pratade så mycket och länge att samma servitris en stund senare uttryckligen sa – fast med ett leende – att nu fick betänketiden angående dessert minsann vara slut. Det var otroligt kul att ses. Vilken förmån att få ha så genomtrevliga kolleger.

Dagen efter sågs Jenny H, Jenny F, Mireia, Sofia och jag efter att under lång, lång tid förhandlat om datum. Det blev Cantina Real, nära Bergsunds strand, där servitrisen istället tyckte att vi beställde lite snålt, rekommendationen är två eller tre rätter per person. Men vi blev nöjda i slutänden, beställde både egna rätter och saker att dela från den latinamerikanskt inspirerade menyn. Ett färgstarkt och trivsamt ställe, nytt för mig. Snart åker Mireia till Costa Rica på någon månad, så det var roligt att hinna ses.

Slutligen blev det Strandvägen 1 och ”Sköna söndag” i kväll. Eftersom lokalen är uppdelad så att man kan sitta i närheten av bandet som spelar på söndagskvällarna eller vara ganska avskärmad ifrån det i en annan del av restaurangen hade jag mailat och särskilt bett om ett bord nära musiken. Jag var först på plats av alla i sällskapet och när jag sa mitt namn fick jag av någon anledning ändå veta att ”ni får två alternativ, vi har livemusik här i kväll …” ”Det är därför vi är här!” sa jag och blev genast ledd till ett bord mitt framför bandet, vi kunde omöjligt sitta närmare. Vi var fem personer som faktiskt kunde prata med varandra mellan de två seten, eftersom den musik som slogs på i högtalarna då för en gångs skull höll en måttlig nivå, många pluspoäng på det. Under tiden JB Quartet och kvällens gäst Thyra spelade blev man halvdöv, men det var det värt! På ”Sköna söndag” kan man räkna med bra låtar och bra sväng.

MMCXXXVIII Winter forest

Screen Shot 2015-11-01 at 17.02.43 PM

(Nu har jag lovat att skriva om ”pyssel och annat inför julen”, så det är lika bra att sätta igång, det är ju trots allt november, den första julmånaden för somliga, den fjärde för mig. Inläggen kommer att taggas ”Inför julen”.)

När jag träffade svägerskan i förrgår påminde hon om att vi i julas kom överens om ett julklappsinslagningstema för julen 2015, nämligen ”winter forest” (fråga mig inte varför vi tog det på engelska). Det var bara en tidsfråga innan den här jul- och julklappstokiga familjen skulle ta steget. En bildgoogling på orden ger vackra vyer som ovan (jag tror visserligen att en är en mindre stämningsfull krigsscen), men tolkningen kan göras ganska bred, har vi sagt. Jag tänker:

– snöflingor, snöflingsmönster
– glitter
– barr
– träd-, gren- och trämönster
– stenar
– mossa
– skidor, kälkar
– skogsdjur

Skaffa julklappspapper med rätt sorts bilder, klippa silhuetter, klistra på äkta skogsmaterial? Återstår att se.

MMCXXXVII English Rose och Afternoon Tea

Den här dagen har präglats av Vasastans historia, som jag inte vet särskilt mycket om utan behöver studera från grunden inför torsdagens föredrag. För att hålla mig vaken sätter jag i mig kopp efter kopp med Whittard-te, växelvis English Rose och Afternoon Tea. Brorsan med fru var i London nyligen och jag hade beställt ett inköp av Afternoon Tea, men när de var i butiken och hörde av sig till mig för att fråga vad sorten hette kom jag inte ihåg det, jag mindes bara att det enligt bilden på hemsidan var rosblad i teet. De tittade då efter roste och hittade English Rose. Nej, det var inte det, svarade jag, men när jag nu hade fått nys om den sorten ville jag ha den också. Så i går, när vi sågs hos föräldrarna, fick jag båda sorterna, i pyramidpåsar, som önskat. Den som inte tycker om alltför parfymiga teer skulle nog tycka att rosteet är outhärdligt – jag älskar det. Och Afternoon Tea har – för mig – lagom stark bergamottsmak. Just nu experimenterar jag med en blandning av dem båda medan jag läser om Observatoriekullen och Vasastans tidigare akademiska kvarter.