Korskyrkan står i begrepp att välkomna en ny föreståndare efter sommaren – om allt går vägen fattas beslutet på söndag – och redan före sommaren slutar Roger och Judith Korsgren (ja, vi har även haft en pastor Henrik Korslind). Korsgrens ska tillbaka med sina tre barn till Paraguay, där de arbetar som missionärer. En av de många saker jag tar med mig efter deras Sverigeår är konstaterandet att vår församling har så stora resurser, något vi gärna säger att vi saknar, i synnerhet om vi börjar jämföra oss med andra kyrkor där det finns en stor grupp anställda, men vi kunde istället jämföra oss med förutsättningarna i Paraguay. Roger har för övrigt skrivit ett antal inlägg i Pionjärbloggen, Evangeliska frikyrkans blogg om församlingsplantering, alla med följande presenterande ingress: ”Roger Korsgren reflekterar över den ovana erfarenheten att under hemmaåret i Sverige vara pastor i en stor innerstadsförsamling efter åren som pionjär missionär i Paraguay och tidigare i Stockholmsförort.” Läsvärt.

Eftersom Judith jobbat mest med små och halvstora och Roger predikat för oss äldsta av Guds barn är det hans undervisning, inspiration, ögonöppnare och frustration jag tagit till mig, frustration över viss tröghet och passivitet hos församlingen. Inte så kul att höra, tänker ni? Jo! Suveränt! Det är så onödigt att sitta och vara troende i teorin när man istället kan praktisera. Det blir mycket roligare då.

I söndags predikade Roger om att be om helande, något som förekommer i varierande former i alla kristna sammanhang i världen, och la fram tre tankemodeller varav han själv uppenbart förordade en, även om han uppmanade oss att fundera över var vi själva stod, och inte bara utifrån spekulationer, utan utifrån våra egna bibeltolkningar. Det var högintressant och utmanande och faktiskt ganska skavande. Jag höll inte med om de teologiska utgångspunkterna fullt ut, vilket var spännande att upptäcka, eftersom jag har svårt att sätta fingret på mina teologiska ställningstaganden innan jag stöter på sådant som inte stämmer överens med dem. Därför utnyttjade jag kvällens hemgruppssamling (där vi var två personer, jag och Karolina) till att bre ut mig om mina reservationer och alternativa förhållningssätt och fick klok respons. Det handlade om vad som är förutbestämt här i världen och inte och Guds allmakt i förhållande till människors fria vilja. De stora frågorna, bland de största som finns. Predikan finns att höra här.