Rävanteckningsbok, karameller från England och choklad från Polen eller möjligtvis Litauen, brorsan blandar ihop sina resor.
Författararkiv: Sandra
MMCDXVI Sommarjobb på Östermalms bibliotek
Sture bibliotek är sommarstängt i sex veckor – den längsta stängda perioden sedan vi öppnade för sju år sedan – och jag gästspelar därför som några tidigare somrar på Östermalms bibliotek. Nu har jag ju under övrig tid på året precis den bibliotekskombination jag önskar, Sture bibliotek och Stadsbiblioteket, men som sommarjobbare är det riktigt kul att umgås med Östermalmskollegerna, vistas i området omkring Karlaplan och påminna mig om Östermalms biblioteks rutiner.
Många av besökarna är äldre. I dag, strax före stängning, fick jag höra av en äldre man att lånekortet han tidigare lämnat fram måste vara kvar på informationsdisken, för han hade inte fått tillbaka det – vilket jag visste att han hade – och efter en lång diskussion och ledning av att han kom och bar på en deckarpocket gick jag bort till deckarpockethyllan, där hans kort låg på golvet. Nästa besökare var en lomhörd dam. Eftersom hon tyckte att jag hade en fin tröja och ville veta var jag hade köpt den fick jag skrika ”ESPRIT!” så det ekade och sedan undrade hon vad jag tycker om pseudonymen Elena Ferrantes otroligt upphöjda roman Min fantastiska väninna, och eftersom jag, så långt jag kommit, inte är speciellt förtjust var jag tvungen att tala om för hela biblioteket att jag ”INTE ÄR SÅ FÖRTJUST!”.
Men både farbrorn och tanten var vänliga själar, så inget ont om dem. Man får sin beskärda del av besvärliga typer, men väldigt många fina möten med de vänliga själarna.
MMCDXV Skansensöndag
Vem vill inte tillbringa en eftermiddag på Skansen med det här gänget! Mamma, brorsbarnen och jag tog bergbanan upp, träffade getter och marsvin, såg en halv barnteaterföreställning och lite barnallsång på Sollidenscenen, åt glass och åkte karusell. Det jämtländska tunnbrödbaket vi tittade på i en stuga precis i början uppskattades nog mer av vissa än av andra (gott var det också!).
Panoramavy från Solliden, med gigantiska färjor på rad.
Det tär på en gammal fasters krafter att ägna sig åt barnaktiviteter i solen i flera timmar, väl hemma i soffan somnade jag med min bok, men nu hade jag ju faktiskt tinat upp de frysta grytbitarna och bestämt mig för att göra Bœuf Bourguignon, så det var bara att stiga upp och bryna kött och skära morötter och det ena med det andra. Nu, vid midnatt, är den klar, och ordentligt provsmakad. Galet god, om jag får säga det själv. Tyvärr blir den svår att återskapa, eftersom jag hällde i det jag hade i skåpen och var för slö för att mäta någonting alls.
MMCDXIV Hallon- och lakritsmarängsviss
Man har käkat italienskt med kompis någonstans mellan lunch- och middagstid i Vasastan, det regnar ordentligt när man kommer ut, man hinner bli rätt blöt på väg till busshållplatsen, man tar med sig kompisen hem för att bjuda på efterrätt, man tänker på det där vaniljglasspaketet i frysen som såldes på ICA för fem kronor. Man har hallon i frysen också, glass och hallon är enkelt och gott. Sedan råkar man ut för fenomenet växande efterrättsprojekt och står där och rör i hallonkastrullen med ena handen och vispar grädde med den andra.
Hallon- och lakritsmarängsviss
Vaniljglass (billig)
Grädde
Hallon (köpta)
Flytande honung
Lakritspulver
Maränger (gamla, lätt ihopklibbade, men fortfarande spröda)
Turkisk peppar ”hot stones”
Skivan ”Sarah Vaughan in Hi-Fi” på Spotify
Te (rabarber och grädde)
Sätt på musiken. Häll ett par deciliter frysta hallon i en kastrull ihop med honung. Värm vatten i vattenkokaren. Vispa grädden. Överlämna ansvaret för de mjuknande hallonen till kompisen. Rör ihop en tredjedel av halvlitersglasspaketet med en lagom stor sked lakritspulver. Varva vaniljglass, lakritsglass, grädde, maränger och hallonsås i skålar. Toppa med en hot stone. Värm tevattnet igen, eftersom det har svalnat. Brygg te. Ät och drick. Lyssna på musiken, regnet och åskan. Ha ljus tänt, för det får man mitt på dagen mitt i sommaren om det regnar. Prata om julen.
MMCDXIII Ny stil
MMCDXII Kollar höstens böcker
Det är högst sällsynt att kunna sitta utomhus och jobba med bokinköp. I dag har jag passat på, utanför Östermalmsbibblan, mellan pass i disken.
Sedan kollar man ju alltid titlar också för egen del. Bland debutantpresentationerna i katalogens början blev jag mest intresserad av Christina Rickardsson som skrivit självbiografin Sluta aldrig gå – från gatan i São Paolo till Vindeln i Norrland och så har visst Erlend Loe skrivit ytterligare en bok om Doppler. Jag måste erkänna att jag skrattade högt åt de båda tidigare, så om jag behöver något lättsamt efter historien om livet som gatubarn i São Paolo … Annars lockar Håkan Nessers Eugen Kallmanns ögon bara för att den är så snygg och säkert är Jag kommer ihåg av Peter Englund intressant. Dessutom måste jag förstås kolla in Bageriet av Petrus Jakobsson, med vars pappa, bageriproduktgrossisten, jag serverat massor av mat till hemlösa, och så blir jag väldigt sugen när jag kollar in Modernistas återutgivning av H-K Rönbloms 50- och 60-talsdeckare.
MMCDXI Vietnamesisk kanel
När man planerar en resa – jajamän, det blir Vietnam i slutet av året – ser man sitt resmål överallt. Till exempel la jag märke till att örtteet som någon kollega lämnat bland de allmänna teerna i Stadsbibblans lunchrum innehåller indisk, indonesisk och vietnamesisk kanel. Mina otränade smaklökar kan omöjligt avgöra om det är sant eller ej – jag skulle bli djupt imponerad om det över huvud taget finns någon med den förmågan – men härmed har jag fått upp ögonen för ”Saigon cinnamon”. Den är tydligen dyr.
MMCDX Familjen i Gamla stan
”Solen sken lite. Spårvagnarna gnisslade i kurvan till Slussplan, färjorna plingade och stötte emot kajen när dom skulle lägga till vid Räntmästartrappan och måsarna skrek högt uppe i luften över Skeppsbron, som om de var rädda att falla ner och slå sig.”
När det är lugnt på jobbet kan man unna sig att läsa. För Stockholmskällans räkning läser jag Familjen i Gamla stan av Elsa Nyblom från 1955. Hög charmfaktor. Stark Stockholmsstämning.
MMCDIX Happy 4th!
Sofia och jag valde att fira Independence Day genom att äta varsin burgare – ”California Classic” – på Miss Behave Bar vid Skeppsbrokajen, i deras halvinbyggda uterum.
Vyn över Saltsjön med glidande Djurgårdsfärjor var däremot äktsvensk.
MMCDVIII Genomfirad
Tänk att man vid den här höga och ojämna åldern får bada i fina presenter på sin födelsedag! Smolket i bägaren var en jobbig huvudvärk, som gjorde att jag såg mina vänner på det lilla tårtkalaset på innergården genom en rätt tjock dimma, men desto trevligare var det att senare på dagen vakna upp och betrakta presenterna. Vanligtvis är det definitivt inte presentbordet som är huvudsaken, och jag har tidigare helt avsagt mig presenter, men nu blev jag så tagen av att de olika sakerna träffade så mitt i prick.
Det ätbara uppe till vänster är ett ”överlevnadskit” och vid de fina krukväxterna står ett litet hemmagjort restaurangpresentkort. Vidare på det ätbara temat fick jag en flaska med basilika- och parmesansmaksatt salt som mamma köpte med någon menande kommentar när vi var i Amsterdam, vilket jag hunnit glömma. Av henne fick jag också de små pappersfickorna som det står ”The Big Apple” på – apropå favoritstaden – till smörgåsar eller hamburgare. Tekoppen har handtag i guld – min nya favoritfärg – och ett te följde med, där finns ett kort med en sedel från mormor, en hemmasydd tygpåse med rävmönster – favoritdjuret – för att inte tala om presentasken med ett rävhuvudformat syetui på en bädd av chokladkolor. Att allt privatimporterat har ett extra stort värde i mina ögon är visst också känt, jag fick cypriotisk choklad och israeliskt badsalt från vännernas resor. Och en fin bukett på det. Kunde inte bli bättre.









