När man planerar en resa – jajamän, det blir Vietnam i slutet av året – ser man sitt resmål överallt. Till exempel la jag märke till att örtteet som någon kollega lämnat bland de allmänna teerna i Stadsbibblans lunchrum innehåller indisk, indonesisk och vietnamesisk kanel. Mina otränade smaklökar kan omöjligt avgöra om det är sant eller ej – jag skulle bli djupt imponerad om det över huvud taget finns någon med den förmågan – men härmed har jag fått upp ögonen för ”Saigon cinnamon”. Den är tydligen dyr.