”De gillar mig, men inte det jag sjunger om”, sa Samuel Ljungblahd om TV-makarna som gärna vill att han sjunger i rutan, om det är något ofarligt, som en Stevie Wonder-låt eller så.
På julkonserten med By Grace i Centrumkyrkan, däremot, lyfte taket när de tillsammans fyllde lokalen med gospel.
En informatör, en ljudtekniker, en bibliotekarie. Vår gemensamma nämnare, förstod vi när vi råkade hamna tillsammans i Stadsbibblans lunchrum en dag för inte så länge sedan, är vårt sällsynt stora fikaintresse. HFG – Hemliga FikaGruppen – var född.
Nu har vi haft vårt första möte och jag hade äran att stå för fikabrödet, som blev hembakta saffransbullar och lite julgodis. Nästa gång är det Ahmads tur.
På grund av skärmens avlånga format blir bilderna visst lite utdragna på längden, men annars ser det bra ut, bildspelet med juliga gamla foton från Stockholmskällan som nu loopar på Stadsbibblans entréplan. Ett roligt litet uppdrag. Hoppas besökarna gillar det.
Trevliga The Workshop har stängt efter alldeles för kort tid och när jag kikar in genom fönstret på förvandlingen som pågår i lokalen gissar jag att mitt närmaste utskänkningsställe kommer att vara … japanskt? På en annan vägg är ett ansikte på väg att ta form i misstänkt mangastil.
Min erfarenhet är visserligen begränsad, men det här är nog det bästa restaurangjulbordet jag varit på, på Skansen-restaurangen Stora Gungan. Östermalmsenhetens bibliotekspersonal satt vid två bord uppe på loftet och gick ner och upp i trappan några gånger för att hämta mat. I alla fall jag. När jag gick ner för att ta min tredje portion var ingen annan där, det var bara jag, grishuvudet, de goda patéerna på fasan respektive vildsvin, rökt renlår och en matjesröra som jag faktiskt åt av och gillade. Och mycket annat gott. Jag hade hoppats på luciatåg med tanke på datumet, men förutom det – toppklass.
Sedan jag upptäckte att luciadagen 2016 skulle infalla på en tisdag, då jag har eftermiddagspass på Stadsbiblioteket, visste jag att jag skulle behöva tala om för kollegerna att min disk kommer att vara obemannad från fem i tre och fram till att luciaframträdandet i rotundan är slut. Punkt.
Och så blev det. Mamma kom också till bibblan för att titta på luciatåget och jag tog med henne till bästa platsen, på översta galleriet, där man slipper trängsel och ser lucian, tärnorna och stjärngossarna snett uppifrån. Det var lika stämningsfullt som vanligt.
Jag hade inte ens hunnit provsmaka alla sorter själv före julgodisprovningen, de kom alla till under dagen i dag. Det är liksom en del av traditionen.
I övrigt var det trångt men trivsamt och jag hann prata med färre än hälften av gästerna. Hoppas de hade trevligt!
Fått nog av decembermys? Sture bibliotek har en ny avdelning i bokhyllan.
Siri i min mobil har alltid reagerat på min röst och bara min. Fram till nu, då hon uppfattade att USA:s ambassadör Azita Raji under uppläsningen av Bob Dylans Nobelpristal i TV-sändningen sa ”Hey Siri!” och att det därpå följande talet var en fråga. (Siri var dock svarslös.)
Jag började följa SVT-sändningen på bussen på väg hem från Lenas födelsedagsfika och kunde inte låta bli att hoppa av vid Stadshusets hållplats i inlevelsefrämjande syfte och sedan promenera de sista 10 minuterna hem. Därefter har jag suttit i soffan och tittat. Jag älskar Nobelfesten.
Theomis 